Uppfostran

Livet är en resa vi gör på egen hand. Samtidigt har vi hela tiden också ett utbyte med vår omvärld. Dels genom saker, händelser och upplevelser, och dels genom relationer och socialt utbyte med personer i vår omgivning. Hur våra relationer och vårt sociala liv ser ut varierar, från person till person, typ av relation osv. Hur vårt utbyte ser ut och hur positionerar, eller förhåller oss, varierar också. Hur vi söker utbyte, eller hur vi svarar på andras intresse för utbyte med oss. Ju mer obalanserade vår energi är, desto mer kommer det här utbytet att likna ett socialt spel. Ju närmare balans vi befinner oss, desto renare, effektivare och mer givande kommer utbytet att bli.

Utbytet som föräldrar har med sina barn sker ofta inom tydliga ramar för hur man, från båda håll, ser på sin relation, dvs att de som har mer erfarenhet, kunskap, medvetenhet och ansvar, försöker förmedla de värdena till den yngre generationen, och försöker förbereda och introducera de till vuxenlivet. Med varierande framgång, för resultatet ligger ofta i nivå med den energi man förmedlar och projicerar, och många har fortfarande en lång väg kvar att gå, för egen del, i sin personliga utveckling. Men man försöker, efter bästa förmåga, uppfostra sina barn. Och för varje generation blir uppfostran mer och mer balanserad.

Uppfostran sker vanligtvis med olika typer av respons på olika typer av beteende. Responsen är oftast en blandning mellan belöningar och bestraffningar, beroende av om beteendet är önskvärt eller inte. Förr i tiden las tonvikten i uppfostran på bestraffningar, medan den delen har tonats ner för varje år som gått. Förr kunde dessutom en bestraffning handla om en sorts fysisk misshandel, medan den i dag ersatts av en skarp tillsägelse, eller berövandet av ett befintligt privilegium. Jag tycker mig ana en tendens när jag själv närmar mig balans, och ju mer jag ser och förstår av omvärlden, att fokus mer och mer riktar in sig på belöningar och att arbeta med dem.

Det som däremot fascinerar mig än mer, är hur vi, som vuxna, medvetet eller omedvetet, uppfostrar våra medmänniskor och blir uppfostrade av de som vi tar kontakt med. Det sker oftast så finstämt att vi oftast inte reflekterar över, eller lägger märke till, det. Principen för hur det fungerar är dock samma som när föräldrar uppfostrar sina barn. Man arbetar med en kombination av belöningar och bestraffningar, beroende på vilken respons man vill ha eller vilken energi man svarar på.

Dessutom passar det här beteendet perfekt in i hur livet och universum fungerar i övrigt. Att lika attraherar lika. Hur belöningar, respektive bestraffningar, ser ut, beror på vilken energi man befinner sig i, och vilka personer, och vilken energi, man därigenom attraherar. Ju mindre balanserad man är, desto mindre balanserad, och mer känsloladdad, kommer ens uppfostran att bli. Och den uppfostran som man själv utsätts för, av livet och andra människor. Men det är kanske inte så konstigt, och kanske inte heller så spännande.

Då är det kanske mer intressant hur balanserad uppfostran ser ut mellan vuxna människor. För det första så handlar det nästan uteslutande om belöningar, medan bestraffningen blir avsaknaden av belöning. Belöningen handlar nästan alltid om någon form av uppmärksamhet och den bekräftelse man ger någon genom att uppmärksamma denne. Och det är en väldigt kraftfull belöning. En obalanserad person kan ofta känna att man behöver, eller är beroende av, bekräftelse för att känna ett egenvärde, men även för en balanserad person handlar det om en behaglig känsla att bli bekräftad.

Graden av bekräftelse är något man kan variera, beroende på typ av relation, och i hur stor utsträckning man uppskattar utbytet med sin omgivning. En låg nivå av uppmärksamhet kan vara en enkel nickning, eller ett ögonkast. En hög nivå av uppskattning kan vara den djupa kärleken och närheten till en annan människa. Mellan balanserade personer behövs egentligen inte mycket mer. Man har då verktyg för att klara att hantera, i stort sett, alla tänkbara situationer och kontakter med andra, balanserade människor. Resultatet kommer dessutom alltid bli det som på lång sikt är allra bäst för båda parter. Man kommer lösa konflikter och gå framåt i sina relationer och sin utveckling på ett effektivt och smidigt sätt. Det kommer inte heller involvera några starka, obalanserade, känsloyttringar, eller den typen av energier.

Sen finns det ett annat tänkbart scenario, som kan vara intressant att skriva några meningar om. För det finns situationer, när balanserade människor tvingas möta, och hantera, obalans. Det spelar inte så stor roll om man är balanserade själv, för om man får möta obalanser eller inte. Däremot spelar det roll för hur ofta man behöver möta obalanserad energi, och det spelar roll hur man löser de situationer man ställs inför, och i vilken utsträckning man blir påverkad av dem. En balanserad person kommer kanske att bli momentant påverkad av vissa situationer, men det kommer inte lämna någon bestående negativitet, eller obalans, i deras energi. Även om jag inte går in på några detaljer nu, så kan det, helt enkelt, finnas goda skäl till varför balans och obalans ibland måste konfrontera varandra.

När balans och obalans möts, så kommer den obalanserade energin agera, och reagera, obalanserat, medan den balanserade energin kommer agera balanserat. Plötsligt kan man, som balanserad person, ställas inför en situation, där bestraffning i form av ignorering i form av utebliven belöning, inte känns som rätt respons. Det är alltid ett alternativ, men ibland kan man råka ut för påhopp på sin person som går för långt, och kompromissar ens egen integritet. Då kan en mer kraftfull, men ändå balanserad respons vara att föredra. En respons som på ett tydligt sätt informerar om att ”här drar jag min gräns för vad jag är beredd att ta från din sida, om vi ska ha ett utbyte med varandra”.

Så länge det finns en balanserad part i en konflikt, så kommer konflikten att få en utgång. Även om man, som oberoende, utomstående observatör kan se exakt vad konflikten resulterar i, så kommer parterna i sig att uppfatta konflikten, och resultatet av denna, extremt olika. För en obalanserad part kommer konflikten att väcka starka känslor och resultera i att negativitet och fortsatt inre motstånd blir vad personen tar med sig av erfarenheten. För den balanserade parten kommer man se konflikten som något betydligt harmlösare, och inte speciellt känsloladdat. Man kommer uppfatta att lösningen varit smidig och effektiv, och att det man fått ut av det hela är någonting positivt. Och då har båda personerna delat samma upplevelse, men sett den genom olika filter.

Uppfostran är ingenting som enbart handlar om förhållandet mellan barn och vuxna. Det handlar även om vuxna, sinsemellan, och det handlar i stor utsträckning om hur livet uppfostrar oss som individer och som mänsklighet. Om hur vi, genom att gå i livets skola, utvecklas och växer som människor och medvetna varelser. På det sättet, och precis i enlighet med universums mest grundläggande principer, så kommer alltid varje möte mellan människor att ge alla parter precis det som varje individ behöver mest just då, med tanke på deras personliga utveckling på lång sikt.

Det kan vara något positivt och balanserat, eller något negativt och obalanserat, men det kommer allt vara precis vad du behöver. Oavsett om du vet om det, eller inte, och oavsett om du förstår det just då, eller inte. Därför finns det all anledning att vara tacksam för alla upplevelser och möten man får. De fyller alla en funktion, och alla är en del i universums plan för just din skräddarsydda personliga utveckling.

Känslan

Att vara känslomässigt obalanserad, innebär att, när en känsla dyker upp inombords, till följd av en tanke, så tar känslan, mer eller mindre, över både ens kropp och själ, och man är helt utlämnad åt känslan. Att uppleva känslor på det här sättet är, av förklarliga skäl, en väldigt intensiv upplevelse. Känslorna går verkligen under huden, och känns i hela kroppen. Är det trevliga känslor, som förälskelse, kan det vara alldeles fantastiskt, och det underbaraste man varit med om. Är det jobbigare känslor, som sorg eller hat, kan det upplevas som extremt obehagligt, och bland det värsta som går att vara med om.

Skillnaden mellan balans och obalans, är att när känslor dyker upp inom en balanserad person, så är känslorna lika äkta, men man är aldrig utlämnad åt dem. Man har alltid kontroll över sig själv och sin situation, och känslorna kryper inte under skinnet på samma sätt. Det gör att känslorna inte upplevs lika starka eller intensiva, men egentligen är det ingen skillnad på känslorna, bara i vilken utsträckning vi påverkas, eller vår balans rubbas, av dem.

Att befinna sig på den obalanserade sidan kan uppfattas som att man är mer levande, eftersom allt man går igenom blir känslosammare och man påverkas mycket mer av det, men det är mest en illusion. I verkligheten kan man snarare se det som tvärtom, eftersom avsaknaden av balans gör att man saknar en inre trygghet i livet, och att vara så beroende av sina egna, och andras, tankar och känslors godtycke gör att man blir väldigt begränsad, utlämnad och lättpåverkad. Har man inte kontroll över sig själv och vem man är, är sannolikheten stor att man inte heller har kontroll över resten av sitt liv, sina beslut, vägval eller handlande. Risken är stor att man reagerar impulsivt, spontant och känslomässigt inför varje situation man ställs inför. Vilket allt som oftast resulterar i kaos.

Eftersom en obalanserad person, så att säga, lever med känslorna utanpå, så är det väldigt lätt att påverka henne eller honom, genom att anspela på dennes känslor. Har man någon gång upplevt det, så vet man att obalanserade, negativa känslor kan kännas otroligt obehagliga, och då är man beredd att göra nästan vad som helst för att undvika att behöva känna så igen. Man kan enkelt styras med hjälp av sin egen rädsla och osäkerhet, helt enkelt. Det är också väldigt enkelt att provocera en obalanserad person till att tappa sin balans och fattning.

Egentligen är det här kanske inte så konstiga saker. Eftersom det är så utbrett att tendensen finns hos de flesta människorna, och samhället, mer eller mindre, bygger på de här principerna och på att spela på folks känslor, tror jag det här accepteras som en naturlig del av livet, och en naturlig del av att leva. Man talar om att ”vara mänsklig” på det sättet att man är sårbar och känslor spelar en stor roll för hur man agerar, löser problem och gör sina vägval i livet. Jag skulle vilja påstå att det här är mer talande för hur man agerar när man befinner sig i en obalanserad energi, än det är talande för vad som är mänskligt eller inte.

Min uppfattning är att alla människor någon gång i sin personliga utveckling, har gått, eller kommer gå igenom, en fas av obalans, innan man landar i en stabil inre trygghet och medveten balans. En del håller på att gå igenom en process för att hitta balans i sitt nuvarande liv, medan andra har det avklarat sen tidigare existenser, medan ytterligare andra kommer att gå igenom en liknande fas i kommande liv. Anledningen att jag använder ordet ”balans” är för att det i mångt och mycket är vad det handlar om. Är man balanserad, så är man i jämvikt och är alltid stabil i sig själv och hur man möter eller tar emot världen.

Och det är en stor skillnad att möta en person som befinner sig i en balanserad energi. En sådan person kommer aldrig tappa fattningen eller sitt humör. De upplever känslor, men eftersom deras handlande inte påverkas av de känslorna, blir varje beslut de fattar baserat på klokhet och fakta. De kan nästan framstå som känslokalla, samtidigt som de är väldigt trivsamma och lätta att göra affärer med. Skillnaden, och därmed friktionen, mellan balans och obalans märks egentligen först när en balanserad och obalanserad person möts på ett område som traditionellt är väldigt starkt förknippat med känslor. Till exempel i ett förhållande.

Nu må det vara relativt sällan det händer, och sannolikt kommer en sån relation inte bli speciellt långlivad. Som balanserad kan man relatera till andra människor som är balanserade, men man förstår också, och kan relatera till obalanserade människor, och hur de fungerar, även om man inte längre känner känslor lika starkt som de. Som balanserad är man flexibel och kan möta de flesta situationer utan problem. Men det är värre för den som är obalanserad. Man förstår sin egen obalans, och hur man relaterar och interagerar med andra obalanserade människor. Däremot har man ingen egen erfarenhet av balans, man vet inte hur den fungerar, eller hur balanserade personer fungerar.

För det går inte att spela på en balanserad persons känslor för att få igenom sin vilja, eller hitta en gemensam väg. För känslorna spelar ingen roll för en balanserad person, om det handlar om att gå emot deras egen intuition. Det går inte heller att, genom känslor, försöka provocera fram en reaktion, för en medveten balanserad energi kommer inte beröras av känslor på det sättet.

Som balanserad är man alltid helt fri och oberoende av andra människor och sin omgivning. Vilket kan leda till stark frustration för en obalanserad person som möter den här energin. För man har inget sätt att styra eller påverka en balanserad energi. Den kommer alltid göra ”rätt” val, eftersom den bara behöver ta hänsyn till sin egen intuition och sina egna preferenser. Ibland kan ”rätt” val vara en kompromiss, men om det är det så kommer den insikten inifrån, utifrån en balanserad klokhet, inte på grund av att man är utlämnad åt influenser utifrån.

Jag har haft den intressanta förmånen att, som delvis balanserad, möta starka obalanser, samtidigt som jag i andra situationer, som delvis obalanserad, möta stabila balanser. Samspelet är klart intressant, men jag känt den starka frustrationen av att befinna mig i obalans, och den utlämnade hjälplöshet som det innebär. Det är helt enkelt inte framtiden för mig, och jag tror inte heller att det är framtiden för resten av mänskligheten heller. Däremot tror jag fortfarande att en merpart av alla människor på jorden befinner sig i en obalans.

Förmodligen befinner vi oss alla, både som individer och som helhet, precis där det är meningen att vi ska befinna oss just nu, utifrån den omedvetna planen som existerar för vår personliga, och gemensamma, utveckling. Men trots det ser jag med glädje fram emot varje steg som vi tar mot en mer balanserad värld i framtiden.

Att Se Genom Dimman

Obalans kan ses, och definieras, på många olika sätt. Till exempel kan man se balans/obalans som ett mått på hur väl verkligheten stämmer överens med den bild man har av verkligheten, det vill säga hur nära sanningen man befinner sig.

För verkligheten och en bild av verkligheten är inte nödvändigtvis samma sak. Man kan tycka att det enklaste vore om man kunde leva direkt i verkligheten, och slippa behöva filtrera den genom sin bild av densamma. Och jag kan absolut hålla med, men många gånger fungerar det inte så i praktiken. Anledningen att vi skapar oss en bild av verkligheten är för att det förenklar för oss.

Vi vet inte allt om verkligheten, därför applicerar vi olika ”sanningar” på den för att kunna förstå och hantera den. De här ”sanningarna” kan bygga på erfarenhet, gissningar eller kunskap osv, men oavsett hur nära den verkliga verkligheten bilden landar, så handlar det fortfarande om en uppskattning. En uppskattning som kan komma att behöva justeras när förutsättningarna ändras eller nya fakta dyker upp.

Men för att se och känna när behovet av uppdatering och justering av verklighetsbilden dyker upp, så krävs en öppenhet och flexibilitet. Den öppenheten är det inte alla som har, eller orkar hålla fast vid. Det är inte ovanligt att man blir så fast cementerad i sin bild av verkligheten, att man till slut kan hamna i en situation där man är fast besluten om att bilden man har är rätt, och när den inte stämmer överens med verkligheten, så är det verkligheten som det är fel på.

I praktiken kan det bli som att se världen genom en dimma, eller ett filter. Alla intryck som kommer in till dig utifrån, filtreras och förvrängs genom den här dimman, för att passa din verklighetsbild, oavsett hur fel den ibland kan vara. Och alla avtryck som du gör filtreras på samma sätt, innan de når omvärlden. Det blir en förskjutning mellan verkligheten och din bild av den. En förskjutning som gör att man till sist inte längre lever i verkligheten, utan i sin egen bild av den.

Det här är någonting som väldigt många gör, utan att tänka på det. Och egentligen blir det inte något stort problem förrän bilden man har av verkligheten blir för starkt obalanserad. I stor utsträckning handlar det om hur trygg och stabil man är inombords, ifall man är mottaglig för obalans. Och vi lever fortfarande i en värld där obalans, i många fall, är mer politiskt korrekt och socialt accepterat, än balans. Vilket också bidrar till att många, omedvetet, bygger upp ett lager av dimma runt omkring sig.

Vägen att få dimman att lätta, är att hitta sin egen medvetenhet, släppa allt känslomässigt bagage, och genom att återfå en stark inre trygghet slippa vara beroende av tryggheten i sin egen, kanske ofta skeva och osynkroniserade, bild av verkligheten. För att släppa ett beroende, är att vinna en frihet. Vad man uppfattar som frihet, kan variera mellan olika människor, men oavsett vad det är, så är det tätt förknippat med både lycka och kärlek. Och allt som oftast en förutsättning för att kunna känna, och uppleva, de känslorna av helhet och harmoni som äkta lycka och kärlek för med sig.

Att leva i nuet, handlar i stor utsträckning om att leva livet, utan att ha en fast bild, eller uppfattning, om hur det ska, eller inte ska, fungera. Det innebär att det man ser, och interagerar med, hela tiden är verkligheten, precis som den ser ut, vilket ger utrymme för en väldigt stor inre och yttre frihet. Utan att vara inlåst, eller begränsad, av föreställningar, principer, förväntningar eller känslomässigt bagage och obalans.

Snälla Killar

Det finns något av ett utbrett fenomen som jag känner förtjänar en egen post. Kanske ligger också problemet mig varmare om hjärtat eftersom jag tidigare själv, under en period, var en del av det. Och anledningen att det är värt att prata om det, är för att jag tror att det är många som lider av det. Dels de personer som befinner sig mitt i det, och dels alla som befinner sig i närheten av de personerna. Det jag tänker prata om är ”snälla killar”. Det är mer en benämning jag använder för att nå fram, än att det egentligen har något med snällhet att göra, och fenomenet också i viss mån hos tjejer, även om det där tar sig lite andra uttryck.

Grunden är att det finns väldigt många killar, unga och äldre, som anser sig snälla, trevliga och väluppfostrade, och som ständigt och konstant blir avvisade av kvinnor. Att det blir så är självklart en personlig tragedi för de här personerna, men det påverkar också resten av samhället negativt, indirekt. Det som jag tänker göra nu, är att berätta om varför det blir så här, vad det beror på, eventuella konsekvenser och hur man kan vända den negativa trenden.

Jag skulle säga att, vad det handlar om, är personer som är relativt medvetna, fokuserade och målmedvetna angående vad de vill åstadkomma och uppleva, speciellt när det kommer till relationer. Problemet, som egentligen är det enda stora grundproblemet, är att det inte vet hur de ska komma dit, vilket leder till stor frustration, depression, ensamhet osv. Eftersom de inte vet hur man ska göra rätt, så försöker de på det bästa sätt de kan komma på, och det blir helt fel.

Den vanliga logiken bygger på att: Jag vill ha en kvinna, alltså måste jag försöka bli en man som den kvinnan vill ha. Utifrån det så försöker man bete sig och vara den person som man tror andra ska tycka om. Självklart är det inte speciellt attraktivt att vara elak, alltså väljer man motsatsen, och tar det till sin extrem för att försöka maximera sina chanser hos motsatta könet. Man försöker vara snäll och trevlig, vilket egentligen inte är några dåliga egenskaper, men det kan bli fel ändå. Och för att förstå, så kommer vi tillbaka till det här med vilken energi man befinner sig i. Som jag nämnt tidigare, spelar det oftast betydligt mindre roll vad man gör, och är betydligt viktigare varför man gör det. Vad är den energimässiga drivkraften, och vad är känslan som ligger bakom. För det är den känslan som dikterar vilken energi resultatet man får kommer utgå ifrån. För lika attraherar lika.

Och problemet är att man ”försöker”. Man är inte den det egentligen är meningen att man ska vara, utan man försöker vara någon annan, som man tror är mer attraktiv. Och man agerar så här av rädsla för att vara ensam. Så om drivkraften är rädslan för att vara ensam, så kommer resultatet ge dig mer av den energi, dvs det du kommer få är mer ensamhet och mer rädsla. För att förstå ännu tydligare vad det handlar om kan det vara intressant att lägga några ord på vad vi normalt uppfattar som attraktivt. Över lag anser vi det attraktivt med fria personer, som vågar vara den de vill vara och har modet och tryggheten att gå sin egen väg genom livet. Och det gäller både män och kvinnor.

Motsatsen, dvs att låsa in sig själv i någon roll, eller försöka vara någon man inte är för nån annans skull, är raka motsatsen. Det räcker i de flesta situationer med att sättet man agerar på skulle kunna innebära att man inte är sig själv, för att all attraktion mellan två personer ska försvinna. Anledningen till det är att det så tydligt lyser igenom när en person är rädd och osäker. Lika tydligt lyser det igenom när något man gör görs utifrån rädsla eller osäkerhet. Energin man befinner sig i, och projicerar i allt man gör, texter, foton, hur man pratar, kroppsspråk osv, går inte att dölja för andra än de personer som är fast i samma energi. Men det är inte de kvinnorna som de snälla killarna vill ha. För de kvinnorna är lika oattraktiva som de snälla killarna inte förstår att de själva är.

Anledningen att de här problemen blir så stora, är att man hamnar i en negativ spiral. När den spiralen har snurrat på tillräckligt länge så är det väldigt svårt att komma ur den. Har man till exempel varit ensam tillräckligt länge, så blir man lätt stämplad som oattraktiv just för att man varit ensam så länge, oavsett vad anledningen har varit, och oavsett om man är samma person idag eller ej. Och att det ofta leder till så mycket frustration beror i stor utsträckning på okunskap. Man vet inte vad man gör fel, och man förstår inte varför resultaten uteblir.

Och dessutom kan allt verka väldigt ologiskt. Om man försöker vara snäll och är beredd att ställa upp och göra allt för kvinnorna, så blir man ratad. Medan de som inte verkar bry sig om de är snälla eller ej, och går sin egen väg, oavsett vad kvinnorna tycker, eller inte tycker, om det kan välja och vraka bland alla som är attraherade av de. Då är det lätt att gå in i en föreställning att det måste vara någonting som är fel i världen, eller fel med de här kvinnorna och deras attraktion. Det är lätt att skapa en bild av hur man tycker att saker och ting ”borde” vara, och vem som ”förtjänar/inte förtjänar” att vara populär, uppskattad och bekräftad.

Men logiken är att man går ifrån den man egentligen är, för att spela en roll som man tror ska vara mer uppskattad och attraktiv. Det innebär att man blir en person som det är svårt att få grepp om, som det är svårt att lära känna på djupet, och en person som hela tiden verkar ha en dold agenda. Förutom då att det dessutom indikerar stora svagheter inom personen i fråga, som rädsla, osäkerhet och ett starkt behov av bekräftelse.

Och den här spiralen som man hamnar i leder till att avståndet mellan den energi man befinner sig i, och den energi man söker, i form av en kvinnlig partner, bara ökar. Vilket inte bara gör att man inte längre attraherar varandra, utan i många fall stöter bort de som man egentligen önskar attrahera. För att bilden som man byggt upp av verkligheten, bara blir skevare och mer verklighetsfrånvänd för varje dag som går. Inte sällan leder det till att den här kvinnan man söker växer till något mytiskt, ouppnåeligt och onaturligt perfekt. Varpå man behandlar kvinnorna på det utifrån den bilden, vilket bara sänker ens eget värde och attraktionskraft ytterligare. När man märker att man inte lyckas kanske man sänker sina egna krav och letar bland mindre attraktiva kvinnor, men det spelar mindre roll för resultatet. För det man gör, är fortfarande utifrån samma energi, och kommer därför fortfarande generera samma resultat, dvs ingenting.

Vad det istället handlar om är inre trygghet och friheten i att vara oberoende. Att veta att man är 100% hel inombords där man befinner sig, oavsett vänner, partners eller omvärlden i övrigt. Det gör att man har ett väldigt stort utrymme att agera på, och man behöver aldrig vika ner sig för någon annan människa, eller kompromissa om sin integritet. Det gör att det inte längre finns något incitament att försöka vara någon man inte är, och det innebär också att man kan välja omsorgsfullare och mer korrekt, vilka personer man vill omge sig med. Och jag tror att det är vägen att gå, men för att komma dit måste man släppa sitt känslomässiga bagage och rena sin energi för att hitta sin inre balans och sin inre trygghet. En process som dessutom för massor av andra bra saker med sig.

Intressant att se, rent generellt, är hur många killar uppvaktar som att de vore spermier, medan tjejerna beter sig som om de vore ägg. Killarna är oftast den betydligt aktivare parten, satsar på kvantitet, uthållighet och ser sig själv som ersättliga och utbytbara med ett lågt värde i en relation. Medan tjejer oftare agerar försiktigare, passivare, men med starkare integritet, väljer noggrannare och ser sig själv som värdefulla och att de tillför kvalitet till en relation. Och de försöker hitta en kille som motsvarar det värdet och den kvaliteten. Medan många killar desperat försöker hitta någon, vem som helst.

På sätt och vis är den enda skillnaden vilken självbild man har, men båda självbilderna har för- och nackdelar, och båda varianterna kan innebära att det, i praktiken, kan bli väldigt svårt att hitta någon. Killarna hittar ingen som vill ha dem, för att de inte matchar de högre kvalitetskraven från tjejerna, och tjejerna hittar ingen för att ingen matchar deras krav. Om kraven dessutom är obalanserade blir det ännu svårare.

För egen del har jag befunnit mig på nivå där jag desperat försökte få någon, första bästa person som var beredd att förbarma sig över mig. Som utomstående kan det tyckas självklart att det är en taktik som förmodligen är dömd att misslyckas. Parallellt med min personliga resa mot en inre balans så har mina prioriteringar och min inställning förändrats. Idag är jag själv personen som väljer noggrannt, har stark integritet och prioriterar kvalitet enormt mycket högre än kvantitet.

Men som vanligt handlar balans sällan om extremlägena, utan om en naturlig jämvikt någonstans däremellan. Och jag tror det är dit vi är på väg, på sikt, och det känns naturligt för mig att vi förr eller senare kommer mötas där. I en framtid där killar väljer mer med omsorg, prioriterar kvalitet och antagligen står för ett högre egenvärde än idag. Medan tjejerna kanske släpper en del av sina mest extrema krav, och i större utsträckning blir aktivare i jakten på närhet. Dels för att det kommer hända mycket mer då, och dels för att man har bättre möjlighet att styra vem man kommer att träffa, än om man är passiv och väntar på drömprinsen.

Och jag tror att det kommer bli bra. Att vi kommer att landa på samma nivå, och kunna närma oss varandra i en balanserad kontext. Jag tror att det kommer resultera i att fler personer kommer att hitta någon, och jag tror att den man hittar oftare kommer att motsvara den kvalitet man hoppas på. En ”win-win”-situation, helt enkelt. Det finns redan nu många som börjat röra på sig i en sån riktning, och det ska bli väldigt spännande att se hur det artar sig i framtiden. Samtidigt har vi nog fortfarande en lång väg att gå innan vi kommit hela vägen dit.

För ett antal år sen fanns en bok som hette ”The Game”, där det berättades om olika tekniker som kunde användas för att lyckas med tjejer. Jag är övertygad om att teknikerna i sig inte kommer lyckas lura speciellt många kvinnor, men däremot tror jag att bara vetskapen om att man har alla de här teknikerna i bakfickan kan göra att man får ett helt annat självförtroende, och går in i möten med andra människor med en helt annan energi. Det tror jag kan fungera, men det innebär i stor utsträckning att man blir friare och mer oberoende i sitt interagerande, och därigenom får en närmare kontakt med sig själv och vem man egentligen är.

Det här problemet, att försöka vara någon man inte är, för att man tror att det ökar ens chanser att få något man drömmer och sätter ett högt värde på, förekommer bland tjejer också. Men då handlar det kanske mindre om att vara ”snäll”, och mer om att förställa sig utseendemässigt för att lyckas, tex genom vilka kläder man använder, hård sminkning, bantning och ätstörningar, olika skönhetsoperationer osv. Alla sätt som man försöker ändra och stöpa om sig själv innebär att man kommer längre ifrån vem man egentligen är, och bilden man visar upp för omvärlden är också längre ifrån verkligheten. Återigen handlar det mindre om vad man gör, och mer om drivkraften och känslorna bakom handlingen. Även här handlar det ofta om rädsla och osäkerhet.

Ofta har jag kommit på mig själv, när jag ser foton av hårt sminkade och upputsade kvinnor att jag, visserligen kan uppskatta det artistiska i bilden, men att personen i fotot framstår som anonym, opersonlig och asexuell, oavsett hur vacker hon egentligen är. Ser jag samma person i en, fortfarande vårdad men mer avskalad och vardaglig situation, känns fotot plötsligt mycket mer intimt och det känns som att man kommer mycket närmare den verkliga personen bakom ytan. Det är, i mina ögon, mycket mer attraktivt. Plötsligt ser man det unika inom personen och alla skäl och egenskaper som gör att det här är någon man verkligen skulle kunna älska.

Att Vara Annorlunda

Ingen människa är precis likadan som en annan. Vi är alla unika. Ingen av oss delar exakt samma egenskaper, personlighet eller förutsättningar med någon annan. Och det finns en poäng med det. Dels handlar det om naturens och världens mångfald, och dels handlar det om att vi alla har något unikt att bidra med till helheten, till mångfalden och till en bättre värld. Hade vi varit likadana allihopa så hade världen varit en fattigare plats, och vår utveckling hade gått betydligt långsammare. Att vi är unika gör att vi tillsammans har bättre förutsättningar.

Men hur unika vi är, eller vill kännas vid, varierar, och det är alltid en avvägning vad som fungerar bäst, både för helheten, och för individen. En del har bäst förutsättningar om de bara är unika i något litet avseende, medan andra kan ha ett unikt perspektiv på väldigt många punkter. Och det kan vara vad som i längden fungerar allra bäst för dem. Men precis som en stor fågelflock, eller ett fiskstim, så ligger det en stark trygghet i att tillhöra en grupp och vara en i mängden. Eller åtminstone illusion av trygghet. Att kunna försvinna och vara anonym bland andra, och inte sticka ut. För att sticka ut är alltid en risk. En risk att antingen göra succé, eller falla platt. Beroende på vem man försöker vara, och om den personen stämmer överens med vem man egentligen är.

Och vi är som sagt unika av en anledning, att vi ska utnyttja och bidra med just vårt unika perspektiv. Samtidigt har vi alltid ett val, och vi kan välja att vara anonyma istället, och inte kännas vid vår unika potential. En stark anledning till att många av oss har så lätt för att falla för grupptryck och att, ofta mot vår vilja, ledas och styras av andra människor, är rädsla. En rädsla för att sticka ut och för att tappa illusionen av trygghet som vi har genom att tillhöra en grupp och inte hamna i konflikter som riskerar att skada den här tryggheten.

Anledningen att jag skriver illusion av trygghet, är för att all trygghet som grundar sig i externa faktorer är en illusion. Det enda vi kan kontrollera är oss själva, vi kan inte kontrollera yttre faktorer. Och en trygghet som vi inte har kontroll över, eller som gör oss beroende av något som vi inte kan styra, är egentligen väldigt godtycklig, och inte mycket till säkerhet. Att känna trygghet är viktigt, men äkta trygghet kommer inifrån, genom att man hittar sin egen inre balans, en balans med sig själv, och en balans med livet. Saknar man den tryggheten, väljer man det näst bästa. Vilket ofta innebär att man smälter in, och låter sig försvinna i mängden.

Men vi är som sagt alla unika och annorlunda på något sätt. Att inte kännas vid det, är att inte kännas vid vem man egentligen är, vilket är ett sätt att blunda för sanningen, som bara fungerar på kort sikt, innan medvetenheten infunnit sig. För vi är inte här för att smälta in, vi är här för att berika världen. Vi har alla något unikt att bidra med, och att få bidra med det skapar lycka och glädje, både för individen och för världen som helhet.

Men att vara annorlunda i en värld som fortfarande, till stor del, styrs och fungerar på ett obalanserat sätt, är inte alltid lätt, oavsett om man är stark eller svag som individ. För 400 år sen kunde man bli bränd på bål om man valde att gå sin egen väg i ett sammanhang när samhället inte accepterade det, vilket inte händer idag. Sakta men säkert är vi på väg åt rätt håll, men det är fortfarande stora risker förknippade med att leva ut sitt unika perspektiv. Och det finns en utsatthet. Andra människors rädsla gör att man riskerar, medveten eller omedveten, social utfrysning mm. Till exempel i skolmiljöer, där olika typer av mobbning förekommer av ibland väldigt lättflyktiga anledningar.

Att ställas inför, och konfronteras av det här faktumet, vilket man kan få en känsla av redan vid en väldigt tidig ålder, gör att man ställs inför ett val. Att välja den väg som representerar vem man är, eller att försöka anpassa sig och smälta in i mängden. Valet behöver inte vara varken lätt eller självklart, och beroende på hur situationen ser ut kan det ibland vara hälsosammast, både mentalt och fysiskt, att inte sticka ut. Men för en del fungerar inte det. För, att blunda för vem man är, är en obalans, och obalans gör ont och känns obehagligt. Ibland kan det därför göra mer ont att inte stå upp för sig själv, än att ta konsekvenserna av andra människors rädsla.

Jag har själv en hel del erfarenhet av att vara annorlunda, både medvetet och omedvetet, och både balanserat och obalanserat. Vi befinner oss i en värld där det inte alltid är lätt att vara annorlunda, men vi behöver inte heller göra det svårare för oss än det egentligen är. Att hitta sin inre trygghet och balans är A och O, men vi ska inte heller skämmas för den person som vi är, och de egenskaper vi har fötts med. Det finns en poäng med att vi är olika, och det finns en poäng med att vi är unika.

Och det finns en plats i världen för alla, oavsett hur annorlunda man är. Men den platsen, och det utrymmet, finns inte där om vi försöker försvinna i mängden eller spelar en roll som inte stämmer överens med vem vi är. Platsen som finns, där just du passar in, som en pusselbit i ett pussel, finns bara där så länge du känner dig själv och vågar vara den du är, utifrån en inre trygghet, och i balans med livet. Där finns din plats, och det är den personen som det är meningen att du ska vara, med unika egenskaper, och ett unikt perspektiv att berätta om.

Spegeln

Som jag varit inne på i många av mina tidigare poster, så finns det en tydlig logik och mening bakom allt som sker. Både på global nivå, och på individuell nivå. Det betyder inte att det som händer i livet är utom kontroll, snarare tvärt om, men det som man kan kontrollera och påverka, är bara sitt eget liv, inte andras liv. Och detsamma gäller för alla människor runt omkring oss.

Vi har alla ett fönster, eller ett utrymme, runt omkring oss, där vi är fria att skapa vad vi vill. Att skapa är en naturlig del av livet, och den kreativiteten är en av grundpelarna som universum vilar på. Det enda som inte är tillåtet, det är att INTE skapa. Man kan skapa medvetet, eller utan att veta om det, men man kan inte existera utan att samtidigt, automatiskt, också skapa.

Skapandet sker inte genom att man förändrar sin yttre omgivning och sitt liv, för det är helt och hållet en intern process. Genom tankar, känslor och inre förändring, skapar man en bild av hur man vill att livet ska se ut, varpå livet anpassar sig till den bilden. Så förändring och önskningar inombords leder till en automatisk yttre omställning, och inställning av livet, som matchar de önskningar som din energi, genom dina känslor, förmedlar.

En persons omgivning och en persons liv, är vad man upplever. Upplevelser kan vara händelser, medgångar, motgångar, erfarenheter, relationer, insikter osv. Hur man blir mottagen av världen, helt enkelt, och vad universum väljer att dela med sig av till dig. Och det kan man alltså i stor utsträckning styra, genom att välja vilka tankar och känslor man identifierar sig med, och vilken energi man väljer att utstråla. För vi består alla, och varje del och upplevelse i universum, av energi. En energi som hela tiden är i rörelse. Energier som liknar varandra dras också till varandra, medan energier som är väldigt olika, rör sig ifrån varandra.

För att universum och livet fungerar precis som det gör, så kan man veta vem en person är, och var de befinner sig, utifrån hur deras liv ser ut. Ett rörigt liv, pekar på ett rörigt inre, och ett liv med mycket glädje och kärlek tyder på ett inre lugn och en positiv utstrålning. När man ställer sig framför en spegel, så ser man sin egen spegelbild. Man ser vem man är och hur man ser ut. Ställer man sig och ser på sitt eget liv, så ser man en liknande spegelbild. En spegelbild som visar vem du är, vilken energi du utstrålar, och vad du har skapat. Varje person är själv ytterst ansvarig för sitt eget liv, och det går i längden inte att komma ifrån.

Det finns ett talesätt att ”man ska vara mot andra som man vill att de ska vara mot dig”. Och det ligger mycket i det, speciellt om man ser det som i vilken energi man väljer att möta andra människor. För det du utstrålar, är också det du kommer få tillbaka. Men det är bara sanningen som räknas. Det går inte att låtsas vara trevlig mot någon och hoppas att de ska vara trevliga tillbaka. Det går inte att lura livet, och det är enbart den energi som du innerst inne tror på, och identifierar dig med, som kommer att bidra till, och skapa, din verklighet och vad som möter dig.

Om man inte vet var man befinner sig inombords, eller i sin utveckling, så ger det väldigt mycket att fundera över hur ens liv ser ut och vilken typ av möten och situationer man ställs inför. Då får man sannolikt en mycket bra indikation om hur långt man har kommit, vilka delar man kan behöva jobba lite mer på, och om det ser ut att finnas en bra balans i livet. Det är också så att de vänner och partners som vi attraherar, och omger oss med, i hög utsträckning är en form av spegelbilder av oss själva. Lika attraherar lika.

Ditt liv och din omgivning är en spegelbild av vilken energi du för tillfället befinner dig i, och vilken energi du därmed skickar ut. Det innebär också att ditt liv är en spegelbild av vilka känslor du identifierar dig med och vilken bild du har av verkligheten. Och varje människa har ett val. Ett val att välja en positiv och balanserad bild av just sin verklighet.

Motstånd

Ordet obalans, som jag ofta använder, kan definieras på många olika sätt. Framför allt handlar det om en energimässig obalans. Balans handlar om att följa sitt livs energiström, vilket kommer leda till den behagligaste och mest utvecklande livsupplevelsen, både för individen och för universum som helhet.

Obalans handlar om att man, i ett eller flera avseenden, motsätter sig sitt eget livs energiström, och därigenom även sitt eget välbefinnande. Och det är så obalans fungerar, som ett, medvetet eller omedvetet, inre motstånd mot sitt eget välbefinnande och sin egen lycka. Obalansen kan handla om olika områden, och se ut på olika sätt, men det handlar alltid om en sorts motstånd.

Om man till exempel lever i föreställningen att man aldrig har tillräckligt med pengar, då är det med den inställningen, och den energin, som man går in i varje ny situation och varje ny upplevelse. Och den här obalanserade tanken och känslan, kommer ligga som ett hinder i vägen för varje önskan om att faktiskt förverkliga ett rikt liv. Den obalanserade energin lägger sig som en blockering, som förhindrar manifestering av det man faktiskt önskar uppleva.

Varje sån här obalanserad tanke, känsla och motstånd, gör att man sakta men säkert begränsar sig själv, sitt rörelseutrymme, sina valmöjligheter och sin frihet. Man stänger dörrar runt omkring sig. Världen omkring dig blir mindre och dina möjligheter blir färre. Eftersom grunden till detta är obalanserad, finns det ingen logisk anledning till de här begränsningarna. De beror på någon fix idé, som saknar förankring i verkligheten. Men så fort man på allvar tror på sin tanke, så blir den verklighet, och en del av din energi.

Skapandeprocessen handlar om att, genom en balanserad känsla av vad man önskar, bygga upp ett fokus som skapar en verklighet. Så länge det finns något motstånd som ligger i vägen och blockerar den verkligheten, så kommer den dock aldrig manifesteras, oavsett hur mycket man anstränger sig, eller hur mycket man önskar den. För ett motstånd är ett sorts fokus, och så länge man identifierar sig med sina motstånd, så kommer de påverka och hindra dig i ditt liv och i din skapandeprocess.

Har man till exempel ett omedvetet inre motstånd mot pengar, kan man ursäkta sig med att förklaringen är att man inte har några pengar. Om man hade pengar skulle man inte känna att det var något man saknade. Men dels fungerar skapandeprocessen inte så, utan omvänt, och dels är det resonemanget sällan sant. En person som saknar, oavsett vad det handlar om, kommer fortsätta känna saknad, oavsett hur resten av livet förändras. Så länge man identifierar sig med en känsla, så håller man känslan levande. Dessutom är det energin man befinner sig i för tillfället, som är grunden för framtida skapande. Befinner man sig i en energi av saknad, så är det den saknaden som kommer färga din framtid. Det är därför som all förändring, alltid börjar inuti. Om den inte gör det, så kommer energin i det man skapar, och attraherar, inte heller ändra sig.

Att följa sitt livs energiström, är att leva ett liv fritt från inre motstånd och begränsningar. Och hur just din energiström ser ut, har ingenting med någon annans energiström att göra. Meningen med ditt liv är individuell, och har inte nödvändigtvis med någon annans mening att göra. En del personers liv handlar om det sociala, och relationer, andras om yttre upplevelser, medan livet för en del handlar om inre arbete och en inre upptäcktsresa. På sikt, och om man ser över alla liv som en själ går igenom, så kommer det att finnas en balans och en jämvikt vad gäller hur fokuset ser ut, men jämför man ett specifikt liv mellan två individer, kan de te sig väldigt olika, och samtidigt vara lika ”rätt” för båda, beroende på var de befinner sig i sin utveckling, och vad de har för preferenser och önskningar.

Att leva sitt optimala liv, är att, utifrån en inre balans, följa sin intuition och minsta motståndets lag. Och det innebär inte att man ska luta sig tillbaka och inte göra någonting. Om inte det är vad som känns rätt vid just det tillfället. Minsta motståndets lag kan vara att börja arbeta på ett avancerat och krävande projekt. Men är det rätt för dig, kommer det inte kännas som en anstränging eller uppoffring. Är det rätt för dig, så skulle det kännas mer ansträngande att ligga på soffan och inte göra någonting.

En del människor befinner sig i energimässigt jobbigare situationer än andra, även om det liv man lever på ett eller annat sätt alltid är självvalt. Väldigt få personer är helt fria från känslomässigt bagage och inre motstånd. Det beror inte på att den typen av inre frihet inte är realistisk eller möjlig, utan snarare på var vi som mänsklighet befinner oss i vår utveckling. De flesta av oss har fortfarande mycket att gå igenom innan vi kommer dit, och har lyckats bygga upp den tryggheten och det utrymmet.

Oavsett vilka önskningar man har, eller vilka vägar man är nyfiken på att utforska, så kommer det alltid att löna sig att låta det första steget vara att gå igenom processen att släppa sitt energimässiga bagage och motstånd. När man hittat sin inre balans och trygghet finns det ingenting som längre ligger ivägen för att du ska kunna skapa och få uppleva allt som du innerst inne drömmer om.