Känslan

Att vara känslomässigt obalanserad, innebär att, när en känsla dyker upp inombords, till följd av en tanke, så tar känslan, mer eller mindre, över både ens kropp och själ, och man är helt utlämnad åt känslan. Att uppleva känslor på det här sättet är, av förklarliga skäl, en väldigt intensiv upplevelse. Känslorna går verkligen under huden, och känns i hela kroppen. Är det trevliga känslor, som förälskelse, kan det vara alldeles fantastiskt, och det underbaraste man varit med om. Är det jobbigare känslor, som sorg eller hat, kan det upplevas som extremt obehagligt, och bland det värsta som går att vara med om.

Skillnaden mellan balans och obalans, är att när känslor dyker upp inom en balanserad person, så är känslorna lika äkta, men man är aldrig utlämnad åt dem. Man har alltid kontroll över sig själv och sin situation, och känslorna kryper inte under skinnet på samma sätt. Det gör att känslorna inte upplevs lika starka eller intensiva, men egentligen är det ingen skillnad på känslorna, bara i vilken utsträckning vi påverkas, eller vår balans rubbas, av dem.

Att befinna sig på den obalanserade sidan kan uppfattas som att man är mer levande, eftersom allt man går igenom blir känslosammare och man påverkas mycket mer av det, men det är mest en illusion. I verkligheten kan man snarare se det som tvärtom, eftersom avsaknaden av balans gör att man saknar en inre trygghet i livet, och att vara så beroende av sina egna, och andras, tankar och känslors godtycke gör att man blir väldigt begränsad, utlämnad och lättpåverkad. Har man inte kontroll över sig själv och vem man är, är sannolikheten stor att man inte heller har kontroll över resten av sitt liv, sina beslut, vägval eller handlande. Risken är stor att man reagerar impulsivt, spontant och känslomässigt inför varje situation man ställs inför. Vilket allt som oftast resulterar i kaos.

Eftersom en obalanserad person, så att säga, lever med känslorna utanpå, så är det väldigt lätt att påverka henne eller honom, genom att anspela på dennes känslor. Har man någon gång upplevt det, så vet man att obalanserade, negativa känslor kan kännas otroligt obehagliga, och då är man beredd att göra nästan vad som helst för att undvika att behöva känna så igen. Man kan enkelt styras med hjälp av sin egen rädsla och osäkerhet, helt enkelt. Det är också väldigt enkelt att provocera en obalanserad person till att tappa sin balans och fattning.

Egentligen är det här kanske inte så konstiga saker. Eftersom det är så utbrett att tendensen finns hos de flesta människorna, och samhället, mer eller mindre, bygger på de här principerna och på att spela på folks känslor, tror jag det här accepteras som en naturlig del av livet, och en naturlig del av att leva. Man talar om att ”vara mänsklig” på det sättet att man är sårbar och känslor spelar en stor roll för hur man agerar, löser problem och gör sina vägval i livet. Jag skulle vilja påstå att det här är mer talande för hur man agerar när man befinner sig i en obalanserad energi, än det är talande för vad som är mänskligt eller inte.

Min uppfattning är att alla människor någon gång i sin personliga utveckling, har gått, eller kommer gå igenom, en fas av obalans, innan man landar i en stabil inre trygghet och medveten balans. En del håller på att gå igenom en process för att hitta balans i sitt nuvarande liv, medan andra har det avklarat sen tidigare existenser, medan ytterligare andra kommer att gå igenom en liknande fas i kommande liv. Anledningen att jag använder ordet ”balans” är för att det i mångt och mycket är vad det handlar om. Är man balanserad, så är man i jämvikt och är alltid stabil i sig själv och hur man möter eller tar emot världen.

Och det är en stor skillnad att möta en person som befinner sig i en balanserad energi. En sådan person kommer aldrig tappa fattningen eller sitt humör. De upplever känslor, men eftersom deras handlande inte påverkas av de känslorna, blir varje beslut de fattar baserat på klokhet och fakta. De kan nästan framstå som känslokalla, samtidigt som de är väldigt trivsamma och lätta att göra affärer med. Skillnaden, och därmed friktionen, mellan balans och obalans märks egentligen först när en balanserad och obalanserad person möts på ett område som traditionellt är väldigt starkt förknippat med känslor. Till exempel i ett förhållande.

Nu må det vara relativt sällan det händer, och sannolikt kommer en sån relation inte bli speciellt långlivad. Som balanserad kan man relatera till andra människor som är balanserade, men man förstår också, och kan relatera till obalanserade människor, och hur de fungerar, även om man inte längre känner känslor lika starkt som de. Som balanserad är man flexibel och kan möta de flesta situationer utan problem. Men det är värre för den som är obalanserad. Man förstår sin egen obalans, och hur man relaterar och interagerar med andra obalanserade människor. Däremot har man ingen egen erfarenhet av balans, man vet inte hur den fungerar, eller hur balanserade personer fungerar.

För det går inte att spela på en balanserad persons känslor för att få igenom sin vilja, eller hitta en gemensam väg. För känslorna spelar ingen roll för en balanserad person, om det handlar om att gå emot deras egen intuition. Det går inte heller att, genom känslor, försöka provocera fram en reaktion, för en medveten balanserad energi kommer inte beröras av känslor på det sättet.

Som balanserad är man alltid helt fri och oberoende av andra människor och sin omgivning. Vilket kan leda till stark frustration för en obalanserad person som möter den här energin. För man har inget sätt att styra eller påverka en balanserad energi. Den kommer alltid göra ”rätt” val, eftersom den bara behöver ta hänsyn till sin egen intuition och sina egna preferenser. Ibland kan ”rätt” val vara en kompromiss, men om det är det så kommer den insikten inifrån, utifrån en balanserad klokhet, inte på grund av att man är utlämnad åt influenser utifrån.

Jag har haft den intressanta förmånen att, som delvis balanserad, möta starka obalanser, samtidigt som jag i andra situationer, som delvis obalanserad, möta stabila balanser. Samspelet är klart intressant, men jag känt den starka frustrationen av att befinna mig i obalans, och den utlämnade hjälplöshet som det innebär. Det är helt enkelt inte framtiden för mig, och jag tror inte heller att det är framtiden för resten av mänskligheten heller. Däremot tror jag fortfarande att en merpart av alla människor på jorden befinner sig i en obalans.

Förmodligen befinner vi oss alla, både som individer och som helhet, precis där det är meningen att vi ska befinna oss just nu, utifrån den omedvetna planen som existerar för vår personliga, och gemensamma, utveckling. Men trots det ser jag med glädje fram emot varje steg som vi tar mot en mer balanserad värld i framtiden.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s