Uppfostran

Livet är en resa vi gör på egen hand. Samtidigt har vi hela tiden också ett utbyte med vår omvärld. Dels genom saker, händelser och upplevelser, och dels genom relationer och socialt utbyte med personer i vår omgivning. Hur våra relationer och vårt sociala liv ser ut varierar, från person till person, typ av relation osv. Hur vårt utbyte ser ut och hur positionerar, eller förhåller oss, varierar också. Hur vi söker utbyte, eller hur vi svarar på andras intresse för utbyte med oss. Ju mer obalanserade vår energi är, desto mer kommer det här utbytet att likna ett socialt spel. Ju närmare balans vi befinner oss, desto renare, effektivare och mer givande kommer utbytet att bli.

Utbytet som föräldrar har med sina barn sker ofta inom tydliga ramar för hur man, från båda håll, ser på sin relation, dvs att de som har mer erfarenhet, kunskap, medvetenhet och ansvar, försöker förmedla de värdena till den yngre generationen, och försöker förbereda och introducera de till vuxenlivet. Med varierande framgång, för resultatet ligger ofta i nivå med den energi man förmedlar och projicerar, och många har fortfarande en lång väg kvar att gå, för egen del, i sin personliga utveckling. Men man försöker, efter bästa förmåga, uppfostra sina barn. Och för varje generation blir uppfostran mer och mer balanserad.

Uppfostran sker vanligtvis med olika typer av respons på olika typer av beteende. Responsen är oftast en blandning mellan belöningar och bestraffningar, beroende av om beteendet är önskvärt eller inte. Förr i tiden las tonvikten i uppfostran på bestraffningar, medan den delen har tonats ner för varje år som gått. Förr kunde dessutom en bestraffning handla om en sorts fysisk misshandel, medan den i dag ersatts av en skarp tillsägelse, eller berövandet av ett befintligt privilegium. Jag tycker mig ana en tendens när jag själv närmar mig balans, och ju mer jag ser och förstår av omvärlden, att fokus mer och mer riktar in sig på belöningar och att arbeta med dem.

Det som däremot fascinerar mig än mer, är hur vi, som vuxna, medvetet eller omedvetet, uppfostrar våra medmänniskor och blir uppfostrade av de som vi tar kontakt med. Det sker oftast så finstämt att vi oftast inte reflekterar över, eller lägger märke till, det. Principen för hur det fungerar är dock samma som när föräldrar uppfostrar sina barn. Man arbetar med en kombination av belöningar och bestraffningar, beroende på vilken respons man vill ha eller vilken energi man svarar på.

Dessutom passar det här beteendet perfekt in i hur livet och universum fungerar i övrigt. Att lika attraherar lika. Hur belöningar, respektive bestraffningar, ser ut, beror på vilken energi man befinner sig i, och vilka personer, och vilken energi, man därigenom attraherar. Ju mindre balanserad man är, desto mindre balanserad, och mer känsloladdad, kommer ens uppfostran att bli. Och den uppfostran som man själv utsätts för, av livet och andra människor. Men det är kanske inte så konstigt, och kanske inte heller så spännande.

Då är det kanske mer intressant hur balanserad uppfostran ser ut mellan vuxna människor. För det första så handlar det nästan uteslutande om belöningar, medan bestraffningen blir avsaknaden av belöning. Belöningen handlar nästan alltid om någon form av uppmärksamhet och den bekräftelse man ger någon genom att uppmärksamma denne. Och det är en väldigt kraftfull belöning. En obalanserad person kan ofta känna att man behöver, eller är beroende av, bekräftelse för att känna ett egenvärde, men även för en balanserad person handlar det om en behaglig känsla att bli bekräftad.

Graden av bekräftelse är något man kan variera, beroende på typ av relation, och i hur stor utsträckning man uppskattar utbytet med sin omgivning. En låg nivå av uppmärksamhet kan vara en enkel nickning, eller ett ögonkast. En hög nivå av uppskattning kan vara den djupa kärleken och närheten till en annan människa. Mellan balanserade personer behövs egentligen inte mycket mer. Man har då verktyg för att klara att hantera, i stort sett, alla tänkbara situationer och kontakter med andra, balanserade människor. Resultatet kommer dessutom alltid bli det som på lång sikt är allra bäst för båda parter. Man kommer lösa konflikter och gå framåt i sina relationer och sin utveckling på ett effektivt och smidigt sätt. Det kommer inte heller involvera några starka, obalanserade, känsloyttringar, eller den typen av energier.

Sen finns det ett annat tänkbart scenario, som kan vara intressant att skriva några meningar om. För det finns situationer, när balanserade människor tvingas möta, och hantera, obalans. Det spelar inte så stor roll om man är balanserade själv, för om man får möta obalanser eller inte. Däremot spelar det roll för hur ofta man behöver möta obalanserad energi, och det spelar roll hur man löser de situationer man ställs inför, och i vilken utsträckning man blir påverkad av dem. En balanserad person kommer kanske att bli momentant påverkad av vissa situationer, men det kommer inte lämna någon bestående negativitet, eller obalans, i deras energi. Även om jag inte går in på några detaljer nu, så kan det, helt enkelt, finnas goda skäl till varför balans och obalans ibland måste konfrontera varandra.

När balans och obalans möts, så kommer den obalanserade energin agera, och reagera, obalanserat, medan den balanserade energin kommer agera balanserat. Plötsligt kan man, som balanserad person, ställas inför en situation, där bestraffning i form av ignorering i form av utebliven belöning, inte känns som rätt respons. Det är alltid ett alternativ, men ibland kan man råka ut för påhopp på sin person som går för långt, och kompromissar ens egen integritet. Då kan en mer kraftfull, men ändå balanserad respons vara att föredra. En respons som på ett tydligt sätt informerar om att ”här drar jag min gräns för vad jag är beredd att ta från din sida, om vi ska ha ett utbyte med varandra”.

Så länge det finns en balanserad part i en konflikt, så kommer konflikten att få en utgång. Även om man, som oberoende, utomstående observatör kan se exakt vad konflikten resulterar i, så kommer parterna i sig att uppfatta konflikten, och resultatet av denna, extremt olika. För en obalanserad part kommer konflikten att väcka starka känslor och resultera i att negativitet och fortsatt inre motstånd blir vad personen tar med sig av erfarenheten. För den balanserade parten kommer man se konflikten som något betydligt harmlösare, och inte speciellt känsloladdat. Man kommer uppfatta att lösningen varit smidig och effektiv, och att det man fått ut av det hela är någonting positivt. Och då har båda personerna delat samma upplevelse, men sett den genom olika filter.

Uppfostran är ingenting som enbart handlar om förhållandet mellan barn och vuxna. Det handlar även om vuxna, sinsemellan, och det handlar i stor utsträckning om hur livet uppfostrar oss som individer och som mänsklighet. Om hur vi, genom att gå i livets skola, utvecklas och växer som människor och medvetna varelser. På det sättet, och precis i enlighet med universums mest grundläggande principer, så kommer alltid varje möte mellan människor att ge alla parter precis det som varje individ behöver mest just då, med tanke på deras personliga utveckling på lång sikt.

Det kan vara något positivt och balanserat, eller något negativt och obalanserat, men det kommer allt vara precis vad du behöver. Oavsett om du vet om det, eller inte, och oavsett om du förstår det just då, eller inte. Därför finns det all anledning att vara tacksam för alla upplevelser och möten man får. De fyller alla en funktion, och alla är en del i universums plan för just din skräddarsydda personliga utveckling.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s