Lycka

Om man frågar folk vad de vill med sina liv, så kan man ha olika planer och drömmar, men i slutänden handlar det mesta som folk gör, och den ansträngning som de lägger ner, om att hitta lyckan. Oavsett om det handlar om att ha råd med den där resan, den där bilen, eller hitta den perfekta partnern. Förhoppningen i slutänden är i stort sett alltid att det man gör, och det pris man betalar, ska leda till lycka. Allra helst kanske en lycka som räcker resten av livet.

Man kan tala om två sorters lycka, dels en genuin, inre och långsiktig lycka, och dels en temporär, flyktigare lycka, som mer fungerar som tillfällig ångestdämpare. Till den sistnämnda kategorin hör egentligen all lycka som kommer utifrån, eller som är beroende av yttre faktorer. All lycka som är beroende av saker, framgång eller vissa personer. Lycka fungerar i många avseenden ungefär som inre balans, och det är också två tillstånd som är väldigt nära besläktade med varandra.

Att hitta, och få känna, lycka är i teorin inte mer komplicerat än att göra valet. Att välja lycka, och att välja att livet är värt att vara lycklig över. Inte som det kanske kommer vara någon gång i framtiden, eller om vissa villkor uppfylls, men som det är nu, idag. I praktiken är det dock sällan så enkelt, för om man känner att man inte är lycklig, så finns det ofta inre, energimässiga, orsaker till det. Att bli av med de orsakerna, och det motståndet mot att få känna genuin lycka, kräver oftast att man går igenom en fas där man går in i sig själv och släpper allt gammalt bagage, all oro och all stress som man går och bär på. Det är en process som tar tid, förmodligen åtminstone 1-2 år, men samtidigt är det en nödvändig grund för att uppnå genuin och långsiktig lycka.

Att välja den till synes enkla vägen och, på ett eller annat sätt, köpa sin lycka innebär att det man får är en temporär och ytlig känsla med vissa av lyckas karaktärsdrag, i form av tillfredställelse och bekräftelse. En sorts lycka som kommer försvinna och tyna bort så länge som den inte konstant underhålls och förnyas. Man gör sig beroende, och på samma sätt som en missbrukar riskerar man att bli beroende av de lycko-kickar den tillfälliga och yttre lyckan ger. Och det är en variant av lycka, som på längre sikt kommer till ett högt pris, inte bara ekonomiskt och vad gäller arbetsinsats, utan även i form av en ökad distans mellan vem man är, och det liv man lever. Man distanserar sig från sig själv och från livet.

En mer äkta och jordnära lycka kommer alltid inifrån, och den kommer av att befinna sig i en energi som är fri från motstånd. I en sån energi finns inga beståndsdelar kvar som ligger i vägen för, och hindrar, dig att lyckas med allt du väljer att ta dig för. Lycka är väldigt nära besläktat med tillståndet av balans, och i mångt och mycket kan man säga att det bara handlar om olika ord för samma känsla. I samma grupp finns också kärleken. Kärleken, som inte alls handlar om ifall man älskar någon annan, eller om man blir älskad, utan om ifall man älskar sig själv.

Om man, i ett tillstånd fritt från motstånd, verkligen älskar sig själv kommer man uppleva både lycka, kärlek och inre balans. Det är för att lycka, precis som kärlek och balans inte är någonting man skapar eller drar till sig, utan någonting som alltid finns inom en. Anledningen att man inte alltid känner den, är att man gömmer undan den under massa andra saker, och distanserar sig från den, till exempel genom att välja en väg som leder till negativitet och obalans. Vilka båda bidrar till att skapa distans mellan den du är, och den kärleksfulla energi som du i grund och botten består av.

Jag tror att lycka, i mångt och mycket, handlar om känslan av frihet och oberoende som kommer av att man vet att man har allt man behöver. Det går alltid att komma på fler och nya saker som man vill ha eller skulle vilja uppleva, vilket är naturligt, och del av den kreativa drivkraften och livsglädjen som finns inom oss, men när vi går in i den hårda känslan av krav, och att det vi vill ha är någonting vi behöver och som krävs, då tappar vi plötsligt frihetskänslan. När vi, genom vårt val av synsätt och vår inställning, väljer att göra oss beroende. Lycka handlar alltså om inställning och med vilka ögon man ser världen. I grund och botten är det ett val, men det hänger också ihop med var man befinner sig i sin personliga utveckling.

Den som är genuint lycklig kommer att dra till sig, och få uppleva, situationer som erbjuder ännu fler anledningar att känna lycka. Det är så universum fungerar. Men det fungerar inte åt andra hållet. Det går inte att vänta på de där anledningarna att känna lycka, med tanken att, om de bara dyker upp så kommer jag vara lycklig. Då har man direkt gjort sig beroende, och istället för att närma sig lyckan, distanserat sig från den.

Det kan också vara viktigt att ha i åtanke att en balanserad lycka är en ganska lugn, fridfull och trygg känsla av upprymdhet. Det handlar inte om en okontrollerbar eufori. Den typen av positiv obalans, är en känsla som inte befinner sig i jämvikt. För att kompensera för det positiva överslaget, kommer euforin att följas av en negativ obalans och ett lägre energitillstånd. För att jämvikten ska upprätthållas. På det sättet ligger genuin lycka närmare ett tillstånd av kärlek, än ett tillstånd av förälskelse.

Annonser

Kontroll

Rädsla kan förekomma i alla möjliga former och varianter. När man talar om kort sikt, och direkt påverkan, så tillför rädsla ingenting positivt. Istället så fungerar den som en konstant stress och påfrestning på kropp och själ som försämrar dina förutsättningar att leva och lyckas med det du tar dig för. Riskmedvetenhet kan vara något positivt, men det är å andra sidan inte samma sak som rädsla, och de egenskaperna är inte speciellt nära besläktade heller. På lång sikt kan rädsla medföra något positivt i form av högre medvetenhet, vilket i längden är vad som krävs för att kunna släppa sina rädslor och leva ett liv fritt från stress och känslomässigt motstånd.

Att ta ett steg i medvetenhet och utveckling, som tar dig bortom rädslor, genom att släppa allt känslomässigt bagage, och på det sättet rena den energi som är ditt gränssnitt och din kommunikationsyta mot din omgivning, och resten av universum, är som att bota en sjukdom man lidit av. Men i en värld där allting ska ske snabbt, förväntningarna är höga samtidigt som tålamodet är lågt, blir det mer och mer populärt att försöka hitta snabba lösningar och genvägar när det verkar möjligt.

Ett sätt att till synes lösa problemet med rädsla och oro, är att kontra med kontroll. Om rädsla skulle vara en sjukdom, så skulle kontroll vara smärtlindraren som tar bort de värsta symptomen. Men så fort man släpper kontrollen så fungerar inte smärtlindringen längre och man står återigen öga mot öga med sin rädsla. Kontroll kan alltså fungera som ett sätt att tillfälligt skjuta upp det oundvikliga, men det är inte ett sätt att undvika den konfrontation som väntar. I värsta fall kan behovet av kontroll för att dämpa rädslan bidra till nya rädslor, till exempel rädslan att tappa, eller förlora, kontrollen.

Det finns också positiva aspekter av kontroll. Det behöver inte vara fel att veta vad man gör och vad som krävs för att smidigt lösa och effektivt ta sig igenom komplicerade situationer. Men ser man sig omkring upplever jag att kontroll oftare handlar om något annat. Som med allt annat i livet så spelar det mindre roll vad man gör, och större roll vad drivkraften bakom agerandet är. Är drivkraften bakom känslan av att vilja ha kontroll något positivt, så kommer resultatet och upplevelsen också vara positiv. Är drivkraften negativ kommer upplevelsen vara negativ.

Kontroll är också en form av makt. Det kan vara makt över ens eget liv, vilket man har oavsett om man försöker lämna ifrån sig den eller ej. Men det kan också vara makt över andras liv. Kan kontrollera andra människor så har man också makt över deras liv. Förmågan att framkalla känslor hos andra är förmågan till makt över dem. Det fungerar bara så länge de kontrollerade människorna är villiga att lämna ifrån sig den makten, men det finns det väldigt många som är idag. Man befinner sig i en vardag som är väldigt stressig och intensiv. Kan man lämna ifrån sig en del av de beslut man annars skulle behöva fatta mot att man betalar med en del av makten över sitt liv, kan det tyckas vara en prisvärd och rimlig affär.

Man tänker också att om man lämnar ifrån sig makt slipper man också ta ansvar, vilket aldrig kommer vara sant. Eftersom valet att lämna ifrån sig makten alltid kommer vara ditt, så är det i slutänden du som sitter med det yttersta ansvaret. Sen finns det fortfarande en stark tro på auktoriteter i samhället. Det stora flertalet har ett stort förtroende för personer som har makt. Därför handlar det inte alltid om att man lämnar ifrån sig makt för att det är bekvämt och ger utrymme för andra, kanske roligare, prioriteringar, det finns nog också en utbredd känsla att andra kanske vet bättre.

Det är mycket det som politk har kommit att handla om, att genom övergripande lagar och regler försöka forma människor på ett ”bättre” sätt. Det syns inte minst i olika former av så kallad morallagstiftning. Dvs lagstifting där man brottsbelägger ett beteende eller agerande trots att det inte finns något offer eller någon som blir lidande av handlingen. Istället handlar det om att likrikta människor och få de att följa den väg som de lagstiftande politikerna anser är den ”rätta”. Det är en rent subjektiv och personlig preferens hos lagstiftarna. Och eftersom rätt och fel är någonting relativt riskerar sån lagstiftning att bli fel för lika många människor som det blir rätt för. Det övergripande resultatet blir istället en minskad frihet för alla. Ofta på en grund som enbart utgörs av några få personers egen känslomässiga obalans.

Jag kan tycka att en människas frihet enbart bör inskränkas politiskt, genom lagar, regler och förbud, när hennes beteende riskerar att skada eller påverka andra. Jag skulle också gärna se en minimal och effektiv stat, som enbart ägnar sig åt de viktigaste kärnuppgifterna, och låter medborgarna i övrigt leva sina liv så fritt som möjligt. En stat som är till för medborgarna, inte tvärtom, att medborgarna existerar för att tjäna staten. Men eftersom politik är plattformen för att utöva kontroll och makt kommer politiken dra till sig de människor som befinner sig i en liknande energi, dvs som vill utöva den makten. Att hitta ett parti eller politiker som vill minska eller inskränka politikens makt över människor, är en ekvation som, åtminstone för tillfället, inte går ihop.

Bland flertalet av våra största partier visar sig maktberusningen tydligare för varje år. Förut hade ett parti en ideologi och ideal som man, med politiken som verktyg, önskade mandat att föra fram. Den ideologin har nu, nästan helt, fått stryka på foten till förmån för det agerande och de åsikter som, beroende av dagsformen, fångar folks röster. Det har lett till en kortsiktighet och ”vända-kappan-efter-vinden”-mentalitet. Man gör det i jakt på makten och chansen att få regera och styra, men när man väl befinner sig där saknas ideologin för de mer genomgripande förändringar som ibland förmodligen skulle behövas. Istället handlar det i princip uteslutande om att förvalta makten och vart fjärde år göra allt för att bli omvald.

Bristen på ideologi gör att man inte vet vad politiker och partier står för, vilket de förmodligen inte själva vet heller, eftersom de inte vet vad som kommer vara politiskt korrekt imorgon, och därigenom vad de förväntas tycka då. Bristen på en röd tråd, integritet och ryggrad hos partierna har lett till en motreaktion där folk är beredda att proteströsta på nästan vad som helst om det är ett sätt för dem att visa sitt missnöje.

På sätt och vis kan ett partis personliga utveckling, om man ser det som en enhet, jämföras med en individs personliga utveckling. Är drivkraften någonting negativt, till exempel strävan efter kontroll utifrån en drivkraft av rädsla, så kommer resultatet bli negativt. Och det är i mångt och mycket vad vi ser nu. För en individ handlar självpåtagna motgångar, utifrån en negativ och obalanserad energi, om att väcka medvetenhet som i förlängningen kan leda till inre balans. De etablerade partierna som går igenom motgångar nu, har samma möjlighet att dra lärdom av sina erfarenheter. En lärdom som leder till högre medvetenhet och på sikt till en energimässig balans, både inombords och i förhållande till sin omvärld. Kommer det att ske? Kanske inte, men historien kommer i så fall att upprepa sig, och fortsätta att bjuda på motgång efter motgång. Tills lärdomen och insikten är gjord och man visar att man verkligen har förstått. Precis som för individer.

Men till viss del är kontroll en illusion. Indirekt kan man kontrollera allt som man har fått ansvaret för, dvs sin kropp och sin själ. Det tydligaste och effektivaste sättet att styra sin utveckling och sina upplevelser är genom att välja att utstråla en energi som överensstämmer med den personlighet och de preferenser man har. Men om vi indirekt har det fulla ansvaret så har vi inte samma möjligheter att direkt kontrollera speciellt mycket. På samma sätt som man kan kontrollera sin kropps rörelser och en del andra saker, så är det väldigt mycket som sker automatiskt i en kropp, som vi inte har en direkt möjlighet att påverka, till exempel hjärtats slag och andra organs funktioner. Genom vår energi kan vi indirekt påverka, men inte på samma sätt direkt.

När det gäller övriga livet, alla upplevelser och drömmar man önskar förverkliga, gäller samma sak. En del saker, en minoritet, har man möjlighet att påverka direkt, men det mesta är sådant som sker automatiskt, till synes utom vår kontroll, och utan att vi har helhetsbilden. Indirekt kan vi däremot påverka, genom att välja vilken energi vi vill använda för att attrahera de drömmar vi har. Befinner vi oss i en balanserad och positiv energi så kommer vi dra till oss de upplevelser och personer som vi önskar dela livet med. Men vi vet inte hur, eller i vilken form det kommer ske. Framför allt handlar det om känslan av, till exempel en upplevelse. Kanske får vi den känslan, men inte i en form vi förväntat oss. Men det handlar fortfarande om en uppfylld dröm.

Skönhet

Som skapelse är världen vacker, med all sin mångfald och den fascinerande kombinationen av enkelhet och komplexitet, av kaos och kontroll. Alla har inte samma smak, men jag tror att, vad vi upplever som vackert, följer vissa universella riktlinjer. Jag tror att naturen, när den får härja fritt, till slut uppnår en balans mellan alla olika beståndsdelar, och mellan dess invånare. En balans som är vacker, och på ytan enkel, men samtidigt så perfekt, genomtänkt och komplex, att det skulle vara omöjligt att skapa eller kontrollera på konstgjord väg.

Och det är lite av min poäng, balans är något av det vackraste som finns. Balans har med energi att göra, men energin påverkar i högsta grad fysiken för det föremål som betraktas. Detsamma gäller oss människor. Ibland kan det verka som att vackra människor är mer balanserade och lyckliga, medan mindre vackra personer verkar ha mer otur och leva ett mindre balanserat liv. Men det är inte skönhet som är nyckeln, utan balansen. Balans skapar skönhet, medan kaos och obalans förvränger och bryter ner skönheten. Balans innebär också en frihet från stress och frihet från det motstånd mot sitt eget välbefinnande som kännetecknar obalansen. En frihet som leder till tur, framgång, lycka och skönhet.

Idag finns en enorm mångfald av utseenden och fysiska personlighetsdrag, som beror av det breda balansspektrum vi som mänsklighet befinner oss i. Det är också så att obalansen kan ta sig väldigt olika uttryck, många fler än balans, vilket också är en anledning till dagens mångfald, då merparten av mänskligheten fortfarande lever kvar i någon form av obalans. Med utveckling, medvetenhet och den balanserade energi som kommer följa, så kommer de individuella skillnaderna mellan människor att minska. När vi inte längre håller något motstånd i vår energi mot vår egen optimala kroppssammansättning och funktion, så kommer vi fysiskt att mer och mer närma oss perfektion. Vilket innebär att den fysiska skillnaden mellan individer kommer minska, och vi kommer bli mer och mer lika varandra.

Jag tror som sagt att det som attraherar oss, utseendemässigt, och förefaller vackert för oss, är det som utstrålar en balanserad energi. Men precis som en obalanserad intuition kan leda en in på obalanserade vägar, där fel kan kännas rätt, för att det kommer leda till de erfarenheter som krävs för att utveckla medvetenheten att välja mer balanserat nästa gång, så kan vi, delvis, uppfatta skönhet i obalans också. Till exempel attraheras vi av energier som liknar vår egen energi. Befinner vi oss i en obalanserad energi så kan vi finna skönhet i andra energier, vars obalans liknar vår egen. Det är också därför man kan tycka att gifta par liknar varandra, eller varför en ägare och dess husdjur liknar varandra. Det är för att de delar en liknande energi, balanserad eller obalanserad, som sannolikt också var anledningen att de föll för varandra i första läget.

Något annat som också kan uppfattas som skönhet, fast utifrån andra kriterier, är det ovanliga, som är exklusivt för att det representerar en svårupphållen kontroll, i en annars kaosartad balans. Då är det mer energin i arbetet vi vet krävs som fascinerar och attraherar oss. Att få se någonting som inte borde kunna existera för att det kräver så mycket underhåll att upprätthålla. Som till exempel vita kläder, en riktigt välhållen trädgård eller en glänsande veteranbåt av trä. Det kan också handla om att belysa och fokusera på enskilda delar genom att tona ner det som är runt omkring, och som konkurrerar om uppmärksamheten. Till exempel genom att avlägsna ogräs från en rabatt. Till det hänger också det faktum att om man rensar bort allt ogräs och enbart har en viss typ av blommor, så är det enklare att se den blommans hela skönhet. För att det inte finns någonting annat i närheten som grumlar eller förvränger den skönheten.

Självklart är det också spännande att se, och uppleva, det som vi inte har sett tidigare. Det som vi upplever som nytt, eller ser för första gången, lämnar också ett starkare intryck än det som vi sett många gånger tidigare. Det gör också att sannolikheten att vi upplever det vi ser som vackert är större. Kanske inte för att det är någon skillnad på det vi ser, men när man efter ett tag tar saker och ting för givet är risken stor att man inte längre ser de för vad de är.

Konst, i alla dess former, är nästan ett kapitel i sig. Den existerar i ett så brett spektrum att jag skulle säga att det i praktiken är osannolikt att man kan uppfatta all konst som vacker. Det betyder inte att man inte kan uppskatta ett verk, men man behöver inte uppfatta att det symboliserar skönhet för det. Vad vi tycker om följer dock de kriterier jag gått igenom och listat tidigare. En målning som uppvisar en bra balans mellan färger, former, i komposition, detaljer och helhet, representerar drag som antagligen faller de flesta i smaken.

Det behöver inte innebära att allt ska vara verklighetstroget, bara det finns en balans. Verkligheten och naturen är ofta så perfekt i sig själv, att det är omöjligt att avbilda det lika perfekt i efterhand. Det som i ett sånt läge kan tillföra någonting extra, är konstnärens tolkningsföreträde. Han kan leverera en tolkning av verkligheten, som ser helt annorlunda ut, men som fortfarande kan vara balanserad, och genom att det inte är verkligheten, utan en tolkning (egen skapelse) av denna, så kan den bli vackrare och mer perfekt än om den bara varit ett försök att kopiera.

Något som vi också kan uppfatta som vackert är situationer och miljöer som påminner oss om vem vi är, på ett djupare plan. Att till exempel befinna sig i en miljö där vi inte riktigt hör hemma, och det kan ses som exklusivt eller ett privilegium att få befinna sig kan vara vackra. Platser där vi människor normalt inte kan eller brukar välja att söka oss. Platser som påminner oss om universums komplexitet och storhet. Och vårt förhållande till den, som vår ensamhet som individ i något som är mycket större, eller vår känsla av en koppling till helheten. Och som känslan att vara en del i maskineriet som får världen att snurra.

Att Vara Ett Offer

Samhället och samhällsklimatet är i ständig rörelse. Beroende av hur det ser ut för stunden, så uppmuntras vissa trender och beteenden, indirekt, för att ett tag senare ersättas av något annat. I grund och botten handlar det i stor utsträckning om att vi, som mänsklig majoritet, är relativt lättpåverkade. Framför allt har vi en tendens att styras mycket av det vi läser, hör och ser i media, och vi faller lätt för grupptryck, på det sättet att vi gärna tycka som den stora massan tycker.

I grund och botten handlar det om rädsla och osäkerhet. Och det finns en trygghet i att ta till sig andras åsikter, för eftersom de inte är ens egen idé, så behöver man inte ta ansvar för de, och om många andra tycker samma sak, så vet man att man inte är ensam, och alltid kommer kunna förlita sig på uppbackning i fråga om konflikter, och om ens åsikter blir ifrågasatta.

I Sverige idag ges det stort utrymme åt vad som är politiskt korrekt för stunden. Några av de största politiska partierna lägger mindre fokus än någonsin på att följa en ideologi, och större fokus på att försöka följa väljarmajoriteten och de åsiktstrender som är mest inne för stunden. Det är en anpassning som gjorts för att med större sannolikhet tillhöra den sida som lyckas säkra makten. För makt innebär ökad frihet, för den som sitter på makten, men mindre frihet för de som utsätts för makten. Och eftersom makt har ett praktiskt värde först när den används, så handlar det om att använda den så mycket som möjligt medan man har chansen.

Den här ”vända-kappen-efter-vinden”- mentaliteten inom politiken har lett till att vi idag kanske har fler ”moral-lagar” än någonsin tidigare. En moral-lag bygger, istället för på fakta, på lagstiftarens subjektiva, och ofta personliga, åsikter och moral i frågan. På det sättet kan man göra saker och ting olagliga, och skapa brott och brottslingar, i situationer där det från början inte fanns några offer. För det handlar bara om att styra folk att agera i enlighet med den linje som politikerna anser är rätt, ofta baserat på trender och undermåliga, eller obefintliga, fakta.

Trots att fenomen som moral-lagar skapar brott utan offer, så finns det kanske fler människor i Sverige idag, som på ett eller annat sätt anser sig vara offer, än någonsin tidigare. Och det är nog inte helt fel att prata om en trend i sammanhanget. Det är helt enkelt politiskt korrekt att vara ett offer, och det är politiskt korrekt att uppleva att man blivit kränkt. Det har gått sån inflation i ordet att det börjar bli svårt att ta kränkta personer på allvar. Det är som sagan om pojken som gång på gång skojade och ropade ”Vargen kommer!” När vargen verkligen kom, och han ropade, var det ingen som tog honom på allvar eftersom alla trodde att han skojade som vanligt.

Faktum är att det inte går att kränka en annan människa, eftersom man inte kan styra dennes verklighetsuppfattning och referensramar. Man kan helt enkelt aldrig veta, eller styra hur en annan människa tolkar och upplever sin verklighet. Man kan välja om man själv vill känna sig kränkt eller inte, men man kan inte bestämma hur någon annan ska känna sig av att befinna sig i en viss situation.

Men att anse sig vara ett offer har egentligen inte med politik att göra. Det är en bild som man själv skapar, av sin situation, av bekvämlighet. Om någonting går snett i en situation, så kan man antingen ta ansvar för problemet, eller försöka skylla det på någon annan. En definition av ett offer, är en person som utsatts för någon oförrätt, och därigenom varit helt utlämnad åt situation och resultatet av någon annans agerande. Även om varje person själv bär det yttersta ansvaret för sitt liv och sin situation, i alla lägen, så finns det personer som har hamnat i situationer där de kan må bra av stöd och assistans utifrån. Men i praktiken handlar det betydligt oftare om att man, genom att ikläda sig rollen som offer, försöker slippa ta ansvar för sitt eget liv, sina egna beslut och sina egna vägval.

Problemet är, att den bild man skapar, bara är en bild av en önskat scenario, inte en bild av verkligheten. Val som man har gjort i ett tidigare skede av sitt liv, kan begränsa valmöjligheterna och alternativen i ett senare skede. Men man bär fortfarande själv ansvaret för alla sina val, och de situationer som de resulterar i. Man kan se det som en fantastisk frihet och en fantastisk möjlighet att sitta på den makten, makten att kunna välja hur ens liv ska se ut och hur man vill forma det.

Men som i alla aspekter av livet, så består det av en ljus och en mörk del. Om den ljusa delen är makten och friheten, så är kostnaden, och den mörka delen, ansvaret. Ett ansvar som man måste bära hela livet. Oavsett vad som händer så finns det ingen annan att skylla på, även om inget hindrar människor från att försöka. Oavsett i vilken situation man hamnar, så går det alltid att härleda omständigheterna till tidigare vägval, och beslut, som man själv har fattat.

Ibland är det inte lätt, för ofta är det svårt att veta vad ett val kommer resultera i. Dels i ett första skede, men även i resultat som kan ligga både två och tre steg bort. Vi kan försöka grunda våra val i fakta, logik, personliga preferenser och en stark intuition. Men även om det inte är lätt så är vi tvungna att välja. Till och med valet ”att inte välja”, är ett val, som kommer medföra konsekvenser. Och att ta ansvar innebär att man inte bara är beredd att njuta frukterna av rätt val, utan även ta konsekvenserna av felaktiga val.

Att ta ansvar för sig själv och sina beslut handlar om medvetenhet, förståelse och personlig mognad. De personer som väljer att istället se sig som offer, för livet, omständigheterna och personer runt omkring sig, gör det för att det i förlängningen kommer leda de in på vägar som på sikt kommer öka deras medvetenhet och ge dem den förståelse och mognad som de behöver för sin fortsatta utveckling. De vägar man kan komma att behöva gå är inte alltid behagliga, men i långa loppet kan det ändå vara det effektivaste sättet att förstå, och komma vidare. Och som individer, och mänsklighet, utvecklas vi ständigt.

Kanske är trender och politisk korrekthet bara faser i en majoritet av individers utveckling. Och har man makten att välja att se sig själv som ett offer, så har man också makten att välja något mer konstruktivt och spännande.

Kommunikation

Om universum, och alla dess invånare, består av energi, så är kommunikation de energiernas utbyte med varandra. De kommunikationskanaler som det kanske är vanligast att man tänker på, och känner till, är till exempel talspråk, skriftspråk och kroppsspråk. Alla fyller de olika funktioner och har olika egenskaper.

Talspråket använder man hörselsinnet för att uppfatta. Det är inte begränsat av att personerna behöver ha visuell kontakt med varandra. Skriftspråket är en tyst kommunikation som i och för sig kräver visuell förmedling, men å andra sidan kan man läsa det som någon skrivit när som helst, och dessutom flera gånger om man vill.

Både talspråk och skriftspråk kräver en kodnyckel för att informationen ska gå fram, dvs att man använder samma språk, och att båda förstår det. Kroppsspråket är en annan typ av visuell kommunikation som är mer gränsöverskridande. Kroppsspråket används kanske inte alltid medvetet, men förmedlar en hel del ändå, och ofta handlar det om en annan typ av information än den som förmedlas genom skrift.

Men gemensamt för alla dessa kommunikationskanaler, är att vi genom rörelser i, och förändring av, vår egen energi, också förändrar och rör vår omgivnings energi, och därigenom förmedlar information. I något fall genom att skapa ljudvågor, i ett annat fall genom att förändra ett föremåls energi, till exempel en anteckningsboks, genom att vi skriver i den. Den gemensamma faktorn är energi i rörelse och förändring. En rörelse som drar med sig, och påverkar, näraliggande och besläktade energier.

För en energis rörelse kan sprida sig som ringar på vattnet. När ringarna möter andra energier eller andra ringar, kan de växa sig starkare, byta riktning, eller förändra sin karaktär. De rörelser vi gör påverkar vår omgivning, och vår omgivnings rörelser påverkar vår energi. Det är ett ständigt givande och tagande som aldrig vilar, och som alltid är i förändring.

Men så som varandes energier, har vi en medfödd förmåga, inte bara att förändra och röra vår egen energi, utan även att känna av andra energier och deras förändring och rörelse. Och för det behövs inget annat språk, det handlar om förmedling av information direkt från en energi till en annan. Telepati är förmågan att kommunicera genom tankekraft, vilket existerar, som en form av direkt energikommunikation. Genom att, till exempel, tänka på någon förändrar man sin energi, och man förändrar den på ett sätt så att den i högre utsträckning liknar den personens energi som man tänker på.

Det gör att en sån energiförändring har goda möjligheter att uppfattas just av personen man tänker på, eftersom energierna för en kort stund blir nära besläktade och därför verkar attraherande på varandra. Och även om man kan känna all energi, så är känslan många gånger starkare när det handlar om energi som attraherar vår energi. För attraktion kan kännas nästan som att någon drar i vår energi, och principen är som om nån skulle dra i våra kläder, sånt märks. Det är förresten på samma sätt som attraktion mellan människor fungerar. Och varför vi upplever personer som är attraherade av oss som otroligt attraktiva.

När det gäller kommunikation mellan energier, så behöver inte avstånd vara något problem. Däremot kan det nog vara så att ju längre bort kommunikationen befinner sig från oss, desto fler energier är det som finns inom samma radie, och desto större blir risken att man blandar ihop kommunikationen med andra energier. Ju längre avståndet är, desto större medvetenhet och känslighet kan behövas för att budskapen ska gå fram på ett tydligt sätt. Man kan se det som att man, som energi, sänder och tar emot på olika frekvenser.

Personer som sänder på samma, eller en liknande, frekvens som oss, har vi lättare att uppfatta. Medan det kan vara svårt att uppfatta skillnaden mellan näraliggande frekvenser, om man har många att välja på som sänder samtidigt. Med medvetenhet och övning ska det inte vara några problem att kommunicera med någon på andra sidan jorden. Och för de som har övat upp den förmågan är det dessutom möjligt att lämna sin kropp och besöka personen i fråga, vilket gör en kommunikation ännu enklare att uppfatta.

Ska man hårdra det hela så finns det egentligen inga gränser för kommunikation. Det finns inga avstånd som är för stora, och i och med att energiers rörelser sprider sig som ringar på vattnet, så är det också möjligt att känna av information om det som varit. På det sättet kan man känna av personers, sakers och universums historia, och ta emot kommunikation och information från historien. Och eftersom man kan känna hur, och åt vilket håll, ringarna på vattnet rör sig, så går det också att känna var de kommer vara om en liten, eller lång, stund. Därför går det att känna av, och ta emot kommunikation, om framtiden, om personers, sakers och universums framtid. Åtminstone hur framtiden ser ut för tillfället, utifrån hur nutidens energirörelser ser ut.

En nära framtid kommer alltid vara enklare att känna av, då osäkerheten där är mindre, och antalet faktorer som kan påverka den, färre. Samtidigt ska man veta att framtiden inte är huggen i sten. Även när vi vet hur den kommer att se ut, så går den helt, eller delvis att ändra. Till exempel genom att vi ändrar vår energi genom andra val, eller genom att välja nya vägar. Då kan vi ibland ändra vilken väg ringarna på vattnet kommer ta, eller hur de kommer se ut. Därför är både universums, och varje individs, framtiden bestämd, samtidigt som den är fullt möjlig att ändra.

Stress

Vi växer upp och fostras in i en värld där vi snabbt lär oss att det finns förväntningar. Förväntningar på vad man ska sträva efter, vad man ska tycka, tänka och känna. Vi förstår också att det finns sociala koder som fungerar som regler för vad man bör, eller inte bör, göra. Ofta saknas en logisk anledning till de indirekta kraven och förväntningarna, eller också bygger en sådan logik på värderingar som i sin tur saknar direkt grund, annat än åsikter, förutfattade meningar, eller vad som är politiskt korrekt för stunden.

Och befinner man sig i en situation där man är känslig för påverkan utifrån, t.ex. som barn eller under uppväxten, så är det lätt att man låter andras direkta, och indirekta, krav, bli ens egna krav. Krav som man ställer på andra, men framför allt på sig själv. För den enda person man verkligen kan påverka och förändra, är en själv. Och de enda krav som påverkar en, som person, är de krav man, genom att göra de till sina egna, tror på. Vi lär oss att man måste kämpa hårt för att uppnå det man önskar. Vi lär oss att det är ädelt och osjälviskt att ”offra” oss, genom att sätta andras bästa före vårt eget välbefinnande osv.

Och det är de här kraven, och de långa listorna över vad man ”måste” och ”borde”, som leder till stress och en ansträngd energi. Och de leder dit när man bestämmer att de här kraven är en del av min sanning. Då spelar det ingen roll om det faktiskt handlar om äkta krav, eller något vi själva hittat på. Så fort vi tror på dem så blir de sanna. För oss. För att de också ska bli sanna för andra så måste de också bestämma sig för att tro på dem, och över, om de gör det eller inte, har vi ingen makt. Utom vad vi indirekt försöker förorda, genom det liv vi lever, de värderingar vi följer och den energi vi väljer att identifiera oss med.

Stress är något väldigt utbrett och vanligt förekommande i samhället. De flesta håller sig inom nivåer som inte anses direkt kritiska, men det är trots allt så vanligt att det har blivit någonting vi, i det närmaste, tar för givet. Stress har blivit en naturlig och alltför sällan ifrågasatt del av våra liv. Att stress har en skadlig inverkan på oss, både mentalt och fysiskt har vi förstått, och när det till slut går för långt försöker vi behandla stressen och de sjukdomar den leder till, utan att kanske ha förstått grunden. För stress är snarare symptom på något underliggande fel i en människas energi. Att gång på gång försöka bota symptomen, kommer inte förändra någonting i grunden. Inte förrän man börjar söka den förändringen inombords.

Fysiskt innebär stress att man konstant går runt och är spänd i vissa delar av sin kropp. Den anspänningen tar väldigt mycket kraft och energi, och till slut orkar inte kroppen mer. Inte sällan leder stress till olika typer av sjukdomar, utbrändhet, cancer och liknande. Mentalt fungerar stress på ett liknande sätt. Man har vissa krav, tankar och känslor som går runt i huvudet och inombords, och som man inte vågar, eller klarar, att släppa. De här kraven, som tar formen av känslor, bildar en liknande anspänning i en persons energi. En anspänning, som när den blir för stor, eller pågått under alltför lång tid, leder till en mental och energimässig kollaps.

För all typ av stress är en sorts motstånd, som hindrar en persons normala funktion. En stressad persons kropp kommer att behöva avsätta så mycket kraft på att hantera de höga stressnivåerna, att den normala funktionen blir påverkad och nedsatt. På samma sätt förekommer en liknande påverkan på det andliga och mentala planet.

Motstånd innebär att, den typen av energi som motståndet är associerat med, inte kan flöda fritt genom ens varelse. Istället håller man omedvetet, eller medvetet, fast vid den och hindrar den från att röra sig. Den energi man känner motstånd inför kommer finnas som ett starkt inslag i en persons utstrålning och fokus, som attraherar verkligheter motsvarande den energin, så länge motståndet finns kvar inom henne. Är man stressad, så kommer den stressen i sig vara en signal till livet att försätta dig i fler situationer där du får möjlighet att uppleva ännu mer stress. För så fungerar livet. Lika attraherar lika.

I grund och botten kan stress, som så många andra negativa känslor, härledas till olika typer av rädslor. Även om rädslor kan se olika ut, så är de som grupp den i särklass vanligaste anledningen att folk försätter sig i jobbiga verkligheter och drar på sig negativa livsupplevelser. Sen går det inte att släppa rädsla som man har rakt av, även om det teoretiskt inte behöver vara mer komplicerat än så, utan oftast krävs att man går igenom en fas där man, genom att släppa allt känslomässigt bagage, förändrar sin energi och utstrålning i grunden.

Jag har många gånger sett liknande mönster upprepa sig för idrottsmän och kvinnor. När de är unga, fulla av talang och fria från motstånd och press lyckas de väldigt bra. Under en period verkar de oslagbara, men sen märker man att de tar åt sig av pressen utifrån och bygger upp en rädsla för att misslyckas, prestationsångest och stress runt tävlandet. Ofta blir resultaten lidande och inte sällan drar de på sig skador. Ofta fortsätter de kämpa, och i bästa fall lyckas de få nån placering här och nån placering där, men den stora succén uteblir.

För energin av succé skulle inte gå ihop med det energimässigt starka motståndet i den stress och oro för att misslyckas som de känner. Kanske är de som allra mest rädda för att råka skada sig. En rädsla som i sig, ironiskt nog, kommer att attrahera just de skador som de vill försöka undvika. Den som vinner tävlingar är alltid den vars energi är mest balanserad och friast från inre motstånd, som skulle riskera att sätta käppar i hjulet.

Att vi har så lätt att gå in i en stressartad energi, är att det ligger kvar så mycket av stressbaserat levene i vår samhälls- och sociala struktur. Det är en kvarleva från ännu mer obalanserade och omedvetna tider. Även om de tiderna inte längre finns kvar, så kommer sviterna och efterdyningarna att fortsätta påverka oss under en tid framöver. För det är en del av trögheten i systemet, och i energiernas rörelse i universum. Ändrar man sin energi så kommer omgivningen att följa efter, men det kommer att ta en viss tid.

Det är också så att många av oss saknar den trygghet som en stark medvetenhet och inre balans ger. Och när en inre trygghet saknas söker man motsvarande trygghet utifrån. Om det innebär att man behöver anpassa sig efter andras regler och ibland tuffa villkor och krav, så gör man det, och försöker leva upp till dem. Många gånger med stress som följd, och dessutom är det stressfyllt att befinna sig i en situation där ens inre trygghet är beroende av externa faktorer. Faktorer som man inte kan påverka. Därför är stress fortfarande så väldigt vanligt, men det behöver inte vara så. Varje människa har möjlighet att välja sin egen sanning. Och stress behöver inte vara en naturlig del av den sanningen, och den verkligheten.

Medvetenhet

Medvetenhet är något oerhört kraftfullt, och på många sätt och vis är medvetenhet nyckeln till all utveckling. Att vara medveten innebär att man uppvisar en, ofta finstämd, förståelse som är kopplad till insikt. En insikt som inte sällan kommer av erfarenheter baserade på upplevelser.

Det är svårt och kanske ointressant att sätta ett exakt värde på medvetenhet, eller hur medveten någon är. Snarare är det mer praktiskt att se medvetenhet som något relativt, och då inte genom att jämföra sig med andra, utan genom att se och följa sin egen utveckling. Medvetenhet är grunden för att kunna utvecklas och växa som människa. Ju mer medveten du är, desto större är din skaparkraft, och desto mer skapar du runt omkring dig. Om du skapar trevliga saker eller otrevliga saker beror helt på vilken energi du befinner dig i.

Riktig utväxling på sin positiva kreativitet och sitt skapande får man dock först när en hög medvetenhet kombineras med en stabil inre balans. En inre balans som kommer att vara en garanti för att ditt skapande kommer ske för ditt eget, och din omgivnings, bästa. Det finns ett bra ord för vad som behövs för att hitta sin egen inre balans: självdistans. Och det är egentligen varken lättare eller svårare än det låter. Att hitta, och kunna hålla, en naturlig och hälsosam distans till sin kropp, och dess tankar och känslor. Det handlar inte om att blunda för vem man är, eller det som är obehagligt, utan hitta ett tillstånd där man kan slappna av i förhållande till kroppens känslor.

Det krävs en viss nivå av medvetenhet för att man, till att börja med, ska förstå konceptet, och en ytterligare grad av medvetenhet för att ett självdistanserat tillstånd ska vara möjligt att hitta i praktiken. I början kan det krävas ett specifikt fokus under speciellt avslappnade och lugna förhållanden, men med tiden kommer självdistansen kännas bekvämare, och till slut bli en del av din person, och den du är.

Det går att leva som omedveten, och man kan leva ett riktigt lyckligt liv, men man har dåliga möjligheter att påverka sin situation och sin omgivning, och man kommer inte förstå vad som händer, eller varför. Vad som sker kommer i större omfattning uppfattas som en slump, och som omedveten är man relativt känslig för motgångar. Man kommer också ha svårt att göra vettiga val eller fatta konstruktiva beslut. Sannolikt kommer man vara relativt styrd och utlämnad åt sina känslor, även om det inte är säkert.

Vi har alla makten att skapa våra liv. Det är inte bara ett privilegium och en möjlighet, utan också något vi inte kommer ifrån. Oavsett om man vill det eller ej, om man är medveten om det eller ej, så skapar min sin egen livsupplevelse. Och det ansvaret kommer man inte ifrån. Skillnaden på medvetet och omedvetet skapande är däremot stor. Omedvetet skapande kommer te sig mer slumpartat, ostrukturerat, mindre effektivt, med sämre fokus och resultat. Att skapa effektivt innebär att man skapar de upplevelser man vill ha utan att lägga kraft på att skapa oönskade verkligheter, och utan att i onödan ”gå runt i cirklar” i sitt skapande.

Ett medvetet skapande kommer alltid vara betydligt effektivare och kraftfullare än ett omedvetet skapande. Sen är medvetenhet, på kort sikt, ingen garanti för balans och ett balanserat skapande. Medvetenhet innebär en styrka och kraftfullhet i sitt skapande, tillgång till en stor potential. För att utnyttja den potentialen till någonting positivt, krävs inre balans, och att man befinner sig i en energi som är fri från motstånd. För motstånd tar fokus från det du verkligen vill uppnå. För om medvetenheten är ”kraften att skapa”, så är fokus hur vi riktar, eller väljer att använda, den kraften.

Men på längre sikt så är medvetenhet även nyckeln till inre balans och en ren energi. För att medvetenhet leder, förr eller senare, till förståelse, förståelse för vem man är, var man befinner sig och hur saker och ting hänger ihop och fungerar. Om man inser att man inte befinner sig där man önskar att vara, så kommer medvetenheten om det att initiera förändring, en förändring som kommer inifrån. Och det är något oerhört kraftfullt, för när önskan om förändring är tillräckligt stark, och kommer inifrån, så kommer det att förändra en persons energi. Och när energin förändras så kommer livet, och omgivningen, ta emot dig på ett nytt sätt.

En annan del av medvetenhet, är känslighet. En medveten person har en större inkännande förmåga. Att känna av nyanser i tankar och känslor, dels inom sig själv och i sin omgivning. Man har också en större möjlighet till reflektion. Den enda jobbiga sidan med medvetenhet, är att den kan belysa tyngre sidor av ens egen energi, som man helst hade velat blunda för. Men medvetenheten om de sidorna, är första steget för att kunna släppa det motstånd som den energin representerar. En möjlighet som inte finns för de som saknar den medvetenheten.