Reinkarnation (del 2)

När man har levt färdigt en fysisk existens, och lämnat sin kropp, finns möjligheten att göra motsvarande resa, fast i andra kroppar, flera gånger, dvs reinkarnera. I teorin finns ingen övre gräns för hur många fysiska liv man kan leva, men i praktiken finns det något av en naturlig gräns. Den bestäms dels av vad man behöver, och dels av vad man önskar. En fysisk existens handlar om många saker, men framför allt är det något man väljer att gå igenom för att det är en bra plattform, och bra förutsättningar, för erfarenheter som kommer leda till ökad medvetenhet, som i sin tur kommer påskynda individens personliga utveckling.

Därför är det förmodligen väldigt få själar som inte lever någon fysisk existens alls, medan de flesta kanske börjar känna sig nöjda efter en handfull liv, eller om inte annat blir mer kräsna när det gäller vilka kroppar eller förutsättningar som de är beredda att ge sig i kast med. För om man ska kunna använda en fysisk existens för att kunna ta nästa steg i sin personliga utveckling, måste förutsättningarna finnas för den aktuella kroppen att agera tillräckligt verktyg för att kunna underlätta det steget.

Vi är alla här på jorden för att, på ett eller annat sätt, lära oss. Många är här för att lära sig av andra, och ta del av deras förståelse, vilket i slutänden ändå ofta handlar om någon form av ömsesidigt utbyte. Min egen erfarenhet säger att det oftast är effektivast att lägga sin uppmärksamhet och sitt fokus på att ta del av de personers budskap, som verkar mer medvetna och som verkar ha kommit längre i sin utveckling än vad du själv bedömer att du gjort. Världen är full av personer som har åsikter åt alla möjliga håll, och som anser sig representera sanning på ett eller annat sätt. En del av dem har absolut vettiga saker att komma med, men det finns också väldigt många som förmodligen inte vet vad de pratar om.

Inget hindrar dig från att lyssna på dem också, men att leva handlar i mångt och mycket om att förvalta den tid och de resurser man fått på bästa sätt, och då vill man kanske lägg sin energi där den ger bäst resultat. Samtidigt kan man bara lära av andra till en viss gräns, tills man vet lika mycket som dem. Därefter måste man hitta andra att lära sig av, eller ännu hellre söka sin egen sanning. Personer som har kommit väldigt långt i sin utveckling kan välja att leva ett fysiskt liv på jorden för att dela med sig av sin egen förståelse och sina egna insikter. Det har potential att hjälpa mänskligheten som helhet, men det är också en ny situation för de själarna, och den erfarenheten kan dessutom öka deras egen medvetenhet.

Ju längre man kommit i sin utveckling, desto färre kroppar är det som finns tillgängliga, som motsvarar kraven. Därför kan man med tiden behöva vänta lite på att rätt möjlighet ska dyka upp. Det spelar däremot mindre roll för de som är relativt omedvetna och inte har kommit så långt i sin utveckling, vilken kropp de besitter. Däremot finns det ingen anledning att de ska lägga beslag på kroppar som har potential till alltför avancerad utveckling. Inte bara för att de skulle ha svårt att ta det till sig, och utnyttja hela potentialen, utan också för att det som skulle utveckla dem mest, utifrån där de befinner sig, förmodligen är att få leva under sämre förutsättningar.

Samtidigt är det självklart så, att när mänskligheten som helhet ökar sin medvetenhet och utvecklas, så kommer standarden på tillgängliga förutsättningar, och kroppar, också att öka. Men det är i alla fall därför som bättre förutsättningar ofta hänger ihop med själar som har kommit lite längre i sin utveckling, även om det inte alltid är så. Och även om det är relativt vad som kan betraktas som ”bättre” eller ”sämre”. Bättre brukar generellt innebära någon form av möjlighet till andlig förståelse och högre medvetenhet. Om det sen visar sig i form av hög intelligens, en stark intuition, en naturlig balans eller något annat, spelar mindre roll.

Sen finns det andra aspekter med en fysisk existens också. Det är en relativt intensiv och fokuserad upplevelse, och man kommer väldigt nära de personer som man delar den upplevelsen med. På samma sätt som människor som delat väldigt intensiva upplevelser tillsammans kommer väldigt nära varandra och skapar starka band sins emellan. Och på samma sätt som man kommer väldigt nära sin familj, sin parter och sina vänner, så kan man ofta välja fysiska existenser som tillåter själen att dela den fysiska upplevelsen med andra själar som man känner, tycker om, och har en stark koppling till sen tidigare. För har man delat tidigare liv tillsammans, så finns spår och latenta minnen, tankar och känslor från det livet kvar. Och det band som man har haft kommer alltid, på ett eller annat sätt, finnas kvar.

På samma sätt som de flesta tycker om att tillbringa tid med personer som de tycker om och känner för, så väljer vi ofta fysiska existenser som tillåter oss att dela de med personer som vi tycker om och känner för. På det sättet är vår andliga familj självklart betydligt större än vår nuvarande fysiska familj. Inte alla i vår andliga familj kanske lever fysiska liv just nu, och det fysiska band som vi har till någon i vår familj idag, kanske inte är samma fysiska band som vi haft till personen i tidigare fysiska liv. Men det är en del av charmen. Omväxling förnöjer, och dessutom utvecklas alla själar från ett liv till ett annat, vilket innebär att varje ny existens alltid kommer att vara ett nytt äventyr.

Oavsett om du är medveten om det eller ej, så finns det förmodligen personer runt omkring dig som delar en historia med sen tidigare liv. Mest sannolikt kan de banden hittas till någon i din familj, i din släkt eller vänskapskrets. Framför allt utmärks dem av en oförklarlig asexuell dragning till, och stark kärlek för, personen i fråga. Att lika energier attraherar varandra innebär att det inte alls är så långsökt att personer som har delat tidigare liv tillsammans, på ett eller annat sätt, kommer mötas och ha någon form av relation även i det här livet.

Sen om det är inom familjen, i vänskapskretsen eller bland affärskontakter spelar mindre roll. Har du ett starkt band till personen i fråga, så kommer känslan finnas där, och din intuition kommer att tala om det för dig. Och att det finns så starka och djupa band är rätt fantastiskt att veta.

Annonser

Reinkarnation (del 1)

Det som traditionellt räknas som att leva, är att ha en fysisk kropp. När den slutar fungera och vi lämnar den bakom oss, räknas det inte som att vi lever längre. Att vi valt att se saker på det här sättet har utan tvekan säkert sin förklaring, men samtidigt är det i mångt och mycket missvisande. Framför allt för att det är ganska långt ifrån sanningen att säga att vi är vår kropp. För mig känns det betydligt mer realistiskt att säga att kroppen är någonting vi har. Men om kroppen är något vi har, kan man fråga sig vad vi i så fall är.

Sen jag började skriva ner mina insikter och min förståelse på den här bloggen, har jag delvis försökt besvara det. För vad vi är, är någonting som inte är fysiskt på samma sätt. Åtminstone inte på det sätt som vi är vana. Vi är alla energi. Vi är energi innan vi föds, medan vi lever, och vi kommer vara energi även efter att vår kropp har dött. Det brukar heta att energi inte kan skapas eller förstöras, bara ändra form, och jag tror det ligger mycket i det. Andra ord som kan beskriva den här energin är till exempel själ, aura, utstrålning osv. En medveten och intelligent energi, som egentligen inte följer samma begränsningar och regler som vår kropp tvingas göra, men i övrigt relativt mänsklig.

Att leva en fysisk existens är lite som att existera i flera dimensioner samtidigt. Alla dimensionerna är på sätt och vis kopplade till varandra, men skillnaden kan ändå upplevas stor mellan den fysiska världen, som vi gästar och utforskar som ett led i vår utveckling, och mer andliga dimensioner där vår själ känner sig mer hemma. Det är lätt att känna sig splittrad som person, och för att råda bot på det väljer man ofta att fokusera på en av de här aspekterna, den fysiska. Det behöver inte vara fel, men samtidigt är det viktigt att inte tappa bort vem man är, och förstå att den andliga kopplingen alltid kommer finnas där i bakgrunden, oavsett om man vill det eller ej. Och att den andliga sidan av en människa är en mer sann och äldre bild av vem hon faktiskt är.

På sätt och vis kan man, på samma som vatten kan existera i olika former, kan man se en människas fysiska kropp som en fastare form av hennes energi, med en mer koncentrerad densitet. Medan hennes själ är lättflyktigare, i teorin upp till oändligt stor, men med extremt låg densitet. En form som är mer jämförbar med vattnets ångform, än dess flytande eller fasta form. Det är förvisso inte en helt rättvis jämförelse, men jag känner ändå att den har en poäng. Man kan också tänka sig en fjäril, som under sitt liv går igenom olika fysiska stadier, som kan vara extremt olika till utseende och karaktär. Det är inte omöjligt att vi som själar också går igenom olika stadier, varav ett, eller flera, stadier kan involvera att leva fysiska liv här på jorden.

Samtidigt är det så att, på samma sätt som man kan ta fysisk materia och bygga ett hus, så kan två personer genom att använda sina kroppars fysiska materia, skapa en ny kropp. Det är mer som en kropp än det är ett liv. För levande blir kroppen först när ett liv, en själ, tar plats i den. Vi människor kan inte skapa liv, men vi kan skapa kroppar som har potential att bli ett transportmedel och verktyg för liv. Om ingen själ vill, eller kan, ta plats i en kropp, så kommer den att dö i ett tidigt skede.

Exakt hur det fungerar vet jag naturligtvis inte, men det skulle inte förvåna mig om universums generella lag gäller även här, dvs att lika attraherar lika. Dvs att själar som har ett behov av utveckling och ökad medvetenhet, kommer dras till de alternativ som erbjuder de möjlighet att förverkliga dessa önskemål, till exempel en fysisk existens. Vilken kropp en själ väljer att ta hand om beror förmodligen på vilken energi själen befinner sig i, och hur väl den stämmer överens med den lediga kroppens energi. Vilken i stor utsträckning beror på var föräldrarna befinner sig i sin utveckling, vad de har för personligheter och preferenser. Förmodligen kommer det sällan att matcha till 100%, men det är också lite av utmaningen, och i slutänden är ändå alla människor, och energier, unika individer.

De kroppar som innehas av mer obalanserade och destruktiva energier kommer sannolikt ta slut och dö tidigare till följd av den högre graden av stress och belastning som den utsätts för. Det är också så att de personer som har extra mycket kvar att lära för att hitta rätt medvetenhet och utvecklas, kan lära sig mycket av upplevelserna tillsammans med en kropp och av en fysisk existens, till en viss gräns. Eftersom de har så otroligt mycket att lära sig kan det bli så att det till slut är svårt att komma mycket längre under befintliga förutsättningar. Och om utvecklingen kan ske effektivare genom att man istället påbörjar ett nytt liv under nya förutsättningar, så är det inte omöjligt att det händer. Personer som tillhör den här gruppen brukar allt som oftast dö i förtid. Vilket kan vara rätt, och det mest optimala, för dem, även om det ibland kan vara svårt att förstå som utomstående.

En Människas Energi

När jag skriver, och när jag berättar, om hur jag ser att världen, människor och händelser hänger ihop använder jag ordet energi. Kanske skulle det på sikt behövas ett nytt ord för vad det handlar om, men samtidigt känns det som att mycket av det som vi normalt associerar med energi har potentialen att leda våra tankar in på stigar som för oss relativt nära sanningen. Samtidigt kan det vara svårt att veta vad energi är.

För mig är en människas energi tätt knuten till personens inre känslor. Energin berättar vem personen är för tillfället, var man befinner sig och vart man är på väg. Den berättar också var man varit. Energin påverkar inte känslorna, men känslorna är, i mångt och mycket, grunden för en persons energi. Energin är resultatet av vad man känner, och vad man känner idag kan bero på vad man kände igår. Det finns ingen lag som säger att det måste vara så, men oftast finns det ett sådant samband. Och bakom varje känsla finns en tanke som har utlöst känslan.

Samtidigt finns återkopplingen att, vad man tänker idag, ofta beror av vad man upplevt igår. Och vad man upplevt igår beror på vilken energi man befann sig i, och den i sin tur beror av vad man kände igår. Och den känslan föregicks av en tanke, vilken alltså indirekt påverkar vad man tänker idag, vilken energi man kommer befinna sig i morgon och hur universum kommer att möta den energin. Sambandet, orsak och verkan, och hur allting hänger ihop och på ett eller annat sätt är sammankopplat är väldigt spännande, men jag har pratat en del om det tidigare, och i det här inlägget tänker jag lägga det åt sidan och fokusera på energi, som uttryck, koncept, och vad det beskriver.

Och det är kanske inte lätt att veta exakt vad en människas energi är, även om de flesta nog förstår ungefär vad jag menar. Jag ser en persons energi som personens, oftast osynliga, utstrålning. En del skulle kanske vilja prata om aura, vilket bara är ett annat ord för en liknande företeelse. Dock föredrar jag utstrålning, eftersom det ordet innehåller delar som på ett tydligare sätt berättar vad det handlar om. Det handlar om vad man som levande väsen ”strålar” ”ut”. Det är vad alla och allt runt omkring dig kan se, höra och känna osv, av dig, vad och vem du är. Det är också den kontaktyta som en person har med sin omvärld, och genom vilken alla energimässiga transaktioner rör sig, oavsett om de är på väg till, eller från, dig.

På sätt och vis är det också ditt personnummer i tillvaron, som talar om vem du är och var du passar in i universum, och i förhållande till andra energier. Din energi talar om exakt vem du är vid varje givet enskilt tillfälle. Det kan låta som ett låst läge, och som att vara instängd i något som man inte kan påverka, men mellan varje enskilt tillfälle kan man välja att ändra sin energi. Och all energi är konstant rörelse och förändring, så förändring är något som kommer att ske, men vi kan själva bestämma om vi vill ändra oss lite eller mycket, och vi kan bestämma åt vilket håll vi vill ändra oss. Varje människas energi är konstant, och oföränderlig, enbart i den teoretiska händelsen att vi fryser tiden.

För oss som befinner oss i en extremt fysisk värld och lever fysiska liv, kanske det börjar framgå att energi är någonting som inte alltid syns, eller kan märkas av fysiskt, även om den alltid finns där, och överallt runt omkring oss. Samtidigt finns det många fysiska aspekter av en människas energi som kan vara intressanta att titta på, för att ytterligare ge en känsla och förståelse av vad det handlar om. För en människas energi syns i hennes kropp, i hennes hållning, i hennes ögon och hennes leende. Den hörs i hennes röst, ordval och märks i hennes val och handlingar.

Och det finns ingen situation som vi kan komma att befinna oss i, där vi inte har något val. Att alltid stå inför stora eller små val, är något av det allra mest grundläggande i livet. Hur en person väljer beror på vilken energi han eller hon befinner sig i. En persons val säger alltså väldigt mycket om vem personen är. Kanske kan det tyckas fördomsfullt och generaliserande, men en del val hänger ihop med vissa typer av energier. Energier som ofta uppvisar andra gemensamma drag eller egenskaper. Och de säger också mycket om vem personen varit och vem personen kommer att bli, eftersom liknande energier dras till varandra. Eftersom energierna alltid är i rörelse finns det alltid ett utrymme av felmarginal, beroende av en persons val, men oftast stämmer känslan väl.

Och i grund och botten handlar det om en känsla, känslan som personen ger och som berättar vem han eller hon är. En känsla som kan förmedlas genom ett möte, ett telefonsamtal, ett fotografi, en tanke, ett brev eller ett föremål eller en plats som personens energi har varit i kontakt med. Det fysiska berättar helt enkelt väldigt mycket om det som vi inte kan se. Och energin har inga hemligheter. Det går inte att låtsas vara någon, eller något, som man inte är, utan att den medvetna, eller omedvetna, lögnen avspeglas i personens energi.

Kanske känns det konstigt att inse att man är så öppen och exponerad för andra. Men å andra sidan är de lika öppna och exponerade för dig. Samtidigt är det enda som verkligen spelar roll, vad man väljer att dölja för sig själv, eftersom man ändå inte kan dölja något för andra. För motivet att dölja vem man är, är grundat i rädsla, som i sin tur leder till en känslomässigt obalanserad energi. Den obalansen kommer att vara synlig och kännbar för din omgivning, men den kommer också påverka väljer att möta dig. För din utstrålning och energi är din insats i livet. Och resultatet, vad du får tillbaka, beror på vad du satsat. En positiv och balanserad insats kommer ge ett positivt och balanserat resultat. Och insatsen handlar mindre om vilken väg du väljer eller vad du gör, och mer om hur du gör det, med vilken glädje och beroende av vad som är din drivkraft.

Men oavsett vad du får tillbaka, så kommer det att vara precis vad du behöver, för även om din insats är negativ eller ”fel”, så är den bara en spegelbild av din energi, och en negativ energi befinner man sig i, antingen för att man av någon anledning vill utforska ett negativt liv, eller för att man inte vet bättre. Ett negativt svar från universum kommer då stimulera en medvetenhet som gör att du i framtiden, och nästa gång det ska satsas, faktiskt vet bättre, och kan fatta ett medvetet och genomtänkt beslut. Ett val mellan balans, eller obalans, i livet.

En Inre Frihet

Lycka kan i många avseenden ses kopplat till den grad av frihet man upplever, generellt eller i olika situationer eller faser i livet. Den friheten kan finnas där i form av öppna möjligheter, och man kan uppleva den positiva effekten av friheten utan att behöva utnyttja den. Det viktiga är oftast att den finns tillgänglig och att man inte känner sig begränsad eller låst av yttre eller inre omständigheter. Sen är det i praktiken svårt att faktiskt låsas av yttre omständigheter. För att de ska kunna få grepp om dig krävs nästan alltid en inre låsning, och den måste vara sanktionerad och upprätthållen av dig själv, annars har den ingen makt att påverka dig.

För det är så begränsningar och motstånd fungerar, de kommer alltid inifrån. Och tankarna och känslorna som upprätthåller dem lever bara så länge de får näring, fokus och uppmärksamhet, direkt eller indirekt. Frihet är ett liv utan några sådana begränsningar eller känslomässiga motstånd. Jag tror att det är väldigt få som har förmånen att leva, och skapa, så fritt. De flesta av oss är vana vid att livet är fullt av kompromisser, åsikter och krav från omgivningen som man måste ta hänsyn till osv. Att det finns ett starkt och tydligt ramverk att hålla sig inom. Att trädgården där man befinner sig kantas av höga staket som vi inte kan ta oss över eller förbi. Att staketen är skapade i vår fantasi och bara existerar så länge vi tror på dem, är en tanke som ofta går emot vad vi uppfostrats till att tro och acceptera. Vägen till frihet handlar om att riva ner de staketen, eller snarare på allvar, och innerst inne, förstå att det egentligen inte finns några staket.

Människor som saknar medvetenhet förändras precis som andra genom livet, men ofta i betydligt mindre utsträckning. En person som är reflekterande och väldigt medveten om sig själv och sin omgivning har större potential till förändring. Sen finns det alltid en risk att den förändringen, åtminstone på kort sikt, innebär att ens tankar, funderingar och analyserande sätter upp nya staket istället för att riva ner de gamla, men på längre sikt kommer summan av alla förändringar att föra personen i rätt riktning. Och har man en gång blivit medveten om något, hos sig själv eller sin omgivning, så är det svårt eller nästintill omöjligt att vrida klockan tillbaka och tappa den medvetenheten.

Har man inte upplevt den så är det svårt att förstå, hur friheten som en balanserad existens erbjuder, känns. Men det spelar mindre roll eftersom det ofta kan vara en utdragen process att ta sig dit. Då är det viktigare att ta ett steg i taget och att man vet var man är på väg och vart man kommer ifrån. Och det är kanske mindre svårt att förstå att kärlek, lycka och frihet är koncept som hänger ihop och är väldigt nära besläktade.

En inre frihet innebär att förstå den makt man har över sitt eget liv och allt man upplever. Att förstå att dörrar inte, per automatik, är till för att stängas. En fri person har en stark inre trygghet och kommer därför aldrig behöva känna sig beroende av någon, eller något, annat. Frihet är oberoende, i dess positiva bemärkelse. Det handlar inte om att leva isolerat eller aldrig våga komma någon nära, utan det handlar om att leva ett fritt liv. Och det kan man göra tillsammans med andra på alla möjliga plan och sätt, utan att för den sakens skull vara beroende av något annat än sin egen kärlek, till sig själv och till livet. Och en person som är fri lever närmare livet och behöver inte några skyddande barriärer eller staket omkring sig för att vara trygg. Man behöver inte heller hålla fast vid andra personer eller saker för att känna den tryggheten, för att den finns inombords och det är någonting som man alltid bär med sig.

Och när man inte längre är begränsad och utlämnad åt yttre omständigheter och livets godtycklighet har man mycket bättre möjligheter att välja vad man vill göra, hur man vill leva, var man vill lägga sitt fokus, och vad man vill skapa. För att det inte längre finns några påhittade hinder. Och de hinder som inte är påhittade går i princip alltid att komma runt och ta sig över. Ibland till ett visst pris, men är det någonting som man verkligen, verkligen vill ha så kommer det priset vara någonting man med glädje betalar.

Sen handlar existens alltid i slutänden om energi, och i varje persons energi finns en tonvikt, och ett omedvetet fokus. Ett fokus som berättar vad den personen innerst inne vill och längtar efter, både vad det gäller upplevelser och förhållanden, och vad gäller förståelse och utveckling. I energin finns information om en persons öde. Sen är ödet inte hugget i sten. Det kan förändras över tid, men information om hur det ser ut vid varje given tidpunkt kommer alltid finnas i personens energi. Att släppa allt inre motstånd handlar precis lika mycket om att släppa allt motstånd mot sitt eget öde. Och ödet är ofta en sammanfattning av allt som man önskar uppleva och vara med om. Att inte längre motsätta sig sitt öde innebär att det kan manifesteras smidigt och smärtfritt, vilket innebär att man kommer få allt man önskar sig, till synes utan att behöva anstränga sig eller rikta sitt fokus.

Att vara fri handlar också om att hitta sin unika och äkta personlighet, och om att kunna leva den fullt ut. Att inte sätta upp hinder för sig själv att göra de rätta valen. Varje gång man följer sin intuition, och väljer efter sitt hjärta, växer man som människa och kommer närmare den man verkligen är. Den koppling som alltid finns där upplevs starkare och tydligare. Varje gång man väljer mot sitt hjärta, blir den kopplingen svagare och det upplevs tungt inombords. Det är som att ha gått vilse, men det är också upplevelsen, och ångesten, av att ha svikit sig själv och att ha svikit sina egna ideal. En fri och balanserad person kommer aldrig behöva känna den känslan.

Resan till balans är, i mångt och mycket, en resa tillbaka i tiden. När man föds är man relativt oförstörd, men med obalanserad medvetenhet kommer negativitet och motstånd. När medvetenheten blir tillräckligt stark för att initiera den process som kommer ta dig till en stark och medveten balans, är det som att göra en, känslomässig, resa tillbaka i tiden, till sin egen ungdom, och till sin egen barndom. Inte bara för att man behöver konfrontera och acceptera allt man varit, allt man valt och allt man har gått igenom, utan också för att man sakta men säkert närmar sig balans. En balans som liknar den man befann sin i som nyfödd, innan man blivit präglad, och indoktrinerad, av den existerande bilden av vad livet är, och vad man kan och inte kan göra.

En del människor är friare än andra, och en del verkar fria på ytan fastän de inte är det i praktiken. Men vi har alla kommit olika långt i våra respektive utbildningar, och vi har alla gått olika vägar för att komma dit där vi är idag. Ett fritt liv är ett enklare och mindre komplicerat liv. Det är ett liv där dörrar går att öppna, och det är ett väldigt äkta och sant liv. En frihet att ta emot förståelse, och en frihet att komma människor nära och samtidigt låta människor komma nära dig. En frihet att aldrig sakna trygghet, glädje och kärlek, att aldrig behöva känna sig hotad eller behöva oroa sig för framtiden. Ett liv i balans med universum är ett liv i frihet. En frihet och kreativitet att skapa allt som man drömmer om att uppleva.

Energiminnen

Energiminnen är energimässiga spår av det som har varit. Varje gång en energi ändras på grund av händelser eller personer, så kommer den ändringen påverka hur ursprungsenergin kommer se ut i framtiden. Ibland är förändringen stor, men även den allra minsta påverkan lämnar spår efter sig. Är spåren alltför små, otydliga eller gamla, så drunknar de sannolikt i sin omgivnings energi, och det är svårt att känna av dem, även om de fortfarande finns där.

Alla energier innehåller spår, och minnen, av alla förändringar som den energin har gått igenom. Och det är inte exklusivt för mänskliga energi, utan gäller även djur, växter, byggnader, platser osv. Vissa energier, till exempel en sten som legat isolerad i öken, har kanske väldigt få minnen, medan en byggnad som under lång tid varit utsatt för intensiv mänsklig aktivitet antagligen har väldigt många minnen. Och de förändringar i energin som en sådan byggnad gått igenom är antagligen betydligt kraftigare.

Som energi kan man påverka andra energier genom att dra i dem, skjuta dem ifrån sig eller försöka förändra dem. Vissa energier är enklare att förändra än andra, men spår kommer sannolikt finnas kvar av alla försök, oavsett hur lyckade de varit. Dock är de vanligaste spåren vi sätter, på personer och saker som vi kommer i kontakt med, vår blotta närvaro. Eller snarare närvaron av vår energi och utstrålning.

Det handlar mer om en indirekt påverkan, men är energin vi befinner oss i kraftfull så kommer den att sätta spår, vare sig vi vill det eller ej. Starkast spår sätter vi om vår energi skiljer sig väldigt mycket mot vår omgivnings energi. Att den sticker ut på något sätt, till exempel genom att vara väldigt positiv, väldigt negativ, starkt balanserad eller starkt obalanserad.

I min gamla, negativa och obalanserade, tillvaro hade jag en lägenhet. Även om jag bara bott där några år så hade min negativitet, min frustration, min olycka och sorg satt sig i väggarna. När den skulle säljas var intresset närmast obefintligt. Månad efter månad gick. Till slut hade det gått ett halvår. Då fick jag en känsla att jag skulle åka till lägenheten, som stått tom under en längre tid, gå runt i vart och ett av rummen och genom tankekraft försöka fylla dem med ljus, lätthet och positiva tankar. Det är tveksamt hur effektiv min operation var, men någon skillnad gjorde det förmodligen för bara några veckor efteråt var lägenheten såld.

På samma sätt kan man påverkas indirekt av de personer man omger sig, och umgås, med. Dock är graden av inflytande begränsad jämfört med hur stort inflytande man själv har över sin energi. Om man befinner sig i en obalanserad energi, kan den energin, om den inte påverkas från något annat håll, röra sig lite, lite grann mot en högre grad av balans, om man omger sig med balanserade människor. Dock kommer det knappast märkas i praktiken då påverkan från den egna personen, som hela tiden omedvetet håller liv i obalansen, är så enormt mycket större och kraftfullare.

Sen fungerar universum på det sättet att lika attraherar lika. Är man kraftigt obalanserad kommer man därför sannolikt inte trivas att umgås med personer som hela tiden verkar vara bättre och ha det bättre än en själv. På samma sätt kommer balanserade personer inte finna någon stor behållning i att umgås med någon som är kraftigt obalanserad. Om man inte, till exempel, hålls ihop av band som är svårare att bryta, som släktband eller liknande.

Energiminnen gör att man kan läsa av historiska händelser enbart genom sin känsla. De berättar om vad som varit och kan ibland förklara samband mellan händelser. Oftast gör sig energiminnen påminda som känslor eller tankar, men i extrema fall kan de också göra sig påminda genom ljud eller visuellt. Kraftigare energirörelser och energiförändringar ger kraftfullare och tydligare minnen. Och det som varit påverkar det som är idag, och kommer vara i morgon, på så sätt att all energi alltid kommer vara resultatet av vad den energin gått igenom, och varit med om.

Energiminnen skapas när olika energier kommer i kontakt med varandra. Men de förekommer också som spår av vilka interna förändringar en energi har genomgått. Sen existerar energier inte som isolerade öar utan alla energier har kopplingar till, och ett utbyte med alla andra energier. Ibland i så liten grad att det är försumbart, och ibland i väldigt stor utsträckning. Influenser kan vara både direkta och indirekta. Direkta influenser har oftast störst inverkan, men det behöver inte vara så.

Varje liten och stor del av universum har en historia och i dess energi finns spåren och informationen om hur den historian ser ut. Som människor kan vi påverkas av de energier, och dess minnen, som vi kommer i kontakt med. Att förstå och kunna skilja på vad som är egna tankar och känslor och vad som är någon annans, eller något annats, känslor och tankar underlättar hur man väljer att låta sig påverkas. Tillräcklig känslighet kan delvis övas upp, men den kommer också med de insikter som resan mot balans ger. Och ett balanserat sinne ser alltid världen och energier klarare och tydligare än ett sinne som är tyngt av en känslomässig och negativ dimma.

Förhållanden

Förhållanden är generellt väldigt viktiga för de flesta av oss. I den här posten kommer jag att prata om en speciell typ av förhållanden, nämligen förhållandet mellan partners. Även om graden är olika, så är principen samma, oavsett om två personer är gifta, om man är särbo, sambo eller bara dejtar lite grann. Det är fortfarande en sorts förhållande, och det är ett förhållande som är så vanligt, och som påverkar oss så mycket, att det förtjänar att bli separat belyst.

I djurvärlden förekommer olika varianter av förhållanden, alltifrån partners som delar det mesta av sin tid och håller ihop för hela livet, till partners som möts i samband med en fortplantningsakt, för att sen kanske aldrig ses igen. Vi människor har varit, och är fortfarande, väldigt styrda av samhällets och vår omgivnings värderingar och normer. Även när de bygger mer på tradition, och vad som har varit, än på vad vi verkligen tycker, tänker och känner. Den typen av förhållande som i västvärlden är närmast allenarådande är det traditionella äktenskapet mellan en man och en kvinna, som förutsätts dela resten av livet tillsammans. Att många väljer samma typ av förhållande, men utan själva giftemålet, förändrar inte principen för förhållandet. Det handlar fortfarande om tvåsamhet, exklusivitet och något som båda parter, åtminstone inledningsvis, förväntar sig ska hålla resten av livet. Och har man andra motiv för sitt förhållande så är den traditionella bilden fortfarande vad man vill ge sken av, och visa upp utåt.

I andra delar av världen förekommer andra typer av förhållanden, till exempel månggifte, harem osv. Dess motsvarighet återfinns också i djurvärlden, där det förekommer grupper eller flockar som leds och domineras av en stark hane, som har monopol på alla honor i flocken. Teoretiskt skulle det definitivt lika gärna handla om en dominant hona, som har monopol på alla hanar, för principen skulle vara samma. Att det, så vitt jag vet, inte förekommer beror antagligen på att det för hanen inte finns någon gräns för hur ofta han kan skaffa barn, medan honorna bara kan skaffa ett barn var nionde månad (för människor t.ex).

Som med allt annat i världen så finns det inget som är mer rätt eller mer fel än något annat, rent generellt. Det finns olika alternativ, och de är just det, dvs olika. Det som blir fel är när man som individ köper någon annans sanning och försöker göra den till sin egen, fastän den inte stämmer överens med vem man är innerst inne. Att den livslånga tvåsamheten är vad som fått grepp om oss handlar nog bland annat om att det är en av de typer av förhållanden som tillåter störst utrymme för kärlek, ömsesidighet, jämlikhet, osv. Det är praktiskt, tydligt definierat och enkelt för ingående parter och omgivningen att förstå. Dock är det ingen patentlösning för alla, och det finns många som inte skulle trivas i ett sådant förhållande.

För allt i livet består av en blandning av ljust och mörkt, av fördelar och nackdelar. Den upplevda tryggheten och den intima kärlek och gemenskap som den exklusiva tvåsamheten ger människor möjlighet att ta del av, får vägas av insatsen och kostnaden för densamma. Som individer är vi unika, och man kommer därför inte träffa någon som i alla avseenden är lik en själv. Att i det läget välja att dela tillvaron tillsammans, innebär alltid en form av kompromiss, att man får vara beredd att ge upp hälften av sitt eget liv. I gengäld får man den exklusiva tvåsamheten med en person som man förhoppningsvis älskar. Den del av sitt eget liv som man har gett upp, ersätts med hälften av den andra personens liv. I en ideal situation består det gemensamma livet av en blandning av individernas separata liv, hälften-hälften. En blandning som man lever ut tillsammans.

I praktiken delar man kanske inte varje vaken stund tillsammans, vilket innebär att man behöver ge upp en mindre del av sitt eget liv. För ju mer tid man väljer att dela, desto mer av sitt eget liv får man vara beredd att ge upp. Sen är det nog ofta så att personer som fattar tycke för varandra redan från början har en hel del gemensamt. Ju mer egenskaper och intressen man delar, desto mindre del av sitt eget liv behöver man ge upp. Gemensamt för de flesta är nog att ett förhållande måste anses ”prisvärt” för att man ska vara beredd till de kompromisser som krävs. Det finns också en gräns där ett förhållande växlar mellan prisvärt/inte prisvärt. Var den gränsen går varierar från person till person. Man kan också vara beredd att ta en högre kostnad, för ett förhållande som man känner ger väldigt mycket tillbaka. För ett förhållande som inte ger så mycket är man beredd till betydligt färre uppoffringar.

Jag är övertygad om att det finns tillräckligt många personer, och tillräcklig mångfald, för att alla potentiellt ska kunna hitta någon som de skulle trivas, och fungera i ett förhållande, tillsammans med. Men för att kunna veta om man passar ihop eller inte, så behöver man veta vem man själv är, och man behöver veta vem den andra personen är. Är man fullständigt klar på de två punkterna kommer man långt. Vet man inte vem den andre personen är, så vet man inte heller vad man ger sig in i, vad man kommer få tillbaka, hur förhållandet kommer utvecklas, eller hur man kommer uppleva det. Som med allt annat man tar sig för är drivkraften nyckeln. Att veta vilken drivkraft som ligger bakom önskan om ett förhållande är absolut grundläggande. Handlar det om en positiv drivkraft eller en negativ. Handlar det om en balanserad drivkraft eller en obalanserad.

Om man inte vet vem man själv är, så är situationen minst lika illa, för då vet man inte vem man vill ha, vilka egenskaper man fungerar bra tillsammans med eller någonting annat. När någon av de här viktiga ingredienserna saknas blir förhållandet en ren chansning, och dess utfall slumpmässigt. Jag skulle säga att det präglar mycket av de krashade förhållanden och äktenskap som nu har en tendens att dyka upp överallt runt omkring oss. Hade folk lagt motsvarande tid och energi på att hitta sig själv, och sin inre trygghet och balans, innan man försöker skapa något tillsammans med en annan människa, skulle vi antagligen uppleva färre förhållanden, men betydligt långsiktigare och mellan personer som är bättre matchningar för varandra.

För de personer som man verkligen har potential att långsiktigt matcha med är färre än de personer som man, slumpmässigt, på vinst och förlust, kan ge sig in i förhållande tillsammans med. Vad man prioriterar och uppskattar är upp till varje person att bedöma och känna av, men jag skulle säga att det största problemet idag, är att man inte känner sig själv. Man vet inte vem man är eller vad man vill ha. I tillägg befinner man sig i en mer eller mindre obalanserad energi, eftersom man inte vet, eller har prioriterat, att släppa allt sitt känslomässiga bagage för att hitta den energimässiga balans som följer. Det innebär att man kommer dras till, och attrahera, andra personer som befinner sig i en liknande energi. Det vill säga andra människor som inte heller vet vem de är eller vad de vill ha, och som också existerar och fungerar i känslomässig obalans. Med de förutsättningarna är det inte konstigt att det ofta går som det går.

Ofta är det de personerna som tycker det är allra viktigast att hitta kärleken, som har sämst förutsättningar att förhålla sig till den, eller ta emot den, om de skulle hitta den. På samma sätt är de singelpersoner som lägger störst vikt vid, och är beredda att betala det högsta priset för ett förhållande, de som har sämst förutsättningar att på ett framgångsrikt sätt fungera i ett förhållande tillsammans med en annan människa. Det är därför det finns så många singelhushåll och varför det finns så många personer som aldrig verkar kunna hitta någon. På samma sätt som att de som trots allt hittar någon, aldrig verkar hitta rätt person, eller få sitt förhållande att fungera över tid. Det är så lätt att tro att det är fel på de människor man träffar, eller att man helt enkelt inte träffat den rätta, när både problemet och lösningen finns inombords, inte bland människorna runt omkring en.

Min övertygelse är att det finns någon som kan anses rätt för alla. För de allra flesta finns det dessutom flera personer som är rätt. Sen är det inte alla av dem man kommer träffa, och en del kan vara rätt under olika stadier i livet, men jag tror att det, för alla, finns minst en person som har potential att vara rätt person att älska, leva och trivas med under en livstid. Däremot tror jag att en förutsättning för att nå dit är att man hittat sig själv och uppnått sin inre balans. För den obalanserade synen på kärlek innehåller den positivt obalanserade energin av densamma, förälskelsen. För en kort stund kan den kännas så underbar, överjordisk och fantastisk. Trots att det inte är sanningen man ser och upplever, så har den typen av romantik och förälskelse som avbildas i media fått fäste i många människors medvetande.

Den typen av ovillkorlig och kompromisslös förälskelse har för många blivit idealet som de letar efter. Att det handlar om en obalanserad bild, och inte sanningen, är man sällan medveten om och eftersom det man letar efter inte är något annat än en fantasi, så blir sökandet oftast fruktlöst. Om de inte lyckas hitta någon annan som när samma obalanserade syn, och vill leva ut sin fantasi om förälskelse tillsammans med dem. Men det handlar fortfarande om en fantasi, och oavsett hur hårt man försöker blunda kommer verkligheten in dag alltid att hinna ifatt.

För min del, där resan till inre balans, är något jag nyligen gått igenom och där många intryck fortfarande är färska, har jag märkt att det är mycket färre personer som jag är attraherad, eller intresserad, av idag jämfört med när jag befann mig i obalans. Många av de förhållanden som jag gladeligen skulle ha kastat mig in i då, kan jag idag förstå inte skulle hålla. Jag kan också förstå hur mycket de förhållandena skulle ha kostat mig, och hur dåligt jag skulle ha trivts i praktiken, när fantasin och initiala förälskelsen falnat. Jag har också reviderat min bild av skönhet. Skönhet har blivit något som enbart har med utstrålning och energi att göra. Traditionellt vackra personer, men som inte befinner sig i en energi som känns attraktiv för mig, gör de helt ointressanta för förhållanden, i mina ögon.

Kvar blir väldigt få personer. Jag tror inte att det handlar om att ha orimligt höga krav, utan snarare om att känna sig själv tillräckligt bra för att veta vad man vill uppnå och skapa i världen, och vilka personer man skulle trivas och fungera tillsammans med. Vem man skulle dela, skapa och förverkliga sina drömmar tillsammans med. Om jag inte faktiskt visste och kunde ge exempel på några stycken personer som jag tror jag skulle kunna älska och trivas ett helt liv tillsammans med, hade jag tvekat om jag kunde känna de känslorna för en annan människa. Automatiskt blir det också att det handlar om en mognad och en förfinad intuition.

Att kunna se sig själv, och de personer man möter så tydligt och riktigt, att man inte längre behöver den praktiska erfarenheten av misstag och misslyckade förhållanden. För att man vet redan innan och behöver inte längre gå igenom den upplevelsen för att förstå. Det innebär på sätt och vis att färre förhållande-dörrar är öppna, men de som fortfarande är öppna är mycket mer rätt. Oavsett vilken av de man i slutänden väljer, är sannolikheten mycket stor att man där kommer finna vad man önskar och vill dela med en annan människa. På det sättet är det som att ta en genväg. Att slippa onödiga konflikter, instängdhet, missförstånd, hårda ord och oundvikliga uppbrott.

Sen innebär obalans i många avseenden instängdhet och begränsad frihet. I en balanserad tillvaro, dit många nu långsamt är på väg, möjlighet till större frihet och därigenom lycka. Vad jag menar är att det traditionella konceptet med exklusiv tvåsamhet, som fungerar för många, inte är något som passar alla. Tidigare har många av de alternativa dörrarna varit stängda beroende på den hårda pressen från samhället att leva upp till dess normer och preferenser. En press som nu sakta men säkert håller på att luckras upp.

Exempel på alternativa förhållanden kan vara tvåsamhet utan exklusivitet, förhållanden med flera personer, eller helt enkelt utbyte av sex, närhet, vänskap och upplevelser utanför de traditionella ramarna för ett förhållande. Lägger man sitt fokus på en person leder det antagligen till en närmare, intimare och personligare relation, men det finns inget som är rätt eller fel, det finns bara olika val. Vilket val som är rätt för dig, kommer du i en balanserad tillvaro få en stark känsla för. I en balanserad energi kommer man inte vara känslomässigt påverkad av sin omgivning, och kan därför känna efter vad man trivs med innerst inne på ett helt annat, och mer äkta sätt.

Att följa sin intuition och välja efter sitt hjärta leder på sikt till kärlek och lycka, inte bara för en själv, utan det är också en utstrålning man kommer förmedla till sin omgivning. Som vanligt är första steget, oavsett vad det handlar om att man vill skapa, att släppa allt känslomässigt bagage och balansera sin energi. I den mer klarsynta balans som följer kommer det att bli tydligare vem man är, vad och vem man letar efter. Först då har man egentligen på allvar öppnat dörren för att verkligen kunna ta emot den personen när han/hon dyker upp. Och har man kommit så långt är det bara en tidsfråga.

Djur Och Växter

Mycket fokus, både från min och andras sida, ligger inte helt överraskande på oss människor, vår natur och våra förehavanden. Samtidigt är vi bara en del av maskineriet, och vi delar världen med många andra levande varelser, till exempel i form av djur och växter. Vi består alla av olika sorters energi. Energi som ständigt är i rörelse, och som ständigt, medvetet och omedvetet, interagerar med energierna runt omkring sig. Och ser man det så, finns det ingen tydlig gräns mellan vad som är levande och vad som inte är levande, för vi är alla energier i rörelse, även berg och stenar. Vi föds, vi lever och vi dör. Eller att vi skapas, vi existerar i den formen, och vår energi ombildas och antar en ny form.

En sten kan existera under en väldigt lång tid, innan den korroderar bort eller försvinner på annat sätt. Dock har den väldigt låg rörelsegrad, den vibrerar med en väldigt låg frekvens, och den har inte någon direkt nivå av medvetenhet. Av den anledningen skapar den ingenting, och den är i stort sett oförmögen att påverka sin egen situation. Samtidigt är dess energi varken positiv eller negativ. Den är i en omedveten balans med sin omgivning.

Växter och träd är på ett kanske tydligare sätt levande. De rör sig inte heller speciellt snabbt eller mycket, men däremot är det ofta otvetydigt att de växer, att de föds, lever och dör. De har ett kortare ”livsspann” än en sten, men kan, om förutsättningarna är rätt, leva betydligt längre än vi människor. Ett träd kan leva många hundratals år. Även växter har en högst begränsad medvetenhet och skaparkraft. Däremot har de ett betydligt tydligare och mer omfattande energiutbyte med sin omgivning än stenen som vi pratade om tidigare. Stenens energi är väldigt avskärmad och isolerad från sin omvärld. Den påverkas i väldigt liten utsträckning av sin omvärld, och den påverkar sin omvärld väldigt lite.

Växter av olika slag är annorlunda. De påverkas av väder, vind och andra djur och växter runt omkring sig. Dess närvaro och existens är också viktigare för sin omgivnings välbefinnande. Vi påverkas mycket av allt som växer runt omkring oss. Vi kan ha stor nytta av träd, vi kan äta växter, och de hjälper båda två till att omvandla koldioxid till syre, som vi behöver för att andas. Växterna är ett viktigt inslag i ett fungerande ekosystem. Utan några växter skulle vi ha begränsade möjligheter att överleva över huvudtaget. De behövs för att upprätthålla balansen i världen.

Växter har en lägre grad av medvetenhet, men däremot har de en tydlig närvaro och en stark energi. Det handlar dessutom om en energi som normalt är balanserad till sin natur. Det är därför det kan vara skönt att befinna sig i naturen eller i skogen, för energin är lätt och balanserad. All den negativitet vi som människor använder vår skapandekraft för att bygga upp, kan man få en kort paus ifrån genom att till exempel promenera i naturen. Plötsligt blir det lättare att andas, och det beror inte enbart på att naturen producerar mycket syre.

Samtidigt som växter saknar en högre grad av medvetenhet, och därigenom skaparkraft, så har de en förmåga att känna känslor. Det innebär att, även om de har begränsad möjlighet till eget skapande och att påverka sin egen situation, så påverkas de väldigt lätt av de energier som de omges av. Växer de upp runt balanserade, lätta och positiva energier så trivs de bra. Växer de upp i förhållanden som är tyngre, obalanserade och mer negativa så känner de av det och växer sämre. Ibland blir påfrestningen och stressen så stor på dem att de dör av det.

När det gäller förmågan att skapa, gäller samma grundprinciper för djur som för människor. Medvetenhet ger förmågan att styra sitt skapande, känslorna man fyller sin energi med skapar, och graden av balans i den energin säger om man kommer skapa en positiv verklighet eller en negativ. Små djur och bytesdjur av olika slag lever ofta kortare och mer stressade liv. Stressen de upplever är kanske delvis nödvändig för att överleva på kort sikt, men samtidigt kostar den väldigt mycket på längre sikt, då den är en sorts negativitet, som sakta men säkert bryter ner kroppen. Oftast finns det betydligt fler bytesdjur än det finns rovdjur, men stress finns hos rovdjur också, även om den ser annorlunda ut. Där handlar det inte om en rädsla för att bli uppäten när som helst, utan om rädslan att svälta ihjäl och inte hitta tillräckligt med mat för att överleva.

Ser man på de djur som uppnår högst ålder, så är de oftast de djurarter som upplever minst stress, precis som de individer bland oss människor som blir äldst. Ofta handlar det om relativt stora, långsamma djur som äter växter, eller annat som finns i överflöd. Jag tänker till exempel på valar, elefanter, stora papegojor, jättesköldpaddor. Gemensamt för de är att det har få, eller inga, naturliga fiender, och inte har någon direkta anledningar att känna stress.

Djur delar många av de egenskaper som vi förknippar med vår egen energi. De kan uppvisa en hög grad av medvetenhet, och har definitivt förmågan att känna känslor. Däremot är mångfalden så stor att även variationerna när det gäller medvetenhet och känslighet är stor. Generellt tror jag det är lätt att underskatta djurs intelligens, egenskaper och förmåga. Till stor del hänger det nog ihop med att djur kommunicerar, och visar sin intelligens och medvetenhet, på sätt som vi människor inte alltid förstår eller är öppna nog att ta till oss.

Detsamma gäller åt andra hållet också. Det sätt som vi människor kommunicerar, till exempel genom tal, är inte alltid det effektivaste sättet att nå fram med sitt budskap till djur. Att kommunicera, energi till energi, genom telepati och liknande, fungerar däremot. Jag tror att när vi blivit bättre på att utveckla vår egen förmåga på det området, kommer vi också att revidera vår bild av djur. Förmodligen kommer det leda till att vi respekterar de bättre. Precis som varje människa, har varje djur en funktion att fylla i världen.