Mål

När vi har någonting som vi vill uppnå, eller genomföra, har vi människor en tendens att använda oss av mål. Delmål och större mål, för att förvissa oss om att vi befinner oss på banan, att vi arbetar åt rätt håll och att vi faktiskt kommer fram. Det kan absolut ha sina fördelar, kanske speciellt om man är väldigt ostrukturerad, men samtidigt blir det lätt att går till överdrift.

Fördelen med att ha mål är att man vet vad man jobbar mot. Därmed får man ett tydligare fokus och slipper förhoppningsvis gå massa omvägar för att nå målet. Däremot riskerar man att tappa flexibilitet och blir väldigt lätt låst i måltänket. Beroende av hur målmedveten och fokuserad man är, kan konsekvensen bli att man är relativt hård mot sig sig själv gällande de mål man har. Så länge man uppnår målen känns det ok, men så fort någonting inte går som man tänkt sig blir man besviken, och riktigt nöjd blir man egentligen aldrig.

Och att bocka av ett mål, innebär att man uppnått det man tagit sig för, men samtidigt kommer det hela tiden nya mål som man vill ta sig fram till. Det är en naturlig del i människans nyfikenhet, skapande och utforskande kreativitet. Risken är att livet enbart blir en konstant och stressad jakt framåt. Och om fokus flyttas för mycket till framtiden är det möjligt att man missar vad som händer i nuet. Och när det handlar om att njuta av livet, så är nuet det man kan njuta av, eftersom framtiden ännu inte skett, och historien har varit och passerat.

Det är också så att agerande och handling kan skapa ett mervärde utanför vad man satt upp som mål. Är man för fokuserad på målet, så riskerar man att missa de dörrar som öppnas och inte är direkt relaterade till målet. För egen del har jag märkt att jag trivs bättre om jag använder mitt fokus för att skapa en tydlig uppfattning om vart jag är på väg, och åt vilket håll jag ska gå, än om jag sätter upp specifika mål om var jag ska vara och vid vilken tidpunkt.

Den stress man försöker skapa genom att sätta upp tighta mål, i förhoppningen att det kommer innebära att man presterar bättre och arbetar effektivare, riskerar enligt min uppfattning att ha motsatt effekt. Jag är inte säker på att resultatet kommer att bli bättre, och hur som helst vet jag att jag inte trivs med att leva under den konstanta stressen och pressen. Man kan ha ett ungefärligt mål, men jag vet att jag går framåt så fort som det är rimligt att förvänta sig, och jag går inte medvetet långsammare för att jag saknar ett konkret mål som morot och piska.

Jag tror att om man inte av egen drivkraft och egen fri vilja har diciplinen att prestera, så tror jag inte att det, genom mål, fungerar att försöka tvinga sig själv till resultat. Det känns lite som att ge sig på symptomen, men missa det underliggande problemet. Om man har svårt att prestera kanske den väg man stakat ut inte är den väg som är rätt för dig. Kanske tycker man inte att det man gör är roligt, och då är det läge att byta inriktning. Tror det gäller både i arbetslivet och privat.

Sen är det också så att om man lyckas med det man företar sig, eller inte, beror i högre utsträckning på vad som är den underliggande drivkraften, än vad det beror på vad man gör eller hur mycket man anstränger sig. Anledningen att det är så, är att energin i handlingen är olika, beroende på vad som är anledningen och drivkraften. Och det är energin som är nyckeln till resultat, för den sortens energi som man investerar, är den sortens energi man kommer att få tillbaka i form av resultat.

När det gäller den personliga utvecklingen kan man tänka sig att det finns massor av potentiella delmål, beroende av hur man vill se det. Jag pratar också mycket om att uppnå inre balans, vilket är ett väldigt viktigt steg, samtidigt som det inte är ett slutmål på något sätt. Faktum är att det finns egentligen inga mål som är slutgiltiga. Oavsett hur långt man kommit så finns det alltid en potentiell fortsättning, och varje uppnått mål öppnar nya dörrar för fortsatt utveckling. För man kommer aldrig komma till en punkt där man vet allting, kan allting och inte kan utvecklas mer. För egen del har jag märkt att ju mer jag förstår och lär mig, desto mer inser man att det finns kvar att lära sig. Samtidigt innebär inte det att man står still i sin utveckling, men äventyret är oändligt.

Mål kan ibland vara ett bra sätt att hitta rätt fokus för att kunna ta sig framåt på ett effektivt sätt. Men samtidigt är det viktigt att inte tappa känslan för vad som i grund och botten är det viktiga, och vad som är drivkraften. Den upplevda garantin för effektivitet kommer till ett pris, som inte sällan är stress, som i sig inte är en bra drivkraft för de resultat man förmodligen önskar sig. Det viktiga är att man är på det klara med vilken väg man önskar gå, och hur man ska ta sig fram på den vägen.

Ibland förstår man först efter att man uppnått ett mål, att det faktiskt är ett viktigt steg man har tagit. Som vanligt är det viktigare att lita på sin intuition och följa sitt hjärta, än att slaviskt följa ett tidsschema av uppsatta mål. Det gäller att hitta den väg man trivs med.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s