Håll Attraktionen Vid Liv (del 1)

Attraktion är universums grundpelare. Det är den röda tråden som kopplar samman allt och alla. Känslor styr hur fokus för varje individs attraktion ser ut. Ett fokus som i sin tur styr attraktionernas rörelser och hur de prioriteras i förhållande till varandra. Attraktion är något vi kommer i kontakt med dagligen, i alla olika varianter, men den attraktion de flesta av oss kanske är mest medvetna om, är attraktionen till den, eller de, personer man älskar och uppskattar.

Alla människor har förutsättningar att känna alla typer av attraktion, men prioriteringarna kan se olika ut för olika människor. Det ser också ofta väldigt olika ut mellan vilka uttryck attraktionen tar hos män och hos kvinnor. Alla människor kan förstå attraktionen man kan känna till en fysiskt vacker människa, och alla kan förstå attraktionen man kan känna till en person med en vacker insida.

Som själar tror jag vi har fler likheter när det gäller attraktionen vi känner, än vi har i vår fysiska kropp. För när det gäller biologin så vill den styra oss att göra bästa tänkbara val av partner, för vår egen och för våra geners överlevnad. Som själar är livet bara en fas bland många, och det är egentligen ointressant om vi fortplantar oss eller inte, men biologiskt kan man säga att de personer vars attraktion till en annan människa historiskt har lett till barn, har fört vidare sina preferenser när det gäller attraktion. Och jag tror det är därför vi idag blir attraherade av de saker som attraherar oss. Män har genom historien varit relativt oberoende och klarat bra att leda och ta hand om sig själva. När det gäller en partner är gener för skönhet och hälsa attraktiva. Skönhet återfinns sällan hos personer som inte har en bra hälsa, och en bra hälsa är ett tecken på en balanserad och livskraftig energi.

Rent biologiskt har kvinnor befunnit sig i en annan sits. Egentligen hade det inte behövt vara någon stor skillnad i vad som attraherar män och vad som attraherar kvinnor, men det finns en skillnad, och jag tror den har uppkommit av två anledningar. Kvinnor har inte samma fysiska styrka som män, och därför inte samma fysiska möjligheter att hävda sig bland andra i konkurrensen för överlevnad. Plus att när de väntar barn och när barnen är små, befinner de sig i en ännu känsligare och mer utsatt sits.

De flesta kvinnor kan uppskatta en vacker man, men när det gäller val av partner ser prioriteringarna annorlunda ut. Man tackar förmodligen knappast nej till skönhet och hälsa, men ännu viktigare är att mannen kan fungera som en trygghet i tillvaron. En naturlig ledare, som kan ta initiativ och som kommer att vara det stöd som en kvinna historiskt har behövt. Men det allra viktigaste är trygghet, och den tryggaste personen är en person som inte är rädd. En person som är så stark och trygg inombords att han inte är rädd för sina känslor eller för att visa sin sårbarhet.

Om man har en viss mängd energi, så kan man välja att expandera den, och därigenom göra sig större. Då minskar energins densitet, men den får å andra sidan en större kontaktyta mot omvärlden. Om man istället drar ihop sin energi, så att den blir väldigt liten, och centrerad inuti sin kropp, då får energin en väldigt hög densitet. Energin blir hård och ogenomtränglig. Det är inte heller mycket av den information som finns inuti energin som kommer omvärlden till godo. En person som, t.ex. av rädsla, på det sättet stänger in sig i ett skal kommer, energimässigt, att ha ett väldigt begränsat utbyte med sin omvärld. En sådan människa lämnar inte ut speciellt mycket av sig själv, och kan inte heller ta emot speciellt mycket från sin omvärld och ifrån människor omkring sig. Man är instängd i sig själv.

Relationer handlar om kommunikation, vilket framför allt handlar om en energimässig kommunikation mellan människor. Ord säger väldigt lite och är sällan viktiga. Det en människas energi kommunicerar är desto centralare. Man brukar prata om vänskaps-”band”, vilka bygger på en princip som går igen i alla närmare relationer. Nyckelordet här är ”band”. Genom att öppna upp sig själv bjuder man in andra att öppna sig för dig. Två stängda personer är två stängda personer, men mellan två öppna personer skapas ett energimässigt och känslomässigt band. Ett band som kan leda till vänskap, kärlek eller en sexuell relation. Mellan personer som inte har något band finns inga relationer, och de kan inte komma energimässigt nära varandra förrän ett sådant band skapas.

Samspelet Mellan Ljust Och Mörkt

När vi föds in i en fysisk existens så gör vi det med olika och individuella förutsättningar. Det är därför inget liv, egentligen, är det andra likt. Det kan finnas likheter, men det finns också alltid olikheter. Dels beror skillnaden på att vi har kommit olika långt i vår personliga utveckling. En del är relativt nya som själar, och behöver gå igenom de mest grundläggande erfarenheterna i livet, medan andra har varit med länge och utvecklats under många livstider. En sådan själ kommer på ett naturligt sätt att ha andra behov och önskemål, vilket kommer att återspeglas i hur de väljer att forma sitt liv. Och i hur livet väljer att forma sig runt dem.

Förutom vår egen utveckling, och det som vi personligen har kommit hit för att lära, så spelar vi också en roll i helheten. Som en pusselbit som tillsammans med många andra pusselbitar bildar en helhet och är med och skapar någonting större. Varje människa har sin roll i helheten, och sin uppgift som ska utföras i det här livet. Som vanligt är ingenting hugget i sten till 100%, men har man en uppgift, ett öde, så kommer händelserna i livet sannolikt arbeta för att leda dig in på den väg som det är meningen att du ska gå. Samtidigt kommer ingen tvinga dig, och det finns alltid ett inslag av fri vilja. Men att gå emot sitt öde kräver en större ansträngning än att följa det.

Alla de här variablerna som finns hos varje själ, vid varje given tidpunkt, innebär att våra liv kommer att se väldigt olika ut. Vi kommer också att uppfatta det vi är med om på olika sätt och dra olika slutsatser av det, beroende av hur vår bakgrund ser ut och var vi befinner oss i vår utveckling. En del kommer behöva hantera fler motgångar medan andra, till synes, får större möjlighet till glädje och njutning. Hur man uppfattar det som sker kan man i stor utsträckning påverka, men det finns också en del saker som man behöver gå igenom, som man inte kommer ifrån. Ibland kan man skjuta upp det som känns jobbigt, men det innebär inte att man kommer ifrån att gå igenom den kanske jobbiga erfarenheten.

Varje liten och stor del av livet består av en blandning av kontraster, och en blandning av extrempunkter. Hur fördelningen ser ut varierar från individ till individ, men inget liv kommer vara helt fritt från motgångar och jobbiga inslag. På samma sätt som inget liv kommer vara helt fritt från glädje, kärlek osv. Extrempunkterna existerar egentligen bara i teorin. Det är bara i teorin som någonting kan vara helt svart, eller helt vitt. I praktiken kommer verkligheten, och människor, alltid att röra sig någonstans där emellan. Varje positiv upplevelse kommer alltid i samband med en kostnad, och varje motgång för alltid med sig något positivt.

Detsamma gäller för varje människa. Vi består alla av en blandning av ljus och mörker, av lätthet och tyngd, av ytlighet och djup. Det finns ingen människa vars energi inte innehåller något mörker, och det finns ingen ondskefull energi som inte också innehåller en liten strimma av ljus. Båda delarna är en naturlig del av vem och vad vi är, och de behövs för att upprätthålla en själs energimässiga balans. Att lägga för stort fokus vid sina mörka sidor, och livets mörka delar kommer att leda till en ”negativ” obalans i energin. Att lägga för stort fokus på sin ljusa sida, eller försöka förneka allt mörker, leder till en motsvarande ”positiv” obalans.

Samtidigt är all obalans obalanserad, och kommer leda till en obalanserad livsupplevelse, oavsett om den är positivt laddad eller negativt laddad. Även om obalansen kan anses vara grundad i någonting man upplever som positivt, så kommer obalansen som följer inte vara speciellt behaglig att befinna sig i. Balans är motsatsen till obalans, och ett annat ord för balans kan vara harmoni. En balanserad person befinner sig i en harmonisk energi, där ljus samsas med mörker i en balanserad harmoni.

På samma sätt har alla personer bra och dåliga sidor, styrkor och svagheter, en ljus sida och en mörk. Hur de styrkorna och svagheterna ser ut beror på personliga egenskaper och var man befinner sig i sin utveckling. Vad som är en styrka, och vad som är en svaghet, ligger också i stor utsträckning i betraktarens öga, och är därför relativt. Det kan också vara relativt situation. Det finns situationer där en svaghet plötsligt kan vara en styrka, och tvärtom.

Det är också min poäng. På samma sätt som det egentligen inte finns något som kan sägas vara ”rätt” eller ”fel”, finns det ingenting som kan sägas vara bara positivt eller bara negativt. Livet, människor, saker, upplevelser och situationer kommer alltid innehålla en blandning av ”bra” och ”dåligt”, ljust och mörkt. Utan ljus skulle vi inte se någonting, och utan mörker skulle allt vara ljust, och vi skulle inte se någonting då heller. Magin sker när ljus och mörker blandas i en harmoni. Då uppstår plötsligt kontraster och ett oändligt antal gråskalor, som gör det möjligt att se vår omvärld, och vad det är vi tittar på. Och hade vi inte mörkret som referens, skulle vi inte förstå och veta vad ljus är. Balans handlar om att hitta den harmoniska jämvikten mellan ljus och mörker.

Barn (del 2)

I princip alla människor kan skaffa barn, men hos mer balanserade föräldrar handlar det sannolikt ofta om ett mer genomtänkt och planerat, aktivt val. Man skaffar sig då inte barn om man inte känner att man kan erbjuda dem det liv som man önskar att de ska få möjlighet att leva. Kraftigt obalanserade personer skaffar sig också barn, men utifrån en mindre balanserad drivkraft. De föräldrarnas inre är ofta mer eller mindre kaos, vilket innebär att de kommer dra till sig en yttre verklighet som motsvarar det kaoset. En verklighet där barn har goda möjligheter att hjälpa till att upprätthålla det kaoset.

För man får det som ens energi, medvetet eller omedvetet, anser att man förtjänar. Jag tyckte länge att det var konstigt att fattiga personer, och andra som kanske på många var de sämst lämpade som föräldrar, var de som var flitigast med att sätta barn till världen. Medan de som kanske verkligen skulle kunna erbjuda ett barn en bra uppväxt enbart skaffar sig nåt enstaka, eller inget barn alls. Jag får erkänna att jag hade svårt att få logiken att gå ihop, men den gör faktiskt det.

Obalanserade föräldrar kommer få barn som innebär att de på sikt tvingas konfrontera sina egna rädslor, obalanser och tillkortakommanden. Obalanserade själar kommer att välja att dras till, och födas i, familjer vars energi motsvarar deras egen obalans, och där de kan gå igenom de jobbiga upplevelser som på sikt kommer behövas för att väcka deras egen medvetenhet, insikt och förståelse.

För vägen till medvetenhet och inre balans och trygghet, går framåt genom att man konfronterar sina egna rädslor och lär sig förstå och acceptera att de finns. Man behöver inte tycka om dem, men kan man inte acceptera att de finns, blundar man för verkligheten. Därigenom ger man efter för rädslan, och ger den mer bränsle och livsnäring. Att istället acceptera den innebär att man sakta men säkert kommer beröva den de känslor, som man är van att associera med den, och som den behöver som bränsle för att överleva. Att acceptera rädslorna för vad de är, innebär att de inom kort kommer tappa i betydelse och inflytande över dig och ditt liv. Då kommer makten över ditt eget liv och dina val flyttas över från rädslan till dig.

Barn fyller en viktig funktion. Förutom att de är en del av vår framtid, så är de också en del av varje förälders utveckling. Hur den utvecklingen ser ut, och hur påfrestande föräldraskapet kommer vara beror på var man befinner sig i sin utveckling, vilken energi man utstrålar, och vilka erfarenheter, ansträngninagr, konflikter och konfrontationer man därigenom behöver gå igenom. För att kunna ta nästa steg i sin egen utveckling.

Och barn är ett otroligt effektiva för att väcka den medvetenheten. För barn har väldigt få hämningar, de står sina föräldrar nära och man tillbringar, som familj, väldigt mycket tid tillsammans. På det sättet har barn potentialen att agera katalysatorer för sina föräldrars utveckling. På samma sätt som ensamhet också är en katalysator för medvetenhet. Det finns en poäng med allt som sker i varje individs liv. Om barn är en del av ditt liv, så handlar det sannolikt om något som du, medvetet eller omedvetet, önskar, eller behöver, uppleva.

Den väg som livet planerat för dig är den som passar just dig och dina behov bäst. Om den vägen är något du får möjlighet att dela med dina barn, är det bara att följa med på resan och försöka njuta av den och lära sig så mycket som möjligt på vägen. Om ditt liv är ett liv utan barn, så innebär det att kostnaden som är förknippad med ett föräldraskap antagligen skulle ligga i vägen för det som du behöver gå igenom utifrån var du befinner dig i din energi och i din utveckling. Samtidigt finns det inget rätt eller fel, och ingen persons öde är till 100% hugget i sten. Varje väg och varje val man har möjlighet att göra för med sig sina specifika fördelar och nackdelar. Och varje liv, varje val och varje upplevelse har ett värde.

Barn (del 1)

Jag har ingen egen erfarenhet av det, men jag misstänker att det är speciellt att få egna barn. Att uppleva likheterna med sig själv, i en annan människa, både fysiskt och inre egenskaper. Samtidigt som det inte handlar om en kopia, utan en individ som är en korsning mellan båda föräldrarnas egenskaper och personlighet. På ett fysiskt plan, åtminstone, där det finns ett väldigt nära släktband mellan barn och föräldrar. På ett andligt plan dras man som själ ofta till andra själar som man känner gemenskap eller släktskap med, men det behöver inte vara så. Man kan vara släkt på ett fysiskt plan, men inte på ett andligt, och tvärtom, samt alla kombinationer däremellan.

Tidigare har jag utan problem köpt samhällets bild av hur man ska leva, vad man ska göra för att ha ett värde i andras, och samhällets, ögon. Sanningen att man ska utbilda sig, skaffa jobb, anstränga sig, göra karriär, gifta sig, skaffa barn och hus osv. Att ett eget liv, om man levt på ”riktigt”, skulle innehålla egna barn såg jag som en självklarhet tills alldeles nyligen. Jag har sett fram emot alla de positiva bitarna, och allt det där fantastiska och unika, som egentligen inte går att ersätta genom andra upplevelser. Att fostra och förmedla min erfarenhet och mina värderingar, genom en person som delar mina gener, och har hela framtiden för sig.

Jag tror speciellt att jag skulle ha mycket att tillföra, just för att jag har gått igenom de här jobbiga perioderna, och för att jag fått de här insikterna, den här erfarenheten och det här inre lugnet och tryggheten. Jag tror att jag skulle kunna förmedla någonting som, åtminstone än så länge, är relativt ovanligt och unikt, i det avseendet. Och oavsett, så skulle det vara otroligt spännande att följa och se resultatet av en sån erfarenhet.

Men det är lika orealistiskt att okritiskt sätta enskilda livsupplevelser, som personer, på piedestal. Livet kommer alltid att bestå av en blandning av svart och vitt. Samma sak gäller för personer, upplevelser och allt man väljer att göra eller inte göra. Allting har positiva sidor och negativa. Vad som är positivt och negativt beror på vad man har för personliga preferenser.

De positiva delarna som ett föräldraskap innebär, är starka, värdefulla och exklusiva. Men den nödvändiga balansen skulle utebli om värdet inte också var förknippat med en kostnad. Och om föräldraskapet på många sätt är något otroligt och fantastiskt, så kommer det underbara med en saftig prislapp. Ungefär vad det handlar om kan man få en bra aning om, genom att studera eller prata med personer som har små eller stora barn. Jag tror väldigt få personer ångrar den väg de har valt, och eftersom historien inte går att ändra på kan det vara sunt. Själv har jag aldrig hört någon förälder som sagt att de ångrar att de skaffade barn, men storleken på de uppoffringar som krävs för att leva ett liv med egna barn är rejält märkbara.

Att välja att ägna en stor del av sitt liv, kanske till och med den mest vitala delen av sitt liv, åt att ta hand om barn är stort. Även om insatsen är störst när barnen är mindre, så är åtagandet livslångt. Och för att det ska fungera kommer man i de flesta situationer behöva sätta sina egna önskemål och behov i andra rummet och låta barnens bästa komma först. Det handlar i praktiken om att, under ett decennium eller två, ge upp en stor del av sitt eget liv, och möjlighet till utveckling och upplevelser, till förmån för den investering man gör i sina barn. En investering som självklart ger massor tillbaka, men som också är ansenlig.

I teorin står det vem som helst fritt att välja att skaffa barn. En del väljer det inte aktivt, men väljer i stället att gå in i situationer och ta del av upplevelser som kan resultera i att man blir med barn. Samtidigt tror jag att barn, eller inte barn, är något som i stor utsträckning står skrivet i en persons öde. Är det meningen att man ska gå igenom upplevelsen att ha barn, så kommer livet se till att man med största sannolikhet hamnar där. Är det inte meningen, så kommer livet se till att man får få, eller inga möjligheter att skapa den verkligheten.

För egen del ser jag inte längre några barn i min egen framtid. Jag är öppen för möjligheten, och tillsammans med rätt person skulle det kunna vara ett fantastiskt och gemensamt äventyr, men jag får inte känslan av att det står skrivet i mina stjärnor. Och skulle det vara så, är jag bekväm med det.

Men samtidigt som det, rent allmänt, finns både en behållning och en kostnad förknippad med barn, så finns det en annan, och kanske ännu mer spännande aspekt i det hela. Det är hur den energi man befinner sig i, och de insikter den energin på sikt söker, påverkar vilka barn man får, och vilken typ av föräldraskap man får uppleva. För är man känslig och befinner sig i en obalanserad energi, finns det inga som är så duktiga att hitta de där känsliga knapparna och trycka på dem, som barn. Om dina egna barn är en välsignelse eller en lång utmaning beror därför helt på vilken energi du befinner dig i, och vilken respons den energin kommer att attrahera.

Andlig Energi

Vår syn på världen har idag i stor utsträckning präglats av hur den traditionella vetenskapen ser på densamma. För att något ska anses existera måste det kunna bevisas vetenskapligt, utifrån de metoder som vetenskapen besitter idag. Det innebär att det är väldigt osannolikt att vi ska råka acceptera något på felaktiga grunder, men å andra sidan missar vi väldigt mycket för att vi idag inte besitter möjligheten att otvetydigt och vetenskapligt bevisa dess existens. Det är ett förhållningssättet begränsar oss, och vår värld. För världen är mer än det man kan se.

Det accepteras att människor finns, för vi kan se, höra och känna dem fysiskt. Vi misstänker att det finns något mer, men det är utifrån den fysiska kroppen som vi idag kan acceptera och förhålla oss till dem. Men när en människa dör, upphör den fysiska kroppen att fungera och existera. Plötsligt är det dags att lämna tillbaka den kropp vi under en period har haft förmånen att få låna. Som själ och person existerar vi som intelligent och medveten energi, oavsett kropp eller inte.

Men förutsättningarna för kommunikation och för att förmedla vår existens ändras radikalt när vår kropp försvinner. Vi syns, hörs och känns inte fysiskt längre. Telepati är fortfarande en kommunikationskanal, och vi har fortfarande möjligheten att fokusera vår energi. Och eftersom fokus är känsla är det möjligt att kommunicera via den känslan. Eftersom vi kan känna och uppfatta varandras känslor, oavsett om vår fysiska kropp är död eller levande.

För vi är inte mindre levande i det ena eller andra tillståndet. Snarare är det vår utbredda definition av vad ”levande” innebär, som kan behöva justeras. För världen är full av levande varelser som vi oftaste inte är medvetna om, för att vi inte kan se dem. Det kan vara djur och insekter som är gömda eller så små att vi inte lägger märke till dem, men det kan också vara levande och medvetna energier från människor och andra varelser som saknar en fysisk kropp. Generellt skulle vi förmodligen prata om dem som spöken eller andar.

Som jag var inne på tidigare så ändrar sig en persons förutsättningar en hel del när man dör. Man tappar en stor del av den direkt fysiska kontakten med sin omvärld, men å andra sidan slipper man också många fysiska begränsningar. För att få en liten känsla för vad det handlar om kan man tänka sig hur kommunikationen med, och vilket förhållande man har till, sin omvärld när man sover och drömmer. Speciellt när man befinner sig i ett tillstånd av hög medvetenhet. Drömmar är en spegel för själens äventyr. Man kan uträtta saker i drömmar, göra erfarenheter och kommunicera med andra människor och varelser. Men det sker inte på samma sätt i ett fysiskt plan.

Men har man problem i vardagen, så speglas ofta de problemen i ens drömmar, om än i en annorlunda, eller mer symbolisk, tappning. Har man problem i fysiska livet, så innebär döden inte på något sätt en välsignelse eller befrielse från allt det jobbiga. Energin man befinner sig i, och känslorna man känner, kommer man fortsätta ha, även på andra sidan. Personer som upplever att livet är extra jobbigt, kan lockas av tanken på att ta livet av sig, något som alltså inte fungerar som någon lösning på de problem man upplever. Man behöver ta tag i, och konfrontera, sina inre konflikter, och det finns ingen genväg runt den konfrontationen.

På det sättet är det inte så stor skillnad på ”levande” människor och ”döda” människor. Båda är levande energi, med mänskliga egenskaper, styrkor och svagheter. En del svagheter, som är grundat i en människas fysiska förutsättningar, berör inte döda människor, men i övrigt finns det många likheter. På samma sätt som det finns en mångfald bland levande människor, där en del har kommit långt i sin utveckling, och andra inte lika långt, finns en motsvarande mångfald på andra sidan. En del har kommit väldigt långt, medan andra fortfarande är i inledningen av sin resa när det gäller utveckling och medvetenhet.

På samma sätt som en fjäril går igenom många, och väldigt olika, stadier i sitt liv kan man se vårt fysiska liv som en av många stadier, eller faser, som vi människor går igenom. När vi är färdiga med vårt fysiska liv går vi vidare till nästa stadie, som inte nödvändigtvis innebär en lika stark koppling till det fysiska.

Även om allt och alla tillhör samma värld kan man tänka sig att vi existerar i olika dimensioner. I viss mån är det möjligt att växla mellan dimensioner, men det kan också vara möjligt att existera i flera dimensioner samtidigt. Hur många dimensioner det finns vet jag inte, och inte heller exakt hur kopplingarna mellan dimensionerna ser ut. Men jag räknar med att svaren på de, och många andra frågor, kommer att göra sig hörda längre fram i min utveckling.

Principer

Som jag varit inne på tidigare så är livet, och de energier som det består av, i ständig rörelse. Ibland är rörelserna knappt märkbara, och ibland är de nästan överväldigande. Vi kan välja hur vi vill förhålla oss till de rörelserna, om vi är beredda att anpassa oss efter dem, eller om vi vill att livet, och dess rörelser, ska anpassa sig efter oss. De energirörelser som varje person upplever och utsätts för, är unika, och i stor utsträckning anpassade och skräddarsydda. Dels för att passa personen i fråga, och dennes utveckling, och dels för att passa och fungera tillsammans med närliggande energier, och i en större helhet.

Personer som är fria från känslomässiga och energimässigt motstånd, flyter med i sin livsström, som att flyta med strömmen i en flod. Personer som fortfarande bär på ett inre motstånd är oftare de som försöker stå kvar på botten mitt i den strömmande floden. Det kan gå, men kräver förstås en rejäl ansträngning. En del går så långt att de, förgäves, försöker simma motströms. Något som kräver en ännu större ansträngning, i den mån det alls är möjligt, och så fort krafterna börjar tryta, eller man behöver vila en kort stund, så är man tillbaka på noll igen.

En del personer tillbringar hela sitt liv åt att kämpa emot allt och alla. Men om lika attraherar lika, så innebär det enbart att den som ser livet som en kamp, kommer att erbjudas ännu mer saker att kämpa mot. Dvs. strömmen som man simmar emot kommer bara att strömma fortare och fortare, ju mer man kämpar för att simma mot den.

För att tackla livets rörelser och omgivningens ständigt pågående förändringar, kan det vara en fördel att vara mjuk, flexibel och formbar. För på sätt och vis handlar medvetenhet och personlig utveckling om att formas, som individ, själ och människa. Det innebär inte att alla kommer att bli likadana mot slutet, men det innebär att processen, och principerna, är liknande. Att formas innebär inte heller att man ger upp sin fria vilja, eller att man inte har någon makt över sitt eget liv och öde.

Genom att befinna sig i en balanserad energi kan man attrahera de upplevelser och de personer som man önskar möta och dela livet med, utan att de önskningarna behöver agera motstånd. På det sättet kan man flyta med strömmen, samtidigt som man kan påverka vilken väg strömmen tar. Det är helt enkelt en stor skillnad att möta livet i en balanserad energi, eller med obalans och motstånd.

Är man rädd för utveckling så vill man försöka hålla kvar i det som är så länge som möjligt. Är man inte trygg i sig själv så försöker man hindra, och motarbeta, förändring så långt som möjligt. För konservativa personer handlar bakåtsträvan allt som oftast om rädsla. Vilken är en sorts motstånd, och därmed bidrar till att livet formas som en kamp. En kamp som man inte kan vinna på annat sätt än att man, med tillräcklig medvetenhet, till slut kommer släppa sina rädslor. Är man inte trygg i sig själv, behöver man en stark kontroll över sin omgivning, som kompensation.

Alla behöver känna sig trygga, säkra och älskade osv. Kan man inte hitta de känslorna inombords, blir man istället beroende av externa faktorer för att upprätthålla illusionen av trygghet. Illusionen, för att man aldrig kan ha full kontroll över någonting utanför sig själv. När omgivningen förändras, vilket den alltid gör förr eller senare, är det lätt att drabbas av rädsla, för att man är orolig att förlora sin livsviktiga trygghet.

Att vara formbar och flexibel i förhållande till livets energiström, handlar om en mjukhet. I utförsåkning pratas det ibland om att vara ”mjuk emot snön” för att åkningen då blir mindre extrem, mer harmonisk och dessutom snabbare. Så fungerar livet också. Att vara mjuk handlar om att vara motsatsen till extrem, hård och kantig. Extrem kan t.ex. vara när man envisas med att enbart se livet i termer av svart eller vitt. Det är ett obalanserat förhållningssätt, eftersom ingenting i praktiken någonsin är exakt svart eller exakt vitt. Att vara balanserad handlar om att på ett mjukt sätt flyta med i livets gråskalor och nyanser.

Något som kan leda till viss mjukhet och förståelse är förmågan att se saker från olika håll, sidor och perspektiv. Något kan verka svart från ena hållet, och vitt ifrån andra, medan helheten består av olika gråa nyanser. Jag ska inte ge något exempel nu, men genom att ibland vända på perspektiven, om så bara på kul för att se vad som händer, så kan man lära sig och förstå väldigt mycket om sin omgivning. Om man säger något till någon kan man vända på perspektivet i huvudet och leka med tanken på hur man själv skulle uppfatta och reagera på situationen, om rollerna var ombytta. Samma teknik kan med fördel appliceras vid generaliseringar och när man pratar om grupper av människor.

Att vara hård och kantig handlar om att inte acceptera de vägar som livet (dvs. i grund och botten du själv) väljer att försöka leda in dig på och öppnar för dig. Det handlar också om att inte acceptera personer, miljöer och företeelser i ens omgivning. Att t.ex. inte acceptera lidande är en sådan hårdhet, även om ståndpunkten kan tyckas behjärtansvärd, så blir det fel. För att man inte kan påverka andra, bara sig själv. Därför leder det till frustration och negativa, obalanserade känslor, varpå ens fokus för skapande hamnar i ett något mer negativt. Dessutom visar man att man blundar för, och vägrar att se, sanningen och världen som den verkligen ser ut. Skapar man på det sättet en distans mellan sig själv och verkligheten, så skapar man också en distans mellan det man önskar, och det man i slutänden kommer att få.

Principer är exempel på en sådan obalanserad hårdhet. Definitionen för en princip kan ses som ”en ståndpunkt som man inte är beredd att överge”. Dvs. inte beredd att överge, oavsett fakta, logik och oavsett ev. kostnad för att hålla fast vid den. Det är inte fel att tycka saker ibland, och det är inte fel att känna saker ibland. Men det handlar om att kunna göra det på ett balanserat sätt, och i lagom dos. Och upptäcker man att balansen håller på att rubbas, så justerar man sin energi så att balansen upprätthålls. Istället för att försöka justera sin omgivning, som man ändå inte har makten att kunna kontrollera. På det sättet kommer man att vara mjuk emot livet, och livet kommer i gengäld att vara mjukt emot dig.

Inspiration

Som själar och varelser är vi alla skapare. Vi har den teoretiska makten att skapa precis allt vi önskar. Den enda som kan hindra oss är vi själva. Men makten och potentialen har vi, och också ansvaret. Allt skapande kommer inifrån, men för att någonting över huvudtaget ska kunna skapas måste vi ha en tanke bakom. Vi måste ha en idé om vad vi önskar, så vi vet var vi ska lägga vårt fokus. För utan fokus sker inget skapande.

Men om skapande och fokus kommer inifrån, så kan inspirationen för vad man vill skapa komma utifrån. Skapande kan handla om att återuppleva något trevligt man varit med om tidigare, men första gången man skapar något handlar det om att man vill uppleva något nytt. Man är nyfiken på att få uppleva något som man attraheras och lockas av, men som man inte har provat förut. Att tro att man kommit på alla de idéerna själv är antagligen lite långsökt. Istället skulle jag vilja påstå att om allt skapande kommer inifrån, så kommer all inspiration alltid utifrån.

Inspiration är grunden till all kreativitet. Och kreativitet och livsglädje är mer eller mindre samma sak. För kreativitet handlar inte bara om att vara skapande inom konstnärliga eller estetiska områden, utan det är drivkraften bakom allt medvetet skapande. Man kan också skapa omedvetet och obalanserat. Befinner man sig i en sån energi kan man skapa riktigt otäcka upplevelser och världar, men då handlar det inte på samma sätt om en livsglädje som vill uppleva något positivt, utan om en livsglädje som vill uppleva hur det negativa och obalanserade känns.

Allt skapande, direkt eller indirekt, sker som någon sorts hyllning till livet. Oavsett om det är ett positivt skapande eller ett mer negativt och destruktivt skapande. Båda sorternas skapande är uttryck för kreativitet. Men fokuset och drivkraften bakom skapandet är olika, vilket också påverkar resultatet.

Inspiration finns i alla tänkbara former, och förekommer överallt runt omkring oss hela tiden. Det är upp till oss om vi väljer att se den, hur vi väljer att se den och hur vi sen väljer att använda den inspirationen i vårt eget skapande. Mängden inspiration som finns att tillgå och använda sig av är gränslös.

Vi kan också finna inspiration i de upplevelser och erfarenheter som livet, och människor runt omkring oss, ger. Allt som vi går igenom och alla intryck vi får har potential att leda till insikter, inspiration, kreativitet och skapande. Om de upplevelser vi går igenom är positiva eller negativa spelar enbart roll för vilket uttryck vår kreativitet tar, inte om vi blir inspirerade eller ej. För det är lika möjligt att finna inspiration i något negativt och jobbigt, som i något positivt och roligt.

Mycket av den mest fantastiska konst, musik och kultur som vi omger oss med kan på ett eller annat sätt sägas ha hittat sin inspiration i lidande. På samma sätt är det inget som säger att positiva upplevelser alltid leder till positivt skapande. En obalanserad person kan lätt välja att se det negativa även i en positiv upplevelse, och välja en destruktiv väg, som resultat av det, i sitt skapande.

Jag har förstått att det inte är möjligt för mig att direkt påverka och förbättra andra människors liv. Jag har inte den makten, och det har ingen annan heller, utom personen själv. Utifrån min egen väg och allt som min egen resa lärt mig, vet jag att jag har svaret på många av de frågor som de personer i min omgivning som fortfarande befinner sig i en negativ och obalanserad energi, skulle må bra av att få svar på. Men hjälp kan inte ges till personer som inte ännu är beredda att ta emot den. Och när de är beredda att ta emot den, så handlar det om ett val som kommer inifrån de själva.

När det är dags kommer de att söka de vägar som kommer att ge dem svaren. Kanske kommer de då att hitta min blogg. Och det är en viktig anledning att jag väljer att skriva ner allt jag lärt mig och allt jag förstått. För att det skulle kunna fungera som inspiration för andra som befinner sig i liknande situationer, och som är lika fulla av frågetecken som jag var från början.

På sätt och vis kan man säga att livet, och hela universum, är ett uttryck för kreativitet och mångfald. Det finns en kreativitet i varje liten beståndsdel, men också när det gäller helheten och hur hela världar och galaxer kan skapas och försvinna. Skapande är ett uttryck för kreativitet, och kreativitet är en symbol för livet och för livsglädje. Våra möjligheter är närmast oändliga, och vad vi väljer att skapa begränsas enbart av vår fantasi. Och vår fantasi lever på inspiration. Inspiration som finns fritt tillgänglig överallt, hela tiden.

Religion

Religion är i mångt och mycket ett kapitel för sig. Tro och religion är för mig två helt olika saker. Trott har folk sannolikt gjort i alla tider. Religion är allt som oftast försök att samla och kapitalisera på troende. Inte kanske i första hand för att tjäna pengar, även om det förekommer också, men framför allt handlar det om makt och kontroll. Den som har makt över människors tro kan också kontrollera deras liv. Personer som känner sig vilsna eller upplever sig som obalanserade och otrygga är ofta väldigt mottagliga för de som påstår sig ha en lösning på deras problem.

Problemet är ovissheten som människor upplever och bristen på förståelse över hur livet hänger ihop och fungerar. Om någon erbjuder frälsning och en plats i himmelriket mot att man tror på ett visst sätt, följer vissa regler och lever på ett speciellt sätt, kan det framstå som ett lockande erbjudande. Att någon annan visar vägen och att man slipper behöva ta eget ansvar. Vad det handlar om i praktiken är att man frivilligt lämnar ifrån sig makt och kontroll till religionen. Men eftersom det handlar om ett val kommer man aldrig ifrån att man själv är ytterst ansvarig för sin livsupplevelse.

Många religioner delar liknande egenskaper. Min uppfattning är att tro är något som bör vara fritt, och ovillkorligt. Man ska kunna tro precis vad man vill, och man ska inte behöva uppfylla vissa villkor för att ens tro ska vara accepterad. Men då pratar vi tro, inte religion. För de flesta religioner kräver en hel del av människor i det här livet, mot att man ska få sin belöning för ansträngningarna i nästa liv. För att motivera folk lockar religionerna dels med morötter, samtidigt som de hotar med piska. Man lockar med illusionen om himmelriket, och hotar med helvetet och skärselden.

Men hur ligger det till egentligen, och hur ska man veta vad som gäller? Faktum är att alla svar som du någonsin kommer behöva finns inombords. Det innebär inte att du alltid har tillgång till dem, men när du behöver veta, så kommer du också att få veta och förstå. ”Information on a need-to-know basis.” Det går alltid att söka sanningen inombords. På vissa områden har en del religioner en poäng, men att använda det som argument för att köpa deras patentlösning känns fortfarande tveksamt.

Himmelriket är en illusion, men som med allt annat så skapar man sin egen verklighet. Det man tror är sant kommer man också att skapa genom sitt fokus. Om vi befinner oss i himmelriket eller ej beror på hur vår energi ser ut, och det har ingenting med döden eller livet efter detta att göra. Himmelriket är något som finns inom oss alla när vår energi är fri från obalans, negativitet och känslomässigt motstånd. Himmelriket är den balanserade existensen i en jämvikt med sin omgivning och med universum.

Däremot är det varken ett tillstånd som är 100% positivt eller överjordiskt på något sätt. Om allt var perfekt hela tiden, hur snart skulle man inte bli fullständigt uttråkad av bristen på omväxling och variation? Och hur ska man veta att något är bra om man inte har något mindre bra att referera och relatera till? Vi utvecklas som själar och som människor hela tiden. Eftersom utvecklingspotentialen är närmast oändlig kommer man aldrig bli helt färdig, men kommer bara ta nya steg. Därför är det kanske intressantare att se sin utveckling i relativa termer, istället för absoluta. Att se skillnaden när man tar ett steg, istället för att fundera över var på stegen man befinner sig.

Och även om många av oss har tagit många steg, och de flesta av oss har levt många liv, så är vi fortfarande väldigt omedvetna och saknar fortfarande mycket när det gäller förståelse. Något av det allra mest grundläggande och första som en själ går igenom är att ta sig igenom en process för att uppnå medveten inre balans. Jag och de flesta med mig har inte ens uppnått den här mest grundläggande utgångspunkten. Utgångspunkten som är grunden för all vidare form av högre medvetenhet och utveckling. Vi befinner oss alla precis där det är meningen att vi ska befinna oss i vår individuella utveckling, så det är inget fel i det. Men i ett större perspektiv är våra möjligheter och vår potential nära nog oändlig. Vårt liv och vår utveckling har bara börjat.

Helvetet finns inte heller i den form som det beskrivs i vissa religioner. Det finns faktiskt inte alls, om vi inte väljer att skapa det. Vi kan skapa det genom vår obalanserade energi och hur vi väljer att uttrycka den. De flesta skulle inte skapa ett helvete och lidande medvetet, men de flesta är inte heller medvetna om sitt skapande och vilken kraft och potential de faktiskt sitter på. På alltför många ställen på jorden, och för alltför många människor, finns helvetet, och lidande är en högst påtaglig del av deras vardag. Det handlar om personer som omedvetet väljer upplevelsen och erfarenheten av lidande, för sig själv och andra, för att det är vad de behöver gå igenom för att växa som medvetna varelser. Lidande fungerar också som inspiration för att, på sikt, uppnå en energimässig inre balans.

Den kanske knepigaste frågan att hantera är den om gud. Finns gud, och vad är gud i så fall? Jag har personligen aldrig sett mig som religiös, och tror officiellt inte på gud, men samtidigt känner jag att det är för tidigt, och att jag vet för lite om ämnet, för att stänga dörren helt. Det finns inte heller någon som tvingar mig att välja om dörren ska vara öppen eller stängd. Det är absolut ok att ha den på glänt. Så som universum är uppbyggt och fungerar är det lätt att få känslan att det måste ligga en kraftfull intelligens bakom allt som sker. Och på sätt och vis är jag övertygad om att det gör det, men inte i form av en enhet, utan i form summan av allas vår intelligens, av allas vår energi, som samverkar med varandra genom lagen om attraktion.

Däremot fungerar det att be om det man vill ha. Om man gör det uppriktigt och ärligt, och om drivkraften bakom önskan är positiv och ärlig. Det som händer då är att själva uttalandet, eller tanken, på det man vill ha skapar ett fokus, eller förskjuter befintligt fokus, i riktning till förmån för det man önskar. Och för dess förverkligande. När det under en period var riktigt jobbigt och intensivt för mig bad jag om att få en paus och en kort möjlighet att slappna av i min process för att få samla krafter. Och redan nästa dag upplevde jag en skillnad, och att jag slapp arbeta med min utveckling den dagen. Egentligen finns det ingenting man inte kan be om, men som vanligt handlar det om vad som är den underliggande motivationen och drivkraften. Är motivationen balanserad kommer man sannolikt få det man önskar sig. Är motivationen obalanserad riskerar man att få motsatsen.

Den fråga som jag fortfarande inte kan svara på, är hur liv skapas. Då menar jag inte fysiskt liv, för vi människor kan genom att skaffa barn skapa nya människokroppar. Kroppar som en själ sedan kan ta plats i och ta hand om. Men hur skapas själar? Jag vet tyvärr inte ännu. Jag är övertygad om att svaret finns någonstans inom mig, men å andra sidan kan jag inte säga att det är information som jag egentligen behöver ha just nu. Förståelsen kommer med all säkerhet när jag behöver den, eller är mogen nog att ta emot den.

Motgångar

Kanske önskar man att allt skulle gå bra i livet hela tiden. Att man skulle kunna få vara lycklig och slippa gå igenom motgångar och jobbiga perioder. Och på sätt och vis finns det ingenting som hindrar dig från att uppleva medgång och lycka. Det finns inga gränser för hur mycket medgång som finns tillgänglig, för den som på allvar är mogen nog att kunna ta emot den. Men de flesta av oss är inte där ännu, och därför består livet av en blandning av medgång och motgång.

Medgång har vi när vi har lyckats bygga upp ett tillräckligt starkt fokus för att kunna skapa det vi vill ha, men samtidigt är fri från motstånd som skulle hindra oss från att ta emot det vi önskar. Det är absolut möjligt att ha ett inre motstånd på vissa områden, samtidigt som man är fri från motstånd på andra områden. Det innebär att man kan lyckas väldigt bra med vissa saker, medan det på andra områden verkar fullständigt som förgjort att få till några resultat. Ofta handlar det om områden som väcker starka känslor inom oss. Eftersom motstånd är en sorts känsla/fokus.

Men till skillnad från vanligt, positivt fokus, är motstånd ett fokus som hindrar vårt skapande och håller oss tillbaka, oftast omedvetet. Motstånd är ett starkt fokus på det som vi inte vill ha, vilket innebär att vi omedvetet skapar just de situationer som vi inte vill ha. Utan motstånd skulle man antingen inte skapa någonting, vilket bara är teoretiskt möjligt, eller skapa den verklighet man vill ha. Ett inre, ofta omedvetet, motstånd är enda anledningen att vi behöver gå igenom motgångar.

Logiken bakom det hela är att motståndet påverkar hur din energi och ditt fokus ser ut. I praktiken innebär det att en energi som har ett negativt fokus, antingen vill uppleva en negativ verklighet, eller behöver väckas till medvetenhet om den negativitet och obalans som för tillfället finns i energin. Resultatet är motgångar och en negativ livsupplevelse. Väldigt få personer skulle nog medvetet och frivilligt söka den här typen av erfarenheter, så det handlar mer om ett nödvändigt ont. Ett sätt av livet, genom oss själva, att väcka oss ur vår desillusionerade omedvetenhet.

Antingen förstår vi vad vi gör för fel och rättar till det på ett tidigt stadium. Då behöver vi bara gå igenom små motgångar. Men om vi inte förstår, eller av tjurskallig envishet vägrar att inse problemet, så kommer motgångarna att bli fler och fler och hela tiden öka i styrka och omfattning. Tills vi inte kan blunda för sanningen längre, och tar de steg som behövs för att ändra och balansera vår energi. Det är som att livet vrider om tumskruvarna på en obalanserad person. Tumskruvarna vrids om mer och mer tills lidandet och smärtan till slut får oss att vakna och ifrågasätta vad vi faktiskt håller på med. Ju längre man har gått ner sig i obalans, och ju högre smärttröskel man har, desto fler motgångar behöver man gå igenom för att det ska väcka tillräckligt med medvetenhet.

För att vakna handlar om ökad medvetenhet. Utan medvetenhet har man ingen praktisk makt eller kontroll över sitt eget liv. Är man starkt medveten har man stor praktisk makt och stor potential till skapande. Vad man använder den makten till att skapa beror på vilken energi man befinner sig i. En rent balanserad energi kommer leda till lycka och medgång, medan en obalanserad energi med mycket motstånd kommer leda till motgång och lidande. I båda fallen är man själv skaparen och den som är ytterst ansvarig för det man upplever och går igenom.

Orsaken till motgångar är alltid ett inre motstånd mot sin egen lycka. Motståndet existerar som en integrerad del av ens energi, person och utstrålning, tills man blir medveten om att det finns där. För en känsla och en person är inte samma sak, och de behöver inte ens ha med varandra att göra. Innan man förstått detta kommer man inte bli av med de känslor som symboliserar motstånd. Men när du inser att känslan och du som person inte är samma sak, så kapas kopplingen mellan dig och känslan. Känslan kommer fortfarande finnas där, men när den inte längre får näring och livskraft från ditt, positiva eller negativa, fokus, så kommer den att bli svagare och svagare tills den till slut försvinner. Då vet du att du har släppt det motståndet.

Det är vad det handlar om att släppa sitt bagage, att kapa den energimässiga länken mellan dig och en känsla. När kopplingen är kapad finns känslan fortfarande kvar i dig, men antagligen kan du märka vibrerar med en lite annan frekvens än känslan har. Att det plötsligt har uppstått en liten energiskillnad mellan dig och känslan. Den här skillnaden kan också märkas fysiskt, t.ex. genom att hjärtat verkar bulta kraftigare än vanligt. Det är en naturlig del av processen, och normalt ingenting att oroa sig över.

På kul kan jag passa på att nämna en annan fysisk indikering, som jag tyvärr inte vet mycket om ännu. Det handlar om en signal som ger sig till känna i form av en ton som man kan höra. Första gångerna jag råkade ut för det trodde jag att det var ett tecken på annalkande tinnitus, men nu förstår jag att det handlar om något annat. Det är som att det nästan slår lite lock för örat, och så hör man en svag, men tydlig, ton. Det är så tydligt att det inte går att missta sig när man råkar ut för det. Tonen håller i sig kanske 4-5 sekunder, för att sedan dö ut och försvinna. Det kan hända när som helst, och har för min del tror jag mig kunna koppla samman den här upplevelsen med att jag tagit steg i medvetenhet, eller passerat en av många milstolpar i min utveckling. Tyvärr vet jag inte mer om det här fenomenet ännu, men jag tycker det är så intressant att jag ville nämna det.

Allt det här, och hela fasen att släppa sitt bagage, är en utdragen process, och det kommer att ta tid att bygga medvetenhet och att släppa alla motstånd, men det är en process som måste gås igenom, förr eller senare. Din intuition kommer indikera när det är dags. När det inte längre är möjligt för dig att blunda för sanningen, så kan du inte längre blunda för de obalanser som finns inom dig. Processen kan ta några år eller väldigt mycket längre tid, beroende på hur mycket motstånd man sitter på. I början kan man känna rastlöshet och frustration, över att allt tar så lång tid. Men både rastlösheten och frustrationen är känslor som symboliserar motstånd. Motstånd som gör att processen går långsammare.

Till slut kommer processen bli en naturlig del av din vardag och ditt liv. Även om du noterar framsteg så blir det till slut nästan ointressant hur lång tid det tar och när man kommer vara klar. Det är bättre att inse att det kommer ta otroligt lång tid, men när man nått tillräcklig medvetenhet blir plötsligt alla andra alternativ ointressanta och otänkbara. Din själs inre drivkraft är en drivkraft som önskar inre balans. Och i en balanserad och harmonisk samexistens med sin omgivning, kommer motgångar inte att beröra dig.

Acceptera Maktlösheten

Vissa insikter för med sig andra. Att varje person är den som sitter på det yttersta ansvaret för sin utveckling och sin livsupplevelse, innebär att både makten och ansvaret vilar direkt på den personens axlar. Det innebär också att ingen energimässig förändring kommer att ske inom personen, om inte den förändringen sanktioneras av personen själv. En förändring kommer bara att leda till verklig förändring, om den kommer inifrån, som en insikt, en sanning.

Jag har genom åren gått igenom många, långa perioder som har varit mentalt tuffa. Min känslighet har gjort att jag drabbats väldigt hårt av resultatet av min egen energimässiga obalans. Att jag varit relativt medveten har egentligen bara gjort konsekvenserna mer påtagliga, eftersom det dröjde väldigt länge innan medvetenheten nådde en så hög nivå att den kunde ge mig de insikter som kunde vända utvecklingen för mig. Från något negativt och destruktivt, till något positivt, tryggt och livsbejakande.

Eftersom merparten av mitt liv varit så jobbigt att det mest handlat om en mental kamp för att överleva, så har jag inte haft vare sig ork eller förståelse att kunna ge speciellt mycket till människor i min omgivning. Jag har önskat att någon skulle bry sig, eller att någon skulle dyka upp som kunde hjälpa mig. Men ingen har gjort det och jag har känt mig väldigt ensam med mina problem att passa in i det här livet och få livet att passa mig.

Sen dess har mycket hänt, och idag har jag fått veta sanningen. Jag känner att jag vet hur livet fungerar, hur merparten av allting hänger ihop och varför vissa saker sker, eller inte sker. Jag har fått möjligheten att se den röda tråden och logiken bakom allt som tidigare verkade irrationellt, motsägelsefullt och ologiskt. Men förståelse och insikt är bara början på verklig förändring i praktiken.

Att ändra, och balansera, sin energi kräver tid och ansträngning, även om man förstått teorin. Jag befinner mig idag i den energimässiga balanseringsprocessen. Jag vet inte hur långt jag har kommit och jag vet inte hur långt jag har kvar. Det enda jag vet med säkerhet är att jag inte står kvar på noll, och jag har inte kommit i mål heller. Trots det så har mycket hunnit förändras för mig. Framför allt i teorin, men även delvis i praktiken. Egentligen är det bara de områden där jag har upplevt och fortfarande upplever det största känslomässiga motståndet, som ännu inte genomgått någon märkbar förändring.

Men med förståelsen, insikterna och medvetenheten kommer också förståelsen om hur andra människors negativa livsupplevelser kan härledas till deras energi. Och deras energi kan härledas till deras känslor och tankar. Människor som står mig nära eller som finns i min omgivning och i mitt kontaktnät. Jag förstår att de inte är medvetna om orsaken till de motgångar de tvingar sig själv att gå igenom, och att de inte förstår hur universums samband mellan orsak och verkan ser ut. De saknar den förståelse som jag har. En förståelse som, om de besatt den, skulle kunna vända deras liv upp och ner på ett positivt sätt. De skulle kunna få det så mycket bättre, och slippa så mycket lidande.

Och jag har försökt, trots att min förståelse säger mig att jag borde veta bättre. Jag tänker att om jag berättar för de som behöver veta, hur det ligger till, fungerar och hänger ihop, så skulle de kunna förstå. Att jag skulle kunna hjälpa andra, och därigenom förändra världen till någonting bättre. Det är någonting jag försökt, mot bättre vetande, flera gånger, och det är en smärtsam upplevelse att gång på gång konstatera att världen inte fungerar så.

För mig har det faktiskt varit en av de tuffare insikterna att göra, insikten att jag inte har makten att hjälpa andra. Att jag inte har makten att kunna förändra och förbättra deras liv. Frustrationen att sitta på nyckeln som skulle kunna förändra deras liv i grunden, men utan att kunna lämna över den till dem. För att när man försöker så vägrar de ta emot den, eller också förstår de inte vikten av den, eller hur den ska användas.

Universum är uppbyggt kring ett antal principer. Det är reglerna som strukturerar och beskriver hur universum fungerar. Runt om reglerna finns en stor personlig frihet, men samtidigt är principerna definitiva. Känslor är det fokus som har potential att förändra en människas energi. Samtidigt är det inte möjligt för någon utomstående att kontrollera eller påverka en annan persons känslor. Att det ibland kan verka som att det förekommer beror på att vissa människor tillåter sig att kontrolleras av andra. De lämnar ifrån sig en del av sin egen makt, men det handlar fortfarande om deras eget beslut, och de kan när som helst ta tillbaka den makten.

Det är alltså inte möjligt för mig, eller för någon annan, att hjälpa andra som har det svårt omkring oss. Jag förstår om det är en kontroversiell sanning eftersom den riskerar att gå emot det politiskt korrekta, men en sanning är en sanning, även om den är obekväm eller jobbig att höra. Och en jobbig sanning är oftast skönare att höra än en vacker lögn. Vi har inte makten att hjälpa våra medmänniskor.

Folk som har det jobbigt känner sig ofta provocerade av de som verkar vara lyckligare eller ha det lättare. Det finns också en barnslig trotsighet med önskan om att göra precis tvärtemot när man upplever att någon annan försöker berätta vad man ska göra i en viss situation, eller hur man ska leva. Även om det inte är min avsikt. Min avsikt med den här bloggen är inte att berätta för andra hur de ska leva, utan att förmedla sanningen. Personer som är kraftigt obalanserade kommer dessutom att ha en intuition, som oftare leder dem ”fel”, för att ”fel” upplevelser är det de behöver gå igenom för att genom jobbiga erfarenheter bygga medvetenhet för förändring.

Kanske kan det tyckas märkligt att jag i så fall bryr mig om att dela med mig av mina insikter. Men jag gör det av två anledningar. Dels för egen del, för att jag tycker om att skriva och för att jag ser ett egenvärde i att mina insikter finns samlade på ett ställe, och dels för att informationen ska finnas tillgänglig för personer som kommit så långt i sin utveckling att de är beredda att ta till sig informationen jag förmedlar. För när de gör det, och drivkraften kommer inifrån de själva, då blir mina insikter deras. Då är det inte jag som hjälper dem, utan dem som hjälper sig själva.

De personer som befinner sig i en energi där de är redo för den här förståelsen, kommer attraheras av energin som den här bloggen och mina inlägg utstrålar. Personer som skulle behöva hjälp men som inte har kommit så långt i sin utveckling, kommer inte lockas av den här bloggen, trots att den skulle kunna hjälpa dem. För att de inte är redo, de behöver fortsätta att gå igenom motgångar tills de byggt tillräcklig medvetenhet för att lyckas skapa en drivkraft för förändring.

När den drivkraften finns inom dem, kommer universum att förse dem med de svar och den information som de behöver. Kanske innebär det att de klickar på min blogg, kanske får de informationen på annat håll. Livet fungerar så att man får de upplevelser som man själv, medvetet eller omedvetet, känner att man behöver. Och vad man behöver avgörs av vilken energi man befinner sig i. När man är redo för någonting bättre så kommer man att få det. När man är redo för de svar man behöver för att förstå, så kommer man att få dem.