Religion

Religion är i mångt och mycket ett kapitel för sig. Tro och religion är för mig två helt olika saker. Trott har folk sannolikt gjort i alla tider. Religion är allt som oftast försök att samla och kapitalisera på troende. Inte kanske i första hand för att tjäna pengar, även om det förekommer också, men framför allt handlar det om makt och kontroll. Den som har makt över människors tro kan också kontrollera deras liv. Personer som känner sig vilsna eller upplever sig som obalanserade och otrygga är ofta väldigt mottagliga för de som påstår sig ha en lösning på deras problem.

Problemet är ovissheten som människor upplever och bristen på förståelse över hur livet hänger ihop och fungerar. Om någon erbjuder frälsning och en plats i himmelriket mot att man tror på ett visst sätt, följer vissa regler och lever på ett speciellt sätt, kan det framstå som ett lockande erbjudande. Att någon annan visar vägen och att man slipper behöva ta eget ansvar. Vad det handlar om i praktiken är att man frivilligt lämnar ifrån sig makt och kontroll till religionen. Men eftersom det handlar om ett val kommer man aldrig ifrån att man själv är ytterst ansvarig för sin livsupplevelse.

Många religioner delar liknande egenskaper. Min uppfattning är att tro är något som bör vara fritt, och ovillkorligt. Man ska kunna tro precis vad man vill, och man ska inte behöva uppfylla vissa villkor för att ens tro ska vara accepterad. Men då pratar vi tro, inte religion. För de flesta religioner kräver en hel del av människor i det här livet, mot att man ska få sin belöning för ansträngningarna i nästa liv. För att motivera folk lockar religionerna dels med morötter, samtidigt som de hotar med piska. Man lockar med illusionen om himmelriket, och hotar med helvetet och skärselden.

Men hur ligger det till egentligen, och hur ska man veta vad som gäller? Faktum är att alla svar som du någonsin kommer behöva finns inombords. Det innebär inte att du alltid har tillgång till dem, men när du behöver veta, så kommer du också att få veta och förstå. ”Information on a need-to-know basis.” Det går alltid att söka sanningen inombords. På vissa områden har en del religioner en poäng, men att använda det som argument för att köpa deras patentlösning känns fortfarande tveksamt.

Himmelriket är en illusion, men som med allt annat så skapar man sin egen verklighet. Det man tror är sant kommer man också att skapa genom sitt fokus. Om vi befinner oss i himmelriket eller ej beror på hur vår energi ser ut, och det har ingenting med döden eller livet efter detta att göra. Himmelriket är något som finns inom oss alla när vår energi är fri från obalans, negativitet och känslomässigt motstånd. Himmelriket är den balanserade existensen i en jämvikt med sin omgivning och med universum.

Däremot är det varken ett tillstånd som är 100% positivt eller överjordiskt på något sätt. Om allt var perfekt hela tiden, hur snart skulle man inte bli fullständigt uttråkad av bristen på omväxling och variation? Och hur ska man veta att något är bra om man inte har något mindre bra att referera och relatera till? Vi utvecklas som själar och som människor hela tiden. Eftersom utvecklingspotentialen är närmast oändlig kommer man aldrig bli helt färdig, men kommer bara ta nya steg. Därför är det kanske intressantare att se sin utveckling i relativa termer, istället för absoluta. Att se skillnaden när man tar ett steg, istället för att fundera över var på stegen man befinner sig.

Och även om många av oss har tagit många steg, och de flesta av oss har levt många liv, så är vi fortfarande väldigt omedvetna och saknar fortfarande mycket när det gäller förståelse. Något av det allra mest grundläggande och första som en själ går igenom är att ta sig igenom en process för att uppnå medveten inre balans. Jag och de flesta med mig har inte ens uppnått den här mest grundläggande utgångspunkten. Utgångspunkten som är grunden för all vidare form av högre medvetenhet och utveckling. Vi befinner oss alla precis där det är meningen att vi ska befinna oss i vår individuella utveckling, så det är inget fel i det. Men i ett större perspektiv är våra möjligheter och vår potential nära nog oändlig. Vårt liv och vår utveckling har bara börjat.

Helvetet finns inte heller i den form som det beskrivs i vissa religioner. Det finns faktiskt inte alls, om vi inte väljer att skapa det. Vi kan skapa det genom vår obalanserade energi och hur vi väljer att uttrycka den. De flesta skulle inte skapa ett helvete och lidande medvetet, men de flesta är inte heller medvetna om sitt skapande och vilken kraft och potential de faktiskt sitter på. På alltför många ställen på jorden, och för alltför många människor, finns helvetet, och lidande är en högst påtaglig del av deras vardag. Det handlar om personer som omedvetet väljer upplevelsen och erfarenheten av lidande, för sig själv och andra, för att det är vad de behöver gå igenom för att växa som medvetna varelser. Lidande fungerar också som inspiration för att, på sikt, uppnå en energimässig inre balans.

Den kanske knepigaste frågan att hantera är den om gud. Finns gud, och vad är gud i så fall? Jag har personligen aldrig sett mig som religiös, och tror officiellt inte på gud, men samtidigt känner jag att det är för tidigt, och att jag vet för lite om ämnet, för att stänga dörren helt. Det finns inte heller någon som tvingar mig att välja om dörren ska vara öppen eller stängd. Det är absolut ok att ha den på glänt. Så som universum är uppbyggt och fungerar är det lätt att få känslan att det måste ligga en kraftfull intelligens bakom allt som sker. Och på sätt och vis är jag övertygad om att det gör det, men inte i form av en enhet, utan i form summan av allas vår intelligens, av allas vår energi, som samverkar med varandra genom lagen om attraktion.

Däremot fungerar det att be om det man vill ha. Om man gör det uppriktigt och ärligt, och om drivkraften bakom önskan är positiv och ärlig. Det som händer då är att själva uttalandet, eller tanken, på det man vill ha skapar ett fokus, eller förskjuter befintligt fokus, i riktning till förmån för det man önskar. Och för dess förverkligande. När det under en period var riktigt jobbigt och intensivt för mig bad jag om att få en paus och en kort möjlighet att slappna av i min process för att få samla krafter. Och redan nästa dag upplevde jag en skillnad, och att jag slapp arbeta med min utveckling den dagen. Egentligen finns det ingenting man inte kan be om, men som vanligt handlar det om vad som är den underliggande motivationen och drivkraften. Är motivationen balanserad kommer man sannolikt få det man önskar sig. Är motivationen obalanserad riskerar man att få motsatsen.

Den fråga som jag fortfarande inte kan svara på, är hur liv skapas. Då menar jag inte fysiskt liv, för vi människor kan genom att skaffa barn skapa nya människokroppar. Kroppar som en själ sedan kan ta plats i och ta hand om. Men hur skapas själar? Jag vet tyvärr inte ännu. Jag är övertygad om att svaret finns någonstans inom mig, men å andra sidan kan jag inte säga att det är information som jag egentligen behöver ha just nu. Förståelsen kommer med all säkerhet när jag behöver den, eller är mogen nog att ta emot den.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s