Frågor Och Svar

Nu har jag svarat på alla frågor som har kommit in, och jag har skrivit om alla ämnen som ni har föreslagit. Undrar ni över något mer, eller är nyfikna på min syn på något annat område, kan ni självklart fortfarande höra av er. Tills dess kommer det bli en naturlig paus när det gäller inlägg på bloggen. Jag tycker visserligen det är kul att skriva, speciellt om de här ämnena som jag brinner för, men samtidigt vore det så klart fantastiskt om avsaknaden av frågor beror på att folk börjar känna sig mindre oroliga, rädda, vilsna och helt enkelt tryggare inombords.

Och det är inte omöjligt, för jag tror många av de problem vi ser i världen, och allt jobbigt som människor går igenom, kommer sig av att folk i stor utsträckning upplever sig som vilsna. En vilsenhet som leder till känslor av maktlöshet, frustration, rädsla, ilska, hat, ångest osv. Känslor som tyvärr ofta leder till destruktivt beteende, antingen mot sin omgivning, mot sig själv eller båda delarna. Men kanske är det så enkelt som att ingen förklarat spelreglerna och hur livet fungerar? Hur ska man då kunna uppnå önskat resultat med sitt deltagande? Eller också har man fått lära sig ”fel” regler, av personer som själva är lika vilsna. Och på så sätt fortgår en ond cirkel.

För återkommande läsare här på bloggen är det inte omöjligt att ett mönster nu börjar utkristallisera sig, en röd tråd och en underliggande logik börjar bli synlig. Antingen finns det massor av problem på jorden, eller också finns det i stort sett en enda underliggande orsak till alla de problemen. Antingen är det svårt att veta hur man ska komma till rätta med allt man upplever som ”fel”, eller också finns det en väg som har potential att råda bot på alla de här problemen. För att det innebär att man tar bort bränslet som annars konstant föder och underhåller dem.

Om jag avslöjar att ”rädsla” är den underliggande orsaken tror jag inte det är förvånande för er som brukar läsa vad jag skriver. Jag kommer tillbaka till detta gång på gång, och det gör jag för att det är en så viktig och central del för mänskligheten just nu, och i den process som många befinner sig i, eller kommer behöva gå igenom, de närmsta åren. Svårare är det kanske att köpa att rädsla egentligen inte finns. Den fanns inte innan vi människor uppfann rädslan, och den existerar idag enbart hos de personer som gjort den till en del av sin sanning, genom att tro att den är sann och äkta. Och därigenom ge den näringen den behöver för att fortsätta existera i de här personernas sinne.

Lögnen med rädsla är att det, för oss som själar, inte finns någonting att vara rädda för. Det finns ingenting vi behöver oroa oss för. Det finns ingenting vi måste ta hand om eller göra. Vi har alla evigt liv. Det finns massor av saker vi kan välja att göra, men ingenting vi måste göra. Man kan argumentera att detta inte är relevant för oss som människor, då vi måste äta och vi måste andas osv. Men frågan i så fall måste bli: Vem är du? Är du din själ och en del av universum, livet och kärleken, eller är du din fysiska människokropp? Och om du är båda, vilken är du först och främst? Är du en kropp med en själ, eller en själ med en kropp? I min värld råder det ingen tvekan. Varje människas själ är lika stor som hela universum, lika stor som allt som finns, och den är allt som finns.

Kroppen är fantastisk, men samtidigt enbart ett tillfälligt verktyg som vi har för att uppleva. Och genom att uppleva andra saker, upplever man sig själv. Kroppen finns inne i själen, inte tvärtom. Och meningen är att man till slut ska få möjlighet att uppleva sig själv som ren kärlek. Den rena kärlek som vi alla består av. Kärlek är vår själ, vår själ är kärlek, och den är evig och allt som finns. Det säger sig självt att en så omfattande och avancerad resa i medvetenhet, självuppfattning, förståelse, själslig och andlig utveckling består av många steg, varav varje steg kan behöva sina specifika förutsättningar för att upplevelsen ska bli den vi, direkt eller indirekt, önskar oss.

Vi kommer därför behöva använda många olika fysiska kroppar, och uppleva många olika liv, med var för sig unika förutsättningar och omständigheter, för att nå fram till vårt mål. Vi kan inte räkna med att det ska räcka med ett enda ”verktyg”, det troliga är att vi kommer behöva flera, och sannolikt mer och mer avancerade verktyg/kroppar/liv för att vi ska fortsätta avancera, fortsätta utvecklas och fortsätta växa i medvetenhet. Så länge du känner att din fysiska kropp fyller en funktion för dig kommer du antagligen välja att ta hand om den, genom att t.ex. äta och andas. Men det är i så fall ett frivilligt val, ingenting du, som själ, tvingas göra. Om du inte andas kommer din fysiska kropp förvisso inte överleva, men det innebär bara att du som själ kan välja att återfödas med en annan fysisk kropp, som kanske bättre fyller sitt syfte för dig idag, utifrån var du står i din utveckling just nu.

Poängen är att allt handlar om frivilliga val, det finns ingen som tvingar dig att göra någonting mot din vilja. Du har alltid ett val, och det finns ingenting som du ”måste” göra. De flesta val får kortsiktiga eller långsiktiga konsekvenser, men medvetenhet om dessa är inte samma sak som avsaknad av val och alternativa möjligheter. Och eftersom det inte finns någonting som du måste göra finns det inte heller någonting att vara rädd för. Man kan låtsas att rädslan är verklig, för att njuta av upplevelsen av hur det i så fall skulle kännas, men det betyder inte att rädslan faktiskt är sann.

Den här vetskapen är grunden för hundraprocentig inre trygghet som själ: Det finns ingenting som kan skada dig, det finns ingenting att vara rädd för, det finns ingenting som krävs av dig och ingenting som du måste göra. Du väljer vad du vill göra och uppleva, och du kan göra vad du vill. Du skapar din egen upplevelse av livet och av dig själv, och oavsett vilka vägar du väljer, kommer du alltid komma fram till sist. Det är till och med garanterat, eftersom din resa styrs av kärleken som är inbyggd i allt liv. Kärleken som är allt liv, som är du, och som strävar efter allas bästa och att ge varje individ exakt det de önskar sig eller behöver, i varje enskild situation. Alltid.

Befinner du dig i motstånd eller inre obalans är det grunden för vad livet, vilket är samma sak som du själv, kommer uppfatta att du behöver. Och det kommer att spegla dig, energimässigt, genom att ge dig möjlighet att uppleva just det motstånd utanför dig själv, som du upplever inombords. Det kommer förr eller senare väcka din medvetenhet och öppna upp för andra val, vilket är det som din själ önskar sig allra mest.

Det är så livet och kärleken fungerar, och kärleken uppfyller på det sättet alla människors alla önskningar. Alltid. Och önskningar är de tankar och känslor som kommer direkt från hjärtat, som är din själs önskningar. När du ser eller upplever att en önskning blir uppfylld, njut av tacksamheten över vad du fått, och ta chansen att uppleva, fullt ut, kärleken du känner inom dig när du inser att livet har gett dig den vackraste av gåvor. Gåvan av kärlek, evig och ovillkorlig kärlek.

Annonser

Ondska Och Lidande

En person ventilerade funderingar runt varför det ska behöva finnas ondska och lidande i världen, bara för att det också ska kunna finnas glädje, kärlek och godhet, så jag tänkte prata lite om det. Vår fysiska värld, där vi befinner oss nu, är en relativ värld där det finns ”olika” och där det finns ”skillnader”. I motsats till den verkliga, absoluta världen, som vi egentligen kommer ifrån, där allt som finns är en ”medveten kärlek”, och det finns inget annat. När allt är samma är det väldigt svårt att uppleva vem, och vad, man egentligen är, eftersom allt är samma och det finns ingenting att jämföra sig själv, och sina känslor, med.

Men illusionen av en relativ värld, som vi har skapat tillsammans, där det plötsligt finns någonting att jämföra sig själv med, råder bot på nyfikenheten och önskan att få uppleva vem man är, i förhållande till något annat, som man inte är. Önskan att inte bara få veta, utan också få uppleva, vem man är. Det är syftet med den relativa världen, men det går inte att uppleva allt den har att erbjuda på djupet, om vi vet om att det egentligen bara är en illusion. Därför har vi förmått oss själva att glömma. Glömma vem vi egentligen är, var vi egentligen kommer ifrån, vad vi har skapat och varför, för att kunna utforska den här nya världen nära nog nollställda. Det ger nämligen en bra plattform att uppleva saker, förstå sammanhang och dela med oss till varandra. För att det finns fler av oss är också en illusion. I en absolut värld är vi alla del av en och samma själ. I den relativa världen upplever vi illusionen av att vara åtskiljda från varandra.

Man kan också uttrycka det som att man måste veta vad ondska och lidande är för att veta vad kärlek är. Genom att veta vad kärlek inte är, kan man förstå vad kärlek är. Och man kan bara uppleva kärlek om man förstår vad dess motsats är. För att kärlek ska kunna finnas måste motsatsen finnas. Det är inte helt sant, men det är ett ganska tydligt sätt att se det, och jag tror det gör principen enklare att förstå. För att veta vad vitt är, måste svart finnas, och alla andra nyanser av grått och alla andra färger, som inte är vitt.

Ondska fyller alltså en funktion i världen, och många går igenom perioder eller liv där man upplever att det är jobbigt, och där man upplever kärlekens motsatser. Och det som händer är att man lär sig väldigt mycket av det. Om man inte lär sig får man gå igenom samma sak om och om igen, tills man till slut blir medveten och visar att man har förstått. Visst kan man tycka att det skulle vara trevligt att bara ha det bra hela tiden, men å andra sidan skulle man inte lära sig speciellt mycket av det, och man skulle inte utvecklas som människa eller som själ. Det är genom motgångarna vi växer brukar man säga, och det ligger något i det. Visst känns det mer fantastiskt att uppnå någon av sina drömmar om man vet att man fått kämpa lite, och fått övervinna en del svårigheter och motgångar, för att komma dit.

Hur nära lidandet man behöver leva för att förstå dess motsats beror på hur långt man har kommmit i sin själsliga utveckling, och hur mycket man har förstått av världen och av sig själv. Det innebär att ju kortare väg man har hunnit gå, desto sannolikare är det att man behöver gå igenom någon form av ondska för att utvecklas. Och det behöver inte enbart handla om att utsättas för lidande, det kan lika gärna handla om att utsätta andra för lidande. Vilket innefattar en liknande energi, men från olika perspektiv, vilket kan ge ännu bättre och djupare förståelse. Ju fler perspektiv man förstår, desto bättre. Ofta sker detta under flera liv, och för många av oss är kanske det värsta redan avklarat.

Men att vi fortfarande inte lärt oss vad det faktiskt handlar om, och vad det är vi upplever, kan man förstå genom att se alla de problem som vi upplever runt om i världen. Att det fortfarande finns människor som behöver gå igenom de svårigheterna för att växa tillräckligt mycket för att förstå att de när som helst kan välja något annat. Och det gäller för alla tänkbara perspektiv som folk genomlever i världen just nu. Inte bara de problem det innebär att t.ex. vara fattig, utan också de problem det innebär att vara rik. Det är olika sidor av samma mynt. Så länge man upplever problem och motgångar har man inte fullt ut landat i en inre balans. För när man gjort det kommer man märka att ens omvärld också blir balanserad. För ens inre upplevelse skapar ens yttre upplevelse.

Och ju längre man kommer i sin själsliga utveckling, och ju närmare energimässig balans man kommer inombords, desto mer förstår man att man inte behöver gå igenom det som är jobbigt, och man behöver inte uppleva lidande längre. För att man redan har lärt sig det man ska lära sig av sådana upplevelser. Man har redan tagit de steg man ska ta. Man har redan valt ”fel” tillräckligt många gånger för att förstå vinsten av att välja ”rätt”, och man förstår att det är varje människas möjlighet och fria val.

Samtidigt behövs förstås fortfarande någon form av ondska och lidande som en referenspunkt, för att man till fullo ska kunna uppleva och känna kärlek, men det behöver inte längre vara något som direkt drabbar dig. Om det är något som drabbar andra, kan din förståelse för deras upplevelser vara din referenspunkt. Men det slutar inte där. När fler och fler finner sin egen inre trygghet och verkar i en mer kärleksfull energi på jorden behöver vår nödvändiga referenspunkt inte längre befinna sig ibland oss här på jorden. Den kan vara någon annan planet i något annat solsystem, eller någon annan galax.

Men det stannar inte där heller, för referenspunkten behöver i en avlägsen framtid inte vara någonting som sker där och då. Det kan räcka med att minnet av ondska och lidande som skett någon gång i historien fortfarande lever. Så länge det gör det så har vi en referenspunkt för den kärleksfulla energi som vi vill uppleva och befinna oss i. Planen är ju att hela universum till slut ska samlas i en och samma energi, den av ren kärlek. Då kommer ondska och lidande enbart att existera i våra minnen, inte som en del av vår fysiska verklighet. Helt enkelt för att man redan vet vad det innebär. Man önskar inte längre uppleva det, och då väljer man något annat. Man väljer det som man önskar och drömmer om.

Det är därför det är så viktigt att inte glömma det lidande och den ondska som vår historia vid olika tidpunkter har visat oss, och det vi som själar har lärt av det vi då gick igenom. För så länge minnet och förståelsen lever behöver vi aldrig uppleva samma sak igen. Det är först när vi glömmer vad vi varit med om och när vi glömmer vad vi lärt oss som universum måste påminna oss, genom att låta oss genomlida samma sak igen. Vilket i så fall är vårt omedvetna val som mänsklighet, och vår gåva till oss själva av en möjlighet till ökat medvetande. Men valet är ditt, mitt och mänsklighetens. Vi kan alltid välja något annat än lidande och ondska, något roligare och något vackrare.

(Fortsätt att skicka in frågor, funderingar och förslag på ämnen för kommande inlägg. Jag tittar på dem så snart jag har möjlighet och jag är väldigt tacksam för varje bidrag.)

Karma (del 2)

Att lika attraherar lika kan man också se som en sorts karma. Problemet där är som sagt när man inte har koll på vilken energi man befinner sig i, och vilken energi man agerar utifrån. Det är då missförstånd, missuppfattningar och konflikter uppstår. När man inte känner sig själv tillräckligt bra, och inte är medveten om vad som är gömt bakom sitt agerande. Vad som är grunden, och varför man gör som man gör. Det här är speciellt påtagligt för personer som bär på mycket känslomässigt bagage. Bakom deras agerande finns ofta massor av ouppklarade känslor, som på ett eller annat sätt bottnar i rädsla. Det skapar ofta upplevelsen av att vara missförstådd, av att inte nå fram, upplevelsen av konflikter och känslan av att inte lyckas skapa det man önskar sig.

Det är också så att allt levande har ett fritt val, oavsett om vi väljer att använda oss av det valet eller ej. Valet vi har, skulle inte vara fritt om det väntade oss belöningar, eller bestraffningar, beroende av vad vi väljer. Då skulle det finnas ett rätt val och ett fel val, och vi skulle i praktiken inte vara speciellt fria i vårt val. Sen finns det fler problem med ett liknande resonemang, särskilt när koncept som ”rätt” och ”fel” egentligen inte finns. Vi människor har hittat på de koncepten, och hur definitionen ser ut beror på vem du frågar.

I en del frågor finns det däremot en stor enighet runt definitionen, som t.ex. att det är ”fel” att döda. Men så länge det finns minst en person som tycker annorlunda, att det kan finnas situationer när det är ”rätt” att döda, så är det inte en universell sanning. Det är en relativ sanning, som utgår från varje människas inre sanning, vilken är unik och beroende av vem du frågar. Eftersom det inte finns något som är rätt och fel kan det inte heller finnas belöningar eller bestraffningar beroende av vilken väg vi väljer att gå.

Konsekvenser är inte riktigt samma sak, även om det finns likheter. Konsekvenser handlar om att den energi du skickar ut, är den energi du kommer attrahera. Konsekvenser är också ett mer påtagligt resultat av vem man väljer att manifestera sig som, vem man väljer att vara i varje stund. Syftet med konsekvenser är att ge feedback, för att väcka medvetenhet och förståelse, för att därigenom komma vidare i sin själsliga utveckling. Konsekvenser är alltså ditt eget val, och precis som allt annat, något som du ger dig själv. Det är en möjlighet, bland många, för dig att se din egen energimässiga spegelbild, genom att du utifrån den energi du attraherar ser vem du själv är, och i vilken energi du befinner dig just för tillfället.

På samma sätt som det inte finns något ”rätt” och ”fel”, finns det inte heller något ”ont” och ”gott”. Det är också koncept som vi människor har hittat på, och som allt vi försöker måla upp i svart och vitt, fungerar det inte speciellt bra, eftersom koncepten är relativa beroende av varje människas individuella sanning. Därför är det problematiskt om man i sitt agerande försöker att göra ”gott”, utifrån att ett sådant agerande skulle ha ett egenvärde, eller vara mer värt något annat agerande. Eller att det skulle bidra till en bättre karma.

Det stora problemet är att det är så svårt att veta vad som är gott, och som människor saknar vi dessutom helhetsbilden. Vi ser inte alla konsekvenser vårt agerande får för de människor det berör, direkt eller indirekt, och i alla tänkbara steg. Vi ser oftast bara det som är närmast oss och är bara medvetna om den ögonblickliga responsen vi får. Och ibland knappt ens det. Skänker man en slant till någon på gatan, kan det vara precis vad den personen behöver för att äntligen uppfylla sina drömmar om ett bättre liv.

Men det kan lika gärna vara ytterligare ett incitament att indirekt fortsätta hålla fast personen i hjälplöshet och passivitet. Plötsligt med ännu sämre möjligheter att ta sig ur sin situation och ta tag i sina problem. Min poäng är att det är nära nog omöjligt att med säkerhet veta vad som är ”gott” och vad som är ”ont” om man försöker följa de definitioner man uppfostrats att få lära sig, speciellt på lång sikt, och om man ser till en större helhet.

Som tur är finns det en lösning, och det är att släppa det du har lärt dig utifrån och börja lyssna inåt, på dig själv. Fråga inte vad sanningen är, fråga vad som är DIN sanning. Gör det när du står inför val, och lita på känslan du får. Känslan är din vägledare och den berättar vad kärleken skulle gjort i samma situation. Följer du då den känslan, så följer du din egen sanning. Då kommer du också sakta men säkert agera mer och mer utifrån energi, och din kommunikation med din omvärld kommer att vara den mellan energier. Då behöver du inte fråga dig själv vad som är gott eller ont, du lyssnar bara vad din energi säger och hur det känns inombords. Känns ett val lätt och självklart, eller tungt och jobbigt?

När du agerar utifrån din energi, och din energi är kärlek, kommer dina handlingar ha ett rent och ärligt uppsåt. Det uppsåtet kommer prägla de konsekvenser dina val får, i både stort och smått. Om du agerar utifrån din energi, och din energi är rädsla, kommer konsekvenserna du direkt, eller indirekt, får erfara symbolisera en väckarklocka. En väckarklocka som uppmuntrar dig att släppa allt bagage och släppa all rädsla. Att förstå att rädslan inte är verklig, och att den inte behöver vara en del av din sanning. Ett incitament till förändring, och ett förslag om att du skapar dig själv i en ny och mer utvecklad version. En version vars energi består av mera kärlek, liv och frihet.

(Fortsätt att skicka in frågor, funderingar och förslag på ämnen för kommande inlägg. Jag tittar på dem så snart jag har möjlighet och jag är väldigt tacksam för varje bidrag.)

Karma (del 1)

En person uttryckte sina funderingar runt tanken om karma är någonting som existerar, och hur det tycktes främmande och konstigt om det inte skulle vara så. Jag har inte skrivit om karma tidigare, så det kanske just därför är på tiden. Tanken om karma kan man se som att summan av allt gott eller ont handlande utgör grunden för om man har att se fram emot belöning eller bestraffning i framtiden, eller i kommande liv. Att det positiva eller negativa man har varit ansvarig för är något man tar med sig, som en lätt eller tung ryggsäck. En ryggsäck som man bara kan bli av med genom att balansera den, genom att förr eller senare kompensera för sitt tidigare och historiska agerande.

Det är en intressant tanke som hos många människor har fått fäste. Tanken om att ifall man gör gott kommer man förr eller senare bli belönad för detta, och om man gör ont kommer man förr eller senare bli bestraffad för detta. Som med många andra fenomen ligger det både en viss sanning i det, men samtidigt förekommer också missförstånd. Jag tänkte att vi skulle titta på de delar jag ser som sanna, och samtidigt försöka reda ut några av de vanligare missförstånden.

Det är sant att dina gärningar, tankar och känslor definierar dig och speglar vem du är i varje stund, i varje nu. Men samtidigt är du hela tiden fri att välja något nytt, något du inte valt tidigare, och du är fri att göra det helt utan belastning av vem du varit eller vad du gjort tidigare. Det vill säga om du inte faktiskt väljer att känna en sån belastning, vilket också är din fria rätt att välja.

Den du idag väljer att vara, och visa att du är, behöver alltså inte ha någon koppling till vem du varit vid någon annan tidpunkt i historien. Det kommer aldrig vara samma person, men det är två alternativa versioner av samma själ. Som existerar i två olika tider, i två olika nu. Vilket blir extra spännande när tiden inte existerar, om ”nu” är allt som finns. Allt som kan hända har redan hänt. Och alla tänkbara versioner av varje själ existerar i detta nu, men i vad man skulle kunna se som olika dimensioner eller olika universum. Men det var något av en utsvävning och avvikelse från ämnet.

Varje person är sin själ, och själen är sin energi. Den energin berättar vem du är, och var du står någonstans i din utveckling. Något som till stor del beror på vad du varit med om, och vilken lärdom och förståelse du dragit av dina upplevelser. Har en upplevelse inte gett dig den förståelse och den insikt som var meningen att den skulle ge dig, är det sannolikt att du behöver gå igenom samma sak igen, eller något liknande, för att kunna avancera i din utveckling, och i din skapelseprocess. Samtidigt finns det ingenting som säger att du måste avancera, men om du inte gör det kommer du vara fast i de upplevelser, tankar, mönster och känslor som du befinner dig i just nu. Och mycket talar för att du, till slut, antagligen kommer tröttna på det du alltid får uppleva och vilja uppleva något nytt, se något nytt och lära dig något nytt.

Att avancera i sin personliga utveckling är också en inbyggd drivkraft hos allt levande. Och allt lever, även stenar, berg, hav, osv. Drivkraften som vill att du ska hitta hem och som hjälper dig att göra det. Hem till en energi av ren kärlek, för det är det allt livet består av, även om vi inte kommer ihåg det, och det finns ingenting som inte är liv. Att utvecklas är i lika stor utsträckning en process för att komma ihåg och minnas. Minnas vem man är, var man kommer ifrån och vad man gör här. När man kommit dit kommer man återigen att vara den medvetna kärlek som allt liv egentligen är, och som du egentligen är.

Och när allt levande befinner sig i samma energi kommer det inte vara någon skillnad på oss, det kommer inte finnas några gränser mellan oss, mellan vad som är du och vad som är jag, och vi kommer alla vara ett med varandra och med allting. Därifrån kommer vi sen skapa nya universum, tillåta oss att glömma igen för att påbörja nya resor. Resor för att återigen få uppleva oss själv som den kärlek vi är, inte bara teoretiskt, utan praktiskt och fysiskt, genom att gå igenom en ny resa och utveckling i medvetenhet. Och man gör det för det underbara i själva upplevelsen, det är det som är poängen. Det är livets andetag, och allt går i cykler. Först andas det ut, och sprider sin energi i alla möjliga olika varianter, därefter andas det in, och allt liv enas i en och samma energi igen. Det är otroligt spännande faktiskt.

Nästa del av karma som är sann är att även om vi har vår fria vilja att göra vilka val vi vill, utan hot om bestraffningar eller löften om belöningar, så får alla val alltid konsekvenser. Ibland kan man i förväg ana sig till konsekvenserna, och till och med låta tanken på dem påverka sitt val. Ibland är konsekvenserna svårare att förutsäga. Allt är dessutom relativt. Du ser världen med dina ögon, medan en annan människa ser världen med sina ögon. När ni delar en och samma upplevelse är det inte omöjligt att ni känner olika inför den, och tolkar den och dess konsekvenser olika.

Försöker man vara snäll mot någon som ser ditt agerande med helt andra ögon, finns alltid en risk att konsekvensen du får erfara från den andra personen inte blir vad du hoppats. Vilket självklart har med den andra personen att göra, inte med dig, så vida du hade ärliga avsikter mot dig själv och din egen sanning. Men sen är det också så att liknande energier dras till varandra, och liknande upplevelser och känslor dras till varandra. Agerar man av uppriktig kärlek är uppriktig kärlek svaret man får tillbaka. Agerar man, som man tror, kärleksfullt, men egentligen utifrån rädsla, så är någon form av respons som är grundat i rädsla sannolikt vad man kommer erfara att man får tillbaka.

(Fortsättning följer…)

(Fortsätt att skicka in frågor, funderingar och förslag på ämnen för kommande inlägg. Jag tittar på dem så snart jag har möjlighet och jag är väldigt tacksam för varje bidrag.)

Meditation

Jag fick frågan om inte en kortare beskrivning av processen att finna sitt inre lugn, kan sägas vara meditation. Men jag skulle inte säga att det är riktigt samma sak. Däremot skulle meditation kunna vara ett steg på vägen. Det kan också skynda på processen, i och med att meditation ofta leder till att man öppnar upp mer, och att man släpper lite på det motstånd som de flesta automatiskt känner av, inför att ge sig in i något som de vet kommer att bli jobbigt och som kommer att kräva mycket av dem.

Samtidigt kan man meditera hur mycket som helst, men om man inte släpper fram de undertryckta känslor man har, så skjuter man fortfarande bara arbetet framför sig. Meditation, mindfullness, yoga osv. är ingen garanti för att lyckas göra upp med sitt känslomässiga bagage. Det är inte det som är nyckeln, även om det kan vara ett verktyg för att skynda på processen. I slutänden handlar det alltid om att vara öppen för att släppa fram, och våga konfrontera, alla känslor och tankar man har förträngt eller stängt in, och att acceptera och tillåta dem att finnas. Först då kommer de tappa sin makt över dig. För först då kommer du märka att du inte längre är rädd för känslorna och tankarna. Du ser att de finns där, och du accepterar det, men de betyder ingenting speciellt för dig längre.

Samtidigt kan meditation och liknande aktiviteter absolut vara ett steg på vägen, och som med allt annat kan det vara berikande så länge man missbrukar dem, tex genom att använda dem som ett verktyg eller en ursäkt att fortsätta blunda och slippa behöva ta tag i sig själv, sitt liv och sina problem. Det som är meditationens styrka är att man, genom att fokusera på sig själv och sin egen kropp, och koppla bort resten av världen, tillfälligt rensar bort många av de mindre väsentliga saker som annars konstant önskar en del av din uppmärksamhet. Därför kan du vara mer uppmärksam på dig själv, vad du verkligen upplever, tänker och känner inombords. På det sättet öppnar man upp för en högre medvetenhet, som definitivt kan vara av värde för att förstå vad som händer, och vad man går igenom. När man stängt av allt onödigt brus utifrån blir det som kommer inifrån tydligare, och man blir mer medveten om det, om alla små detaljer och nyanser.

Att meditera innebär ofta både fysisk och psykisk avslappning. Som jag nämnt tidigare kan en persons bagage ses som anspänningar i personens energi. Är man spänd psykiskt spänner man sig ofta också fysiskt. Om man testar att se sig omkring bland människor man möter så är det få personer som känns helt avslappnade inombords. Ofta kan man både se och känna att de spänner sig på ett eller annat sätt. Det är känslor, tankar och upplevelser som de inte tagit tag i och som de inte vill kännas vid. Det är spår av allt de bär på, som de fortfarande är rädda för. Oftast utan att vara medvetna om det själva. De känner att något inte känns bra, men de förstår inte vad det är, eller varför. Man kan vara kärlek utan att spänna sig, och fortfarande vara avslappnad, men alla andra starka känslor innebär att man på något sätt spänner sig eller går in i motstånd, mot sig själv, mot världen och hur man uppfattar att den ser ut.

I det läget är det inte konstigt om övningar som involverar avslappning i olika former kan fylla en funktion. Slappnar man av fysiskt släpper också lite av den psykiska anspänningen. Och när den släpper så öppnar man också upp sin energi och sin själ, istället för att stänga in den och bygga murar runt omkring sig. Och först när man river sina murar kan energin röra sig fritt mellan dig och omvärlden. Och först då kan en naturlig balanseringsprocess ta vid där energiskillnader kan jämnas ut. Det är som ett kylskåp som kan vara kallt för att det stänger ute omvärlden och dess temperatur. Öppnar man kylskåpsdörren kommer temperaturskillnaden att utjämnas.

Meditation kan också vara något som man kan njuta av oavsett om man har hittat sin inre balans eller ej, på samma sätt som man kan njuta av en promenad i solen, ett varmt bad eller krypa ner mellan nybäddade lakan. Det kan vara livskvalitet och det kan vara ett sätt att koppla av från omvärlden och vardagens bekymmer. Ett sätt att nollställa sin stressnivå och ladda sina batterier. Till skillnad från andra saker som man kan ägna sig åt för avkoppling så handlar meditation om att du möter dig själv på ett mer personligt plan. Du avsätter tid till avkoppling tillsammans med dig själv. Meditation kan vara ett sätt att umgås med och lära känna sig själv. Utan några krav.

När man går igenom processen, som jag beskrivit tidigare, för att hitta sitt inre lugn och sin trygghet kan man också med fördel sitta, eller lägga sig ner, och blunda för att stänga ute så många externa distraktionsmoment som möjligt. Allt för att frigöra så mycket uppmärksamhet som möjligt för att kunna fokusera på sin upplevelse, sig själv och sitt inre. Visst skulle man kunna kalla det för en sorts meditation, men jag har inte velat göra det för att jag ser en poäng att hålla isär begreppen, även om gränsen för deras definitioner må kunna sägas vara flytande. Att gå igenom processen för att balansera sin energi och finna sin inre trygghet är en sorts utdragen och återkommande meditation. Men att meditera är inte nödvändigtvis samma sak som att göra upp med, och konfrontera, sitt känslomässiga bagage.

Samtidigt finns det inga definitiva regler, och varje människa har sitt perspektiv, och varje perspektiv är unikt. Meditation fyller helt klart en viktig funktion i många människors liv, och det kan absolut vara en väg att testa. Det finns inget som är universellt rätt eller universellt fel. Det som är intressant är att öppna upp för vad just du känner, och vad som är din sanning. Och att låta sanningen ändra sig om känslan ändrar sig. Det är bara du som vet vem du är, och vem du vill vara. Det som fungerar för dig, är troligtvis din sanning, och därmed rätt för dig, oavsett vad någon annan säger, tycker, tänker eller hävdar. Tro på dig själv. Lita på ditt eget omdöme och din egen känsla. Den är ditt hjärtas vägvisare.

(Fortsätt att skicka in frågor, funderingar och förslag på ämnen för kommande inlägg. Jag tittar på dem så snart jag har möjlighet och jag är väldigt tacksam för varje bidrag.)

Självkänsla (del 2)

Så kombinationen av att man får lära sig att okritiskt lita på andra, tillsammans med att man inte får lära sig att tänka efter själv, och lita på sin egen känsla och sitt eget omdöme, när det gäller vad som är rätt och fel, skapar en situation som liknar den vi ser i vårt samhälle idag. Där man inte vågar lita på sig själv, men istället hamnar i beroendeställning hos andra. Då blir det också naturligt att ställa många krav på de personerna, eftersom man inte vet något annat sätt att få sina önskemål uppfyllda. Så vi har en värld med många krav, från alla möjliga håll, och barn som uppfostras in i beroende, beroende av andras välvilja, agerande och bekräftelse osv. Man kan säga att samhället fostrar ”svaga” individer, för att de skräms av starka och självständiga personer. Över såna människor kan man nämligen inte ha någon makt eller kontroll.

Det må vara en försiktig avvikelse från ämnet, men min poäng är att det finns väldigt mycket runt omkring oss, när vi växer upp, som gärna leder oss in på en väg av dålig självkänsla, känslan av maktlöshet och att vara utlämnad och beroende. Indirekt uppmuntras vi ofta att försätta oss själva i den situationen. Det är därför inte konstigt att många också hamnar där. Och för att ta sig ur den krävs att man blir så medveten, att man ifrågasätter sanningshalten, i den bild man när av vem man är, och vilket värde man ger sig själv. Är bilden sann? Är den sann för mig? Vems sanning lever jag efter idag? Tror jag verkligen på den? Överensstämmer den med vem jag innerst inne vet att jag är?

Dålig självkänsla handlar, som så många andra jobbiga upplevelser om rädsla. Rädsla för att inte duga i andras ögon, för att inte räcka till som man är. Tron att man måste ge något mer, för att vara tillräcklig. Men rädslan får möjlighet att påverka dig, enbart för att du glömt bort vem du egentligen är, vad världen är, och vad du gör här. Du har glömt poängen med varför du lever, och du har uppfostrats att ifrågasätta, inte andras sanningar, utan din egen. Att köpa ett sånt tankesätt är att ta avstånd ifrån sig själv, från sin egen själ och från sitt eget hjärta. Och från sin egen kärlek till sig själv, sin omvärld och till livet. Och det avståndet känns, och gör ont inombords.

Och när man uppfattar att man är avskild från sig själv uppfattar man också att man är avskild från andra och deras gemenskap, från livets gemenskap. Och ensamheten man upplever till följd av det skapar ett ännu större behov av att vara till lags, anpassa sig osv. för att bli en del av gemenskapen. Men genom att lägga makten över ditt eget välbefinnande och din egen lycka i andras händer berövar du dig själv makten över ditt eget liv. Och en person som uppfattar sig som maktlös och utlämnad åt andra sätter inte heller något högt värde på sig själv som person. Man förstår inte att känslan av rädsla, ensamhet och maktlöshet bara är en illusion och en del av livets skådespel.

Det är inte möjligt att vara ensam för vi är alla en och samma själ. Det är inte möjligt att vara rädd, för den själen består av ren kärlek, som är motsatsen till rädsla. Och det är inte möjligt att vara maktlös, för vår gemensamma själ är allt som finns, och eftersom den är ren kärlek kommer den alltid att uppfylla sina egna önskningar, dina önskningar, utifrån dina tankar om vem du är och vem du önskar vara/skapa i varje sekund, och i varje nu. Du ger allt det här till dig själv, alltid, utan undantag. Du sitter på den ultimata makten. Varje människa är Gud i sitt eget universum, i sin egen verklighet och i sitt eget liv.

Men det skulle inte vara möjligt att uppleva sig själv som den man är, om man inte, oftast genom upplevelser, förstått vad man inte är. Och där någonstans befinner sig just nu mänskligheten, man befinner sig i en upplevelse av något som man inte är, som t.ex. dålig självkänsla, som inte stämmer överens med själens uppfattning om sig själv. Men den jobbiga upplevelsen behöver inte pågå längre än tills man förstått och blivit medveten om att ”det här är inte jag”. Då kan den sluta på ett ögonblick, och bana vägen för en ny vackrare, och mer kärleksfull värld, och upplevelse av den världen.

(Fortsätt att skicka in frågor, funderingar och förslag på ämnen för kommande inlägg. Jag tittar på dem så snart jag har möjlighet och jag är väldigt tacksam för varje bidrag.)

Självkänsla (del 1)

När jag var yngre gick jag igenom en lång period med dålig självkänsla. Jag förstår att jag inte är ensam om det, och jag har blivit ombedd att skriva om ämnet. Även om livet kan verka otroligt komplicerat, så är min erfarenhet att det blir väldigt enkelt och logiskt när man gräver lite djupare under ytan. Därför är det möjligt att mycket av det som jag kommer skriva nu är sådant som delvis tagits upp i tidigare poster. Samtidigt är det av så otroligt stort värde för varje ny människa man kan nå fram till, att varje repetition är av värde. Är det något jag brinner för så är det möjligheten att hjälpa så många människor som möjligt att hitta sig själv, sin egen sanning och en fullständig trygghet inombords.

Som med allt annat så är det du som bestämmer vad du vill uppleva. Varje person är Gud i sin egen verklighet. Skapandeprocessen startas av en tanke och blir verklighet när man tror på tanken, och verkligen går in i känslan. Man låter den ta över. Om alla levande varelser är ”fabriker” av skapande så skulle jag säga att medvetenheten om att det är så, i många fall är närmast obefintlig. En utbredd missuppfattning är att livet är något som ”händer” dig, inte att det faktiskt är något som du ”skapar”, något som du får att hända. Därav ett passivt skapande, som i hög utsträckning utgår ifrån okontrollerade känslor, som man upplever sig utlämnad åt. Känslor som man tar till sig utifrån, genom vad andra gör, säger eller vad man får uppleva. Det blir liksom omvänd ordning. Man låter upplevelser väcka känslor, utan att förstå att känslorna skapar upplevelserna. Så man blir fast i en ond, eller god, cirkel.

En annan beskrivning av självkänsla är att det handlar om vilket värde du sätter på dig själv, som person och människa. En person med dålig självkänsla ser ett lågt värde hos sig själv och i sin egen person, medan en person med god självkänsla ser ett högt, eller oändligt värde i sin egen person. Och sanningen, när man hittar fram till den, är i mina ögon att varje person har ett oändligt värde. Och det gäller alla. Och det hänger ihop med att vi alla är del av en enda själ, och att den själen är det enda som faktiskt existerar, men det är en annan diskussion.

Så alla har ett oändligt värde, och om de förstod det, trodde på det och verkligen gick in i känslan, som en sanning, skulle dålig självkänsla inte existera längre. Mer än i minnet av hur det en gång var, och hur man en gång kände. När man inte förstod bättre. Så varför ser och förstår människor inte sitt eget värde?

Återigen kommer vi tillbaka till människors bild av världen. Den bild vi har fått oss indirekt påtvingat, utifrån hur föräldrar, skola, samhälle, filmer, musik, tv osv har uppfostrat, och nästan hjärntvättat, oss. Men allt bygger på att vi varit mottagliga för den påverkan utifrån. Och det är man när man inte är medveten om sanningen och inte förstår bättre. Poängen med livet är att få uppleva sig själv utvecklas, att hela tiden gå från någonting lägre till någonting högre. Som själ utvecklas man hela tiden, men när man reinkarnerar som människa nollställs man delvis, i det avseendet att man temporärt glömmer det man egentligen vet, och egentligen förstår.

Anledningen till det är att man annars inte på djupet skulle kunna uppleva livet och alla dess fantastiska möjligheter. Om man går på en teaterföreställning kan man njuta av den för att man vet att det inte är på riktigt, det är bara ett skådespel. Men det innebär också att man inte kan ta det som händer på scenen riktigt på allvar. När allt kommer omkring spelar det man ser inte någon roll. Man går inte in i känslan och handlingen på fullt allvar, och med alla sina sinnen. Då får man inte heller den genuina och äkta upplevelsen tillbaka, och man känner inte de intensiva, genuina och äkta känslorna som ibland kan vara alldeles underbara. Men om teaterföreställningen utspelades ute på gatan och man aktivt drogs med in i handlingen, utan att veta att allt faktiskt bara var på låtsas, då skulle känslan bli en helt annan, mycket djupare och mer äkta. Mer fylld av liv.

Och livet fungerar på samma sätt. Det är inget annat än ett skådespel regisserat av vår själs tanke om sig själv. Om vi visste att det var ett skådespel skulle vi inte ta det på allvar. Då skulle vi inte heller få tillgång till den ultimata njutningen och upplevelsen av kärlek. Vi skulle inte lära oss av det vi går igenom, och vi skulle inte utvecklas på samma sätt. Därför föds man som ett blank papper, även om minnet av vem man är finns kvar, om än djupt inbäddat längst in i ens hjärta.

Det är därför man är så öppen och formbar som ung. Och som samhälle och mänsklighet talar vi om för våra barn vad som är rätt och fel. Vad vi tycker är rätt och fel, inte nödvändigtvis vad som stämmer överens med deras egen känsla och sanning. Vi lär dem inte att känna efter själva och komma fram till vad som är sant för dem. Vi talar om för dem vad de ska tycka, tänka och tro, ofta utan att ens veta själva varför, eftersom vi själva blev uppfostrade på samma sätt. Inte sällan av människor som i sin tur lidit av dålig självkänsla och projicerat sin negativa bild av världen, och av sig själv, på nästa generationen.

(Fortsättning följer…)

(Fortsätt att skicka in frågor, funderingar och förslag på ämnen för kommande inlägg. Jag tittar på dem så snart jag har möjlighet och jag är väldigt tacksam för varje bidrag.)