Det Man Inte Kan Påverka

Jag skriver ofta att man har makt att skapa allt man vill ha, och att man därigenom själv alltid väljer vad man vill uppleva. Det är förvisso sant, men eftersom det är du som ”själ”, inte som ”människa”, som bestämmer, kan det ibland, med all rätt, upplevas som en sanning med modifikation. Som själ har du absolut möjligheten att skapa precis det liv du vill leva. Grunderna för det livet fastställs av själen redan innan den fysiska människan, som ska genomgå upplevelserna, föds. Detaljerna, och mycket runt omkring, lämnas ofta fritt, men däremot bestäms huvuddragen för vad just det här livet ska innehålla.

Själen är inte alltid mest intresserad av det enklaste och roligaste tänkbara livet. Själen är oftast mer intresserad av att utvecklas och växa som person. Vilket allt som oftast innebär tuffare och mer strävsamma liv. Att komma hit och enbart njuta av allt det goda i livet ger kortvarig och mer tillfällig tillfredställelse. Medan att utvecklas, växa som människa och finna en ny trygghet och kärlek inombords, ger en mer långvarig och djupare tillfredställelse. Det är inte alltid själen man är, och människan man är, har samma uppfattning om vad som bör prioriteras, och hur man önskar att livet ska forma sig. I såna situationer har alltid själen vetorätt. I så fall är det inte konstigt om man uppfattar att livet inte blir som man tänkt sig, och man har svårt att se sin egen roll i skapandet. Man kan också ha svårt att se poängen med vad som sker, och vad man på längre sikt faktiskt får ut av upplevelserna.

Det kan helt enkelt finnas en tanke, eller ett önskemål, om saker som din själ vill att du ska lära dig, uppleva eller förstå. Antingen förstå om dig själv, eller om din värld. Det kan vara önskemål om att uppleva ett annat perspektiv, som själen inte har upplevt tidigare, eller också vill man ge sig själv möjligheten att ta nya steg i sin utveckling. Det handlar dels om dig själv som individ, men också om din roll i världen, och i förhållande till andra människor. Det kan finnas önskemål, eller en agenda, för dig där med, även om man kan säga att det handlar om dig även då.

Som jag berättat tidigare finns det alltid två huvudsyften med varje liv: ”njutning” och ”utveckling”. Utveckling handlar ofta om hårt arbete, uppleva otur, gå igenom motgångar osv, vilket har en tendens att i längden leda till ökad medvetenhet, större självinsikt, förståelse och klokhet. Att utvecklas handlar helt enkelt om att bli tryggare, klokare och mer kärleksfull som person. Att enbart ägna sig åt inre utveckling är däremot knappast någon njutning, då det kräver väldigt mycket av dig på många plan, samtidigt som det innebär hårt arbete, som man förmodligen inte upplever att man får speciellt bra ”betalt” för.

Men betalningen man får är insikter, ökad medvetenhet och personlig utveckling. Man åldras och mognar i positiv bemärkelse. Men samtidigt kommer du antagligen inte på ett direkt sätt att få uppleva resultatet av medvetet skapande. För du vill sannolikt skapa det som är roligt, och som ger dig omedelbar njutning, men om din själs plan för dig är att utvecklas, är omedelbar njutning inte vad livet kommer att ge dig. Eftersom livet, universum och kärleken har som uppgift att hjälpa dig att hålla den plan som din själ bestämde tillsammans med dig, innan du föddes. Det är överenskommelsen.

Det finns liv som nästan enbart handlar om utveckling, med väldigt lite utrymme för njutning. Och det finns liv som handlar väldigt lite om utveckling och nästan bara om njutning. Såna liv är däremot inte så stimulerande i längden, och det är inte ovanligt att såna liv tar slut snabbare än liv vars innehåll består av en jämnare balans mellan njutning och utveckling. Men ingen av de extrema ytterligheterna är kanske egentligen särskilt åtråvärda.

Betydligt vanligare är ett liv som har en bra, och skapligt jämn, fördelning mellan motgång/utveckling och medgång/njutning. Antingen att man har en något så när jämn fördelning mellan ”tur”/”otur” till vardags, eller, vilket känns vanligare, att man går igenom perioder av motgång, som därefter kan följas av perioder med mer medgång och bättre flyt. Det finns också varianter där det mesta går bra, men vid något tillfälle råkar man på någon enstaka, men å andra sidan betydligt större motgång. Man kan också tänka sig att ena halvan av livet handlar om njutning, och den andra halvan om utveckling, eller tvärtom.

Exempel på saker som kan vara förutbestämda, och som därmed är svåra att ändra på, är: om du ska leva som man eller kvinna, om du ska vara med om en stor olycka, allvarlig sjukdom, om du ska få barn eller inte, om du ska uppleva ensamhet, brist på pengar eller leva med nåt inre eller yttre handikapp. Om det är så att din själ, tillsammans med universum, livet och kärleken, har gjort upp en livsplan för dig där liknande milstolpar ingår, så är de upplevelserna i det närmaste obligatoriska för dig. Du har självklart alltid din fria vilja, men genom att förse dig med vissa typer av upplevelser är det livets mål att styra dig, så att du håller din plan när det gäller de obligatoriska punkterna. Och universum besitter otroligt kraftfulla resurser när det gäller att ”uppmuntra” eller inspirera dig att göra de val som innebär att du följer din livsplan.

Man kan säga att din livsplan är ditt öde i det här livet. Det är inte lätt att komma undan sitt öde, och frågan är om det ens är önskvärt. Din själ, som trots allt faktiskt är du, har naturligtvis en stark poäng och en vettig anledning att önska dig de upplevelser som är planerade. Ditt öde är, när allt kommer till kritan, valt till dig av kärlek, och för ditt eget bästa. Om saker och ting går dig emot så handlar det inte om att livet är orättvist eller att universum vänt sig mot dig. Det handlar om att ge dig de upplevelser och de insikter som du, innerst inne i din själ, önskar att få ta del av allra mest.

En livsplan innehåller självklart inte enbart information om motgång och olycka, den kan också innehålla information av positiv karaktär. Din plan kan vara att du ska bli rik, känd, uppfinna något viktigt, skriva en fantastisk bok, hjälpa till att rädda världen, att du ska träffa kärleken eller att du ska få barn. En del livsplaner kan innehålla många punkter och delmål som ska prickas av, andra bara något enstaka, men i så fall kanske större och viktigare. En del punkter kan vara delvis förhandlingsbara, beroende av vilken väg din mänskliga medvetande önskar gå, vilket kan vara beroende av var du befinner dig, och hur du tänker och känner, för stunden.

Även om det kan låta konstigt så går informationen om livsplaner och öden ihop med den fria vilja som jag skrivit om tidigare, men det handlar om dig som ”själ”, inte om dig som ”människa”. Det är nämligen så att du har en fri vilja, och du skapar din egen värld och ditt eget liv, och det gäller generellt, men samtidigt har du en livsplan med delmål, eller milstolpar, som livet kommer att göra allt för att du ska lyckas uppnå och därmed kunna pricka av.

Vilket kanske inte verkar helt fritt, men den som, när allt kommer omkring, ligger bakom din livsplan, är ingen annan än du själv, i form av det beslut som du, som själ, tog innan du föddes. Så allt du upplever är, på ett eller annat sätt, alltid grundat i ditt eget, fria val. Antingen din andliga själs tidigare fria val, eller senare val, utifrån ditt mänskliga medvetandes preferenser idag. Din själs önskan har alltid högsta prioritet, men alltid när du befinner dig emellan dina ”delmål” har du fritt utrymme att skapa och välja vägar, helt och hållet efter eget huvud, genom de tankar och känslor du väljer.

Varje person och varje själ har sin unika plan för varje liv. Ibland kan det vara frestande att jämföra sig själv med andra och deras liv. Att jämföra sin egen framgång, eller brist på framgång, med andras. Men det säger sig självt att en sån jämförelse sällan kommer att bli rättvisande. Den kommer inte kunna berätta någonting av värde, när våra förutsättningarna är så olika, och när vi alla befinner oss här på jorden för att genomgå fullständigt olika resor. Varav den ena aldrig kommer att vara lik den andra.

Ändå är det väldigt många som knappt ägnar sig åt annat än att jämföra sig med andra. Ofta tror jag det kan handla om att stämma av, och försäkra sig om, sitt eget värde. Har man lika fina saker, lika många vänner, gör lika fantastiska resor som andra osv. säger den logiska delen av hjärnan att man sannolikt har samma värde som de man jämför sig med. Problemet är när jämförelsen utfaller till din nackdel, vilket den tyvärr oftast gör. Anledningen till det är att vi har en tendens att alltid jämföra oss med de så vi upplever är bättre, eller har det bättre, än vi. Och när vi märker det, väcks tanken inom oss att vi inte är lika bra som andra, eller att det är något fel på oss. Vi blir stressade och rädda, vilket i sin tur leder till negativa känslor, som är med och formar ditt liv, och din verklighet.

Det här är inte ett problem för alla, men antagligen för många, och i grunden handlar det om rädsla. Rädslan att inte få vara med i gemenskapen, ta del av livets glädjeämnen och ha ett värde som individ och människa. Att gå igenom den här typen av känslor, upplevelser och erfarenheter är inte speciellt roligt eller upplyftande, men det kan vara ett effektivt medel att till slut få de insikter som gör att du landar i dig själv, och hitta din egen inre trygghet. För när du inte längre behöver söka trygghet och bekräftelse utifrån, eller hos andra människor, kommer resultatet av dina jämförelser med andra inte längre spela någon roll för dig. Du kommer kunna vara närvarande på alla sätt i ditt eget liv, och till fullo gå in i de upplevelser som livet ger dig, oavsett vilka upplevelser livet samtidigt ger till andra människor i din omgivning.