Flyta Med Strömmen

För mig är allting i grund och botten energi, det som vi kan se, och allt som vi inte kan se, saker, individer, natur, tankar, känslor mm. Jag ser livet som all den här energin, en energi som hela tiden befinner sig i rörelse och förändring. Att vara människa är att befinna sig i den här strömmande och flödande energin. Att uppleva den är att leva.

Men när det handlar om att njuta av livet, och uppnå sina mål och drömmar, handlar det om att låta energin flöda fritt. På det sättet kommer man alltid befinna sig i balans med sig själv och sin omgivning. Man kan se det som att stå i ett mindre vattenfall. Där vattenflödet symboliserar energiflödet. Att låta energin flöda fritt är att låta den flöda fritt igenom dig, in genom huvudet och ut genom fötterna. På det sättet kan man navigera och röra sig fritt runt omkring i energiströmmen, utan motstånd eller andra begränsningar.

Att njuta handlar inte om att hålla fast i den energi man tycker om, utan om att njuta av det som är, utan rädsla för att förlora det man har. Energiflödet är oändligt, och det finns alltid mer energi att uppleva. Njutning, en känsla av trygghet och tillfredsställelse kommer att attrahera mer ny energi av det du önskar uppleva. Lika attraherar lika. Det behöver aldrig ta slut, om du inte börjar tvivla eller oroa dig för att det ska ta slut.

En del människor fäller istället upp ett paraply över sig, eller håller händerna över huvudet, och stänger på det sättet in sig i en bubbla dit energiflödet inte får tillgång. Det innebär att de på sätt och vis slipper uppleva ”jobbig” energi, men det innebär också att de berövar sig själv möjligheten att få uppleva all underbar energi som finns överallt omkring oss. Man riskerar att uppleva en obehaglig tomhet inombords. Samtidigt som det krävs en hel del kraft att hålla emot vattentrycket, och det gör ont när vattnet slår mot händerna och mot huvudet.

Andra människor skapar en bubbla genom att visserligen ta in energin på ett naturligt sätt, men genom att inte vilja släppa ut den. Genom att ta in energin genom huvudet, men inte tillåta att den fortsätter ut genom fötterna när den har gjort sitt jobb, är det som att fylla bilen man sitter i med vatten ända upp till bredden. Till slut blir bilen jättetung och kan knappt röra sig. Det blir enorma påfrestningar på däck, fjädring och alla andra komponenter. Inuti blir det till slut svårt att andas och synen grumlas av allt vatten.

Man vill nå sitt mål, men kommer inte ur fläcken, samtidigt som det känns jättejobbigt att leva och man måste uppbåda all sin kraft för att hålla, all energi man samlar på sig, instängd. För den naturliga strävan är att jämna ut energiskillnaden inom dig och utanför dig. En process som kräver uppbådan av stor kraft för att motverka och kämpa emot. Till slut kommer man sannolikt riskera att bli sjuk av all ansträngning.

Det är obalansen som upplevs jobbig, obalansen som alltid uppstår när man försöker bygga upp murar mellan sig själv och omvärlden, för att hindra flödet och ett fritt utbyte av energier. Det är som att det blir en tryckskillnad mellan trycket inuti bubblan man skapat, och trycket utanför. En tryckskillnad som skapar spänningar och som gör ont och känns jobbig. Som att fridyka på djupt vatten. Redan efter ett par meter börjar det göra ont i öronen, för att tryckskillnaden blir för stor. Men genom att tryckutjämna kan man säga att man öppnar en kanal mellan inuti bubblan och utanför som gör att trycket kan balansera sig och blir samma inuti som utanpå.

Energi fungerar på samma sätt. Det behöver hela tiden ges möjlighet att själv jämna ut och balansera upp ev. skillnader. Om man spänner sig, eller bygger upp för starka väggar runt omkring sig, så hindrar man det naturliga energiflödet och den naturliga balanseringsprocessen som annars hanterar ev. skillnader som kan uppstå. Om man har dykt på djupt vatten och simmar upp till ytan för fort kan man bli sjuk. Och om man utsätter sig för alltför stora energiförändringar, på väldigt kort tid, kan kroppen reagera på liknande sätt, genom att visa upp sjukdom-symptom. Man kan också bli sjuk av att dyka för djupt, eller om man utsätter sig för alltför hög energitäthet under för lång tid.

När man inte flyter med livet måste man lägga massor av onödig energi på att hålla emot det. Det är mycket behagligare och effektivare att flyta med energifloden, än att tjurskalligt försöka ta sig fram mot strömmen. Det kräver mycket mer arbete, och du kommer knappt framåt. Flyter du med strömmen kräver det knappt något arbete alls, samtidigt som du kommer mycket längre på kortare tid.

Ju mer man spänner sig, fastnar i negativa känslor eller tvångsmässiga tankar, desto mer motstånd bygger man upp som kommer hindra energin från att flöda fritt. Och ju mer motstånd man befinner sig i, desto jobbigare kommer livet att kännas. Ju mer kraft kommer livet att dränera dig på, och desto mindre kommer du att få tillbaka av det som du önskar. Jag är övertygad om att det är av den här anledningen som så många upplever livet som en kamp, som det är svårt att se någon mening med. Men meningen kommer när man släpper taget, och vågar följa med sin energiström. För det är först då som du har möjlighet att upptäcka vad som väntar dig runt hörnet.

Tricket är att inte medvetet bygga upp motstånd, och att bli så medveten som möjligt om det motstånd som man redan befinner sig i. För det man är medveten om kan man också släppa. Det handlar om en energimässig ”tryckutjämning”. Bär man på mycket motstånd får man vara beredd på att det kommer vara tufft i början, och att det kommer ta tid. Jag tror man tjänar på att acceptera, och så långt som möjligt lära sig njuta av, processen, istället för att vara alltför fokuserad på målet och vad som väntar efteråt. Det handlar om att det är bättre att ta ett litet steg åt rätt håll i taget, än att stå still eller gå åt fel håll.

Som tur är finns målet, kärleken, inbyggt i processen, inbyggt i varje människa och inbyggt i livet själv. Den är en garanti för att vi alla kommer fram, förr eller senare. Ju öppnare vi är för processen, för att riva alla murar och för förändring, desto enklare och snabbare kommer vi att komma fram. Och när vi till slut kommit fram förstår vi plötsligt att vi varit framme hela tiden, utan att tidigare ha kunnat förstå det. Att vi hela tiden befunnit oss i det paradis som vi ägnat hela livet åt att leta efter.

Annonser