Vetskap

När man är liten handlar uppväxten dels om att leka och upptäcka världen, men i stor utsträckning också om att förstå och lära sig saker. Dels utifrån en önskan som kommer inifrån, att man vill åstadkomma någonting, och därigenom behöver ta reda på hur man ska göra för att lyckas, men också en önskan utifrån om att man ska lära sig saker, till exempel genom vårt skolasystem som alla måste gå igenom. Det kan vara kul att lära sig nya saker, och om det håller igång människors nyfikenhet, lekfullhet och fantasi så är det alldeles fantastiskt. Men det finns en annan sida av myntet också.

För tänk om vi skapar vårt liv, vår värld och vår framtid utifrån tankar vi tänker och känslor vi känner. Då blir det plötsligt svårt att utveckla världen vidare, om vi bara ser det som redan finns, och bara lär oss det som samhället redan vet och redan har kommit fram till. För när vi lär oss hur någonting är, eller hänger ihop, så lär vi oss hur människor innan oss har förstått hur den saken är. Men det finns sällan ett enda sätt, och det finns sällan en sanning. Varje människa är unik, och har egentligen en egen unik sanning. Att hitta den sanningen, och följa den, handlar om mångfald och utvecklingspotential, som hamnar i skymundan om vi istället indirekt kommer överens om att det bara finns en sanning, och ett sätt som saker och ting är på.

Risken när man lär sig hur något är kan nämligen vara att man därigenom stänger dörrar för att samma sak kan vara på ett annat vis, kanske till och med samtidigt. När man förstått något, för att man fått lära sig hur det är utifrån vad man får berättat för sig, så dödar det mycket av människors nyfikenhet och hämmar deras fantasi. Vetskapen, om hur något är, riskerar att hämma den inre skapelseprocessen. I och med att man inte längre ifrågasätter och inte längre har en anledning att fantisera. För när man inombords anser sig ha svaret, så stannar skapelseprocessen, och den inre utvecklingsprocessen, upp. Motsatsen är om en inre nyfikenhet väcker frågor. För om de frågorna finns i tanken, och i människors känslor, så kommer man sakta men säkert att skapa svaret, och man kommer att utvecklas under hela vägen dit.

Ett svar på en fråga är begränsat, och något av en skapelsens återvändsgränd. Man kan säga att svar stänger dörrar, om svaren inte leder till följdfrågor, som i sin tur kan ta dig vidare. En fråga däremot har en närmast oändlig potential för skapande och utveckling. För frågan kommer att tvinga dig att öppna alla tänkbara dörrar, och följa alla tänkbara vägar, i din jakt på svaret. En fråga kan ta dig framåt, ett svar riskerar hålla dig tillbaka. I frågan finns nyfikenheten, och den viktiga fantasin uppmuntras i jakten på svaret. Ett svar som i slutänden kanske ändå inte var det viktiga. Kanske visar det sig att vägen dit har ett högre värde, när allt kommer omkring.

Jag läste i något sammanhang att vårt skolsystem bygger på att förse människor med de ”rätta svaren”, istället för att lära människor att ställa de rätta frågorna. Om det jag skrivit tidigare är sant, så är det förödande för individers skapande av sina egna liv, och sökandet efter sina egna sanningar. Det innebär att man låser fast människor vid befintliga sanningar, och stänger därigenom alla andra dörrar. Det innebär att man ger barnen de svar vi själva kommit fram till, samtidigt som vi tar ifrån de deras frågor, och därigenom deras fantasi och drivkraft framåt.

Om du använder dina ögon för att se hur världen ser ut, så når du en vetskap om hur världen ser ut, för du har sett den med egna ögon, och du litar på det du ser. Men om man accepterar något, för att man vet hur det är, så har man plötsligt ett ”svar”, vilket innebär att man slutat fråga och slutar skapa. Skapelseprocessen kräver en frågeställning. För om man accepterar och inte ifrågasätter den värld man ser, så är det exakt den världen man omedvetet, genom sina tankar och känslor, kommer att skapa åt sig själv imorgon, dagen efter det och dagen efter det. När man har svaret så slutar man skapa. Och jag tror det är vad som har hänt för många av oss, och för världen i stort.

Det är också vad som riskerar hända om vi fastnar känslomässigt i våra dagliga nyhetsflöden, oavsett om det handlar om radio, tv, tidningar eller sociala medier. Mycket rapporteras och tyvärr handlar det ofta om fokus på sådant som inte är bra, saker som gått snett eller sådant som upprör känslor och förstärker och cementerar människors negativa världsbild. Vilket är anledningen att jag själv, sen länge, har valt bort de allra flesta nyhetskällor, och oftast även skönlitteratur och spelfilm. Titta bara på kvälls- och skvallertidningarnas löpsedlar. Det handlar om att väcka känslor, till nära nog vilket pris som helst. Ofta är fokus på att väcka folks negativa känslor, vilket innebär att de personerna, som en följd av den känslan, kommer att skapa negativa verkligheter, och liv, åt sig själva.

Vi har tappat nyfikenheten, lekfullheten och det fantasifulla, obegränsade skapandet. Vi har tappat bort oss själva, sökandet efter vår individuella sanning, och vi har slutat ifrågasätta det vi ser och det som andra säger till oss. Vi har glömt bort hur skapande fungerar och vad som driver det, och vi har gjort det i så hög utsträckning att vi inte längre ser att vårt liv, det liv vi skapar åt oss själva, är konsekvensen av våra tankar och känslor. För att vi står för långt bort ifrån oss själva, och för att vi inte tänker våra egna tankar, utan vi tänker de tankar som alla runt omkring oss tänker. Och vi tänker samma tankar idag som vi tänkte igår, och som vi kommer tänka imorgon. Då blir det inte uppenbart för oss att våra tankar och känslor skapar vår verklighet. Samtidigt som utvecklingen och skapandet av någonting nytt, bättre och roligare, stannar av. För att vi redan vet hur saker och ting är, och när vi blir fast i den känslan så skapas ingenting nytt, och ingen förändring kan ske.

Självklart är inte all kunskap av ondo. Kunskap i sig är i grund och botten neutral, och det är upp till oss hur vi väljer att använda den, och framför allt hur vi låter den påverka oss. Kunskap kan begränsa oss, och ta ifrån oss våra frågor och vår drivkraft framåt. Men den kan också inspirera oss, genom att vara ett verktyg i vår lek och genom att väcka nya frågor inom oss, som vi tidigare inte visste fanns. Att det gått snett nu, och sen en tid tillbaka, tror jag mer handlar om att vi gått så vilse inombords, att vi tappat tron på oss själva. Och om vi inte tror på oss själva så måste vi tro på någon annan. För utan någon som helst tro har vi svårt att känna trygghet. En trygghet som är grunden för allting vi vill vara, göra och åstadkomma. Det, i kombination med att vi glömt bort hur skapelseprocessen fungerar och hur stor makt vi faktiskt har över den.

Något händer, så vi känner något. Men vad de flesta inte är medvetna om är att det fanns en tanke och känsla innan det, som faktiskt var den egentliga orsaken att något hände. Vi känner något, vilket leder till att något händer i vårt liv. Då känner vi något annat, vilket leder till att något annat händer, och så vidare. Så fungerar skapelseprocessen. Och varje känsla föranleds alltid av en tanke, som vi inte heller alltid är medvetna om. Om jag fick drömma skulle jag önska mer medvetenhet hos människor, att man vågar ifrågasätta de sanningar man serveras, att man vågar litar på sig själv och sitt eget omdöme, och att man vågar gå sin egen väg. Det, i kombination med att vi tillåter oss själva att leka mer, och inte ta våra liv på alltför stort allvar. Att leva med humor, glädje, kärlek, självdistans och med glimten i ögat.

Annonser

Minsta Motståndets Lag

Jag tror många tilltalas av tanken att livet borde vara enkelt och roligt. Vilket det naturligtvis kan vara. Som vanligt är det du som bestämmer. Även om de som väljer ett jobbigare och hårdare liv sällan gör det medvetet.

Jag känner att jag vågar utgå ifrån att majoriteten av mänskligheten bär på oro, rädslor och negativa känslor som man inte har tagit tag i. Och om man inte tar tag i dem frivilligt så kommer livet att göra dig påmind om dem. Genom att försätta dig i situationer och sammanhang där du får möjlighet att möta dina rädslor och din oro. Det är anledningen till varför det händer saker i människors liv som de uppfattar som obehagliga eller oönskade. Det handlar om att det finns någonting i situationen som det är meningen att du ska förstå.

Du bekräftar att du har förstått genom att göra en förändring inombords, och välja en ny, lättare känsla. Om du inte förstår, eller om du medvetet väljer att blunda för det som händer och istället försöker skjuta det ifrån dig eller inte låtsas om det, så väntar fler liknande situationer på dig i framtiden. Du kommer att möta dem gång på gång, och för varje gång kommer deras budskap att bli starkare, tydligare och svårare och svårare att ignorera. Tills du har förstått.

Vad det innebär i praktiken är att livet tar hand om dig och vill att du ska utvecklas. Det innebär också att det inte går att misslyckas med att leva. Det är meningen att alla ska komma fram, och alla kommer att göra det. Men ju mer vilsen man är eller ju mer tjurskalligt man blundar för sanningen och vägrar att ändra sig, desto längre tid tar resan, och desto jobbigare och tuffare kommer den att bli.

Vem är det då som tar hand om dig? Alla människor är energi, och det är din egen energi som tar hand om dig och håller dig i handen genom livet. Det är ingen skillnad på din energi som individ och hela universums energi, den är en och samma. Samtidigt som du är individen så är du också helheten. Samtidigt som du är delen så är du också summan. Samtidigt som du kan titta på helheten underifrån så kan du se alla delarna och deras samspel ovanifrån. Samtidigt som universum existerar runt omkring dig, och sträcker sig i oändlighet i alla tänkbara riktningar, varav du bara är ett mikroskopiskt sandkorn, så existerar samma universum inom dig, och inom varje människa. Det är ingen skillnad, det är samma universum, det är bara olika perspektiv.

Det flesta av oss har gått så pass vilse i den här världen att vi nästan helt och hållet har tappat bort oss själva. Det innebär att vi också har tappat kopplingen med helheten och förståelsen som den kopplingen för med sig. Att vi saknar förståelsen gör att vi tappat en sund självdistans och humor, och istället tar allting vi ser och upplever extremt seriöst och på största allvar. Samtidigt som det är otroligt värdefullt att kunna växla perspektiv, och kunna se sig själv ovanifrån eller utifrån när man ställs inför utmaningar eller obekväma situationer. Det handlar om att kunna uppleva känslor utan att identifiera sig med dem. Utan att säga att du är de känslor du upplever, och känslorna är du. Känslorna är bara verktyg, och det är så vi kan utnyttja dem bäst. Istället för att vara en belastning så kan de bli en kanal för oss att förstå vår omgivning, och till att förstå oss själva.

När du ställs inför en situation eller en konflikt som du inte medvetet önskat är mina tips att inte ta det som händer, och de känslor du upplever, personligt. Det är viktigt att hålla isär dig och känslorna. Samtidigt som det är viktigt att hålla i bakhuvudet att det är du som har skapat situationen eller konflikten för dig själv att uppleva. Och du har gjort det för att ge dig själv en nyckel som, om du använder den klokt, kan låsa upp en dörr för dig som tar dig ytterligare ett steg på vägen framåt, och mot alla dina innersta drömmar. Lägg därför mindre energi på att gräva ner dig i situationen eller dess omständigheter, och mer energi på att fundera över vilka känslor som väckts inom dig, och varför du känner som du gör? Finns det någonting du skulle kunna lära dig av situationen eller av personen som du delar den med? Livet har trots allt arrangerat just den här situationen för dig för att det är exakt vad du behöver gå igenom just nu, för att ta nästa steg. Utnyttja då den fantastiska möjligheten!

Sen behöver det inte handla om tydliga situationer, destruktiva tankar och känslor kan dyka upp i alla möjliga sammanhang, även när du är ensam hemma och inte gör något speciellt. Då gäller det att komma ihåg att känslorna är det viktiga, och de skulle inte dyka upp om det var meningen att de skulle ignoreras. Istället för de alltid med sig ett viktigt budskap, en möjlighet till utveckling och ett potentiellt uppvaknande följt av ny förståelse och nya insikter. Jag har själv upplevt hur jobbigt det kan kännas att försöka hålla huvudet över vattnet när negativa tankar och känslor pockar på din uppmärksamhet. I grund och botten är nog många bekväma, och det skulle vara så enkelt att bara ge efter för trycket och låta sig fyllas upp av de negativa känslorna, av oron och av rädslan. Speciellt om det är något man kommer ifrån, har upplevt mycket tidigare och känner sig hemma i. För många kan det vara så, och det är lätt att följa minsta motståndets lag.

Men vad är egentligen minsta motståndets lag? Är det att ge efter för negativiteten när det börjar kännas jobbigt? Det kan innebära att saker och ting blir enklare på väldigt kort sikt, och för en väldigt liten stund. Men det innebär också att man skickar signalen till universum att man inte har förstått det man skulle förstå, och att man inte har lärt sig sin läxa. Vilket är det samma som att skicka ut en önskan om fler, likadana lektioner. Så istället för att uppleva det som är jobbigt en gång, och förstå det som man skulle förstå, så får man uppleva det som är jobbigt gång på gång. Inte nog med att allt blir jobbigare, det tar också längre tid att komma fram och längre tid att utvecklas.

Det finns alltså inga genvägar, eller enkla sätt att slippa det som är jobbigt. Minsta motståndets lag är istället att vara observant och utnyttja alla de möjligheter som kommer i din väg. Se det inte som ett bevis för att livet vill dig illa, utan som en möjlighet att förstå någonting nytt, och uppenbarligen väldigt viktigt. Den enkla vägen är att varken försöka komplicera saker i onödan, eller försöka ta genvägar som aldrig finns. Att göra det inre arbete som behöver göras, när livet uppmanar dig till det, kommer alltid att vara att följa minsta motståndets lag. Även om det innebär att ett visst arbete måste göras, och att känslorna man bär på behöver redas ut. Det är den enkla vägen.